Den finska nationalismen, identiteten och självkänslan blomstrade upp den 15 maj genom VM-guldet i hockey och inte minst vid segerfesten på salutorget dagen därpå. Två av SLS styrelsemedlemmar, Karmela Liebkind och Henrik Meinander, kommenterade detta i tidningspressen, och frågan rörde sig närmast kring om man kan se en sådan nationalism som farlig eller inte. Liebkind och Meinander hade något olika åsikter. Frågan är intressant och skulle definitivt vara värd att undersökas. Smakade segern extra gott just för att det var Sverige som fick stryk i finalen? För många kändes det säkert extra trevligt att slå grannlandet Sverige, men jag tror att segerfesten hade blivit lika stor även om Tjeckien eller Ryssland hade stått för motståndet. Ifall Ryssland hade besegrats i finalen tror jag inte reaktionerna blivit starka om konferenciern hade sagt att ”ryssät saivat turpiin”. Jag tror att man då hade förstått det som att ”vi klådde ryssarna” eller att ”ryssarna fick stryk”. Jag tror inte att glädjeyran kring hockeyguldet och den stärkta finska självbilden för med sig ett ökat motstånd mot det svenska i Finland. Hoppas jag inte har fel. Vi svenskspråkiga gläds lika mycket över hockeyguldet som de finskspråkiga. Hur man ska få den finska språkmajoriteten att förstå detta är inte lätt. En finskspråkig vän frågade mig vänligt om jag höll på Finland i finalen. Suck! Jag svarade att även min syster håller på Finland trots att hon bott 30 år i Sverige. Ett forskningsprojekt där man undersöker hockeyguldens (1995 och 2011) inverkan på den finska nationalismen, självbilden och självkänslan och där jämförelser görs mellan finskspråkiga och svenskspråkiga skulle vara på sin plats.
Christer Kuvaja
forskningschef

