Modernisten Kerstin Söderholm (1897–1943) har blivit bortglömd ur litteraturhistorien och därför finns lite forskning och kunskap om henne. Söderholm debuterade med diktsamlingen Röster ur tingen (1923), därefter följde ännu fem diktsamlingar, en novellsamling och postumt utkom hennes dagböcker. I sina texter beskriver hon en omvärld som splittras alltmer mellan organisk helhet (dvs. natur, land, tidlöshet) och modern verklighet (dvs. stad, krig, förändring). Hur ska människan förhålla sig till det? Men också, hur ska människan förhålla sig till sig själv? Är hon producent eller konsument, skapare eller förstörare?
”Vi blev till när jorden rämnade. / I det brinnande huset döptes vi”, diktar Söderholm som hann uppleva en modernisering av samhället, en estetisk omvälvning, ett inbördeskrig och två världskrig. I Söderholms sista diktsamling Mörkret och människan (1941) träder även en vardag med krig fram när diktjaget konstaterar: ”Ett faktum är inte längre ett faktum, / utan dess innebörd är beroende av de politiska vindarna / där allt passerar.” Söderholm avrundar dikten med att konstatera att det bara finns ”ett mål och en vilja: / att övervinna lögnen”. Sanning är det centrala för Söderholm, vilket kan ta sig uttryck i politiska lögner som ska avslöjas eller att genom introspektion lära känna sitt sanna jag.
Den nyare forskning som finns om Söderholm har antingen undersökt poetens dagböcker eller hennes diktsamlingar. Det är förståeligt, en vetenskaplig artikel eller en avhandling behöver klara avgränsningar. Men det är också synd i Söderholms fall eftersom hela författarskapet med alla dess genrer samverkar. Man kan mycket väl läsa och undersöka Söderholms dagböcker, förvåna sig över anonymiteten i dem och låta sig dras in i dess värld av ideal. Men läser man också Söderholms många brev till filosofen Rolf Lagerborg (1874–1959), över 300 bevarade, får man nya insikter och en ny förståelse för Söderholms sätt att tänka. Dikterna och essäerna i de anonymiserade dagböckerna öppnar sig när breven kan ge kontext.
I Söderholms novellsamling Det var icke verklighet (1930) finns också kopplingar till dagböckerna: en spänning mellan verklighet och ideal, en drömvärld där karaktärerna kan mötas bortom tid och rum. Samma tematik, och även liknande formuleringar, återkommer i både novellerna och dagböckerna.
Den otryckta pjäsen Arnulf är ett annat exempel på samspelet mellan genrer i Söderholms författarskap. Huvudkaraktären Arnulf är en filosof med profetiska drag, han är starkt idealiserad. Handlingens fokus ligger på huvudkaraktärens oförmåga att kompromissa. Denna kompromisslöshet påminner faktiskt om den som Söderholm beskriver i sina dagböcker. I pjäsen finns också flera andra anknytningspunkter till diktsamlingar och dagböcker i såväl tematik som formuleringar, en intertextualitet inom ett författarskap.
I Söderholms texter, framför allt i dagböckerna, möter man många män. Hon diskuterar med uppenbart fiktiva gestalter såsom Stig Johan i Italien. En annan får namnet Hans Gabriel, en hänvisning till filosofen och vännen Hans Ruin (1891–1980), och en tredje kallas för ”den döde”: Det är professor Severin Johansson (1879–1929) vars död påverkade Söderholm mycket. Man kan fråga sig i vilken grad Söderholm dokumenterar händelser och i vilken grad hon skapar autofiktion. Man får intrycket av att Söderholm fiktionaliserar sin omvärld och särskilt männen. De spelar olika roller, vilket man ser i dikter med titlar som ”Filosof” och ”Prästen”.
I forskningsartiklar om Kerstin Söderholm nämns hennes död ofta i ett tidigt skede, ”död för egen hand” är en återkommande formulering, inte sällan med en förklaring att Söderholm hade svag hälsa och var känslig. Söderholms möjliga självmord har påverkat läsningen av hennes texter, särskilt dagböckerna som innehåller reflexioner om liv och död. Men genom att läsa Söderholm enbart mot sin död reducerar man ett omfattande författarskap som innehåller mycket annat också.
Kerstin Söderholm som person är fortfarande aningen anonym, även för oss som har studerat hennes dagböcker. Litteraturvetaren Hedvig Rask har skrivit en kort biografi som introducerar Söderholms liv och verk, men forskningen skulle verkligen gynnas av en mer omfattande studie i Söderholms liv utgående från hennes brev. I breven hör man en annan röst, inte bara författaren Kerstin Söderholm, utan människan. Här diskuterar hon litteratur, skrivandet, recensenter, sin hälsa och medicinering samt en vardag med krig och matbrist.
På webbplatsen Kerstin Söderholm finns poetens dagböcker i vetenskaplig utgåva samt faksimilarkiv: dagböcker, brev och skönlitterära manuskript. Som en ingång till Söderholms författarskap har SLS också gett ut urvalsvolymen vara mänska: Kerstin Söderholm i urval som innehåller texter ur dagböcker och diktsamlingar.
Text: Pieter Claes
Skribenten är redaktör för webbplatsen Kerstin Söderholm och utgivare av vara mänska: Kerstin Söderholm i urval (2022).