Hur snabbt spreds nyheter mellan Sverige och Finland i början av 1800-talet och vad skrev man i Sverige om det litterära livet i Finland efter rikssprängningen 1809? Bland annat det är frågor som Heli Rantala ställer det enorma databasmaterial som projektet Informationsflöden över Östersjön: Svenskspråkig press som kulturförmedlare 1771–1918 arbetar med. Heli Rantala är docent i kulturhistoria vid Åbo universitet och en av forskarna i projektet.
Snabba nyhetskedjor
Rantala har tagit sig an att undersöka vad databasmaterialet säger om nyheter som spreds snabbt mellan Sverige och Finland, från tidning till tidning, under den första hälften av 1800-talet.
– Det är relativt vad som är snabbt, eftersom det här är tiden före den elektroniska telegrafen.
De texter som spreds snabbast var just nyhetsnotiser av olika slag, men inte alltid.
– Under 1810-talet handlar ganska många nyhetskedjor om krigen i Europa, om Napoleonkrigen, men till exempel på 1830-talet var en av de kedjor som spreds mest egentligen inte en politisk nyhet utan en berättelse om Halleys komet.
Rantala är inte bara intresserad av vilka typer av nyheter som spreds snabbt, utan också av hur de spreds.
– I en notis kan det till exempel nämnas att ryttmästare den och den hade berättat nyheten för redaktören, som sedan tryckte den i sin tidning.
Det vanliga var att nyheten först hade tryckts i Sverige och sedan plockats upp i Finland – i början av 1800-talet var det bara i Åbo som det fanns en tidning i Finland. Men kedjorna kunde vara längre än så.
– Av ganska många nyheter framgår det att de kommer ur franska eller engelska tidningar till Sverige och sedan till Finland. Det är en kedja av många tidningar i olika delar av Europa.
Databasen leder vidare
Heli Rantala betonar att databasen hjälper en att hitta texter som kopierats från en tidning till en annan, men att det är viktigt att man också går in och läser de digitaliserade tidningstexterna i sin helhet.
Programmet som databasen är skapad med har identifierat texter och textfragment som finns i fler än en tidning och samlat dem i kluster. Här kan man se i vilka tidningar, hur många gånger och under hur lång tid samma textstycke har återgivits. Men här får man ännu inte en klar uppfattning om sammanhanget.
– Visst kan man illustrera ett och annat med siffror, men för mig som kulturhistoriker är det viktigt gå till innehållet. Många gånger börjar man läsa någonting och hittar sedan någonting annat som väcker ens intresse, och när man sedan börjar läsa mer kan det bli en fallstudie som man dras med av.
Polyglotten Mezzofanti
En berättelse som Rantala dragits med av handlar om Giuseppe Gasparo Mezzofanti (1774–1849), en språkbegåvad kardinal som var verksam i Bologna och Rom. Han blev berömd för att vara polyglott, det vill säga behärska en mängd olika språk, och berättelser om honom återgavs i tidningar i både Sverige och Finland. Förmodligen var texterna ursprungligen kopierade från utländska tidningar.
Första gången förekom Mezzofanti i Åbo Tidningar redan på 1820-talet, och under de två följande decennierna publicerades det flera historier om honom och hans fenomenala språkkunskaper både i Sverige och i Finland. På 1830-talet skrevs det också om att han kunde svenska, och så sent som 1881 publicerade Aftonbladet en berättelse om hur han hade lärt sig svenska. Hans språkkunskaper ökade också med åren – i böjarna sades det att han kunde ca 30 språk, men senare talades det om allt från 40 till 78 olika språk.
Fallet kardinal Mezzofanti visar hur Rantala använder både databasen och de digitala tidningsarkiven när hon hittat någonting intressant.
– Jag började med databasen och hittade några kedjor av återanvändning – inte så mycket men någonting, och det väckte mitt intresse. Sedan sökte jag vidare i digitala arkivtidningar och fick mycket material från dem, material som inte var direkt kopierat, men ändå gällde samma sak.
Långa kedjor
Heli Rantala har arbetat med databasbaserat tidningsmaterial också tidigare, delvis med samma forskargrupp som nu. För några år sedan medverkade hon i ett projekt som kan ses som föregångaren till det nu aktuella. I det projektet, Computational History and the Transformation of Public Discourse in Finland, finansierat av Finlands Akademi, skapade forskarna en databas med digitaliserade svensk- och finskspråkiga tidningar från Finland. Också det projektet leddes av Hannu Salmi vid Åbo universitet, och i samband med det utvecklade forskarna den teknik som nu används i det aktuella projektet.
I det tidigare projektet upptäckte forskarna att tidningstexter kunde användas i något som de kallar långa kedjor flera decennier efter att de ursprungligen tryckts. Rantala och hennes medforskare kunde konstatera att många av de långa kedjorna bestod av anekdoter eller berättelser som var roliga, och en annan typ av material som fanns i långa kedjor hade politiskt innehåll.
Rantala kommer att leta efter långa kedjor också mellan Sverige och Finland i det pågående projektets databas. Texterna om kardinal Mezzofanti är ett exempel på dem, men hon ska fördjupa sig mer i materialet för att se om de långa kedjorna mellan länderna följer samma mönster som kedjorna inom Finland.
Frans Michael Franzén som fallstudie
En annan aspekt som Rantala undersöker är hur tidningar i Sverige skrev om litterära frågor i Finland efter 1809.
– Hur mycket använde de svenska tidningarna texter ur till exempel litterära blad i Finland eller använde de någonting alls, och hur mycket diskuterade de sådant som handlade om litteraturen i Finland?
I det här sammanhanget gör Rantala en fallstudie om hur man skrev om Frans Michael Franzén (1772–1847) i Finland respektive Sverige. Franzén var född i Finland, var författare och professor i Åbo, men lämnade Finland efter 1808–09 års krig. I Sverige verkade han som präst, var ledamot av Svenska Akademien och blev senare biskop i Härnösand.
– Där använder jag notiser som skrevs efter hans död. Jag undersöker hur tidningar i Sverige och Finland talade om hans minne och om de skrev lika eller på olika sätt i Sverige och i Finland.
Deadlines – projektforskarens rättesnöre
Franzén har figurerat också i ett av Heli Rantalas tidigare projekt, som handlade om resandets historia och resulterade i boken Pikisaaresta Pariisiin – Suomalaismatkaajien kokemuksia 1800-luvun Euroopassa (2020), men också i en artikel i SLS årsbok Historiska och litteraturhistoriska studier. Här skriver hon om resenärer från Finland som reste i Europa i början av 1800-talet, och Franzén var en av dem.
Rantala disputerade vid Åbo universitet 2013 på en avhandling om J.V. Snellmans historiesyn. Efter det har hon varit projektforskare i flera projekt, ibland i flera samtidigt. Också nu har hon ett annat projekt på gång parallellt med forskningen i Informationsflöden över Östersjön. Det andra projektet är hon projektledare för och det har finansiering från Konestiftelsen.
– Vi är fem forskare i det projektet. Det är också om tidigt 1800-tal och den litterära kulturen i Finland. I det har jag till exempel, tillsammans med en annan forskare, studerat en bokhandlare som hade sin affär i Åbo och senare i Helsingfors, och som var en av de första som hade en öppen bokhandel i Finland.
Heli Rantala konstaterar att det inte alltid är lätt att hålla på med flera projekt parallellt, men det har också sina fördelar att kunna arbeta med flera olika forskare. Och så finns det alltid en sak som styr.
– Deadlines, de är viktiga. Man koncentrerar sig på det projekt som har deadline och sen byter man.
Text: Nina Edgren-Henrichson