Porträttmakaren och hans barn

Att växa upp i ett hem som är mycket starkt präglat av faderns yrke kanske inte alla gånger är så roligt men för Paul och Karl Hägglund var det både en säkerhet, en förmån och ett klart val för framtiden. De skulle bli fotografer som deras far Erik. Fotografen Erik Hägglund kallades i byn för porträttmakaren vilket hans barn inte helt gillade. De tyckte det lät ålderdomligt.

Mellan åren 1912 och 1933 föddes sex barn i familjen Hägglund, sonen Paul som övertog fotoateljén i Vörå är den yngsta. Den följande i ordningen, sonen Karl, öppnade egen fotoateljé i Närpes (också hans bilder ingår numera i SLS samling). Men även döttrarna Alma och Elin jobbade i familjeföretaget.

Tidigare var det naturligt att hela familjen skulle hjälpa till med familjens försörjning. Det skapade en viss trygghet och gemenskap. Hemma hos fotografen Erik Hägglund och hans hustru Anna-Erika följde vardagslivet samma mönster. Varje kväll fylldes köksgolvet av vattenbunkar där bilderna skulle sköljas. Barnen lärde sig leka mellan vattenbunkarna och när de blev lite större fick de börja med enklare arbetsuppgifter så som att vattna ur fotografierna, klistra remsor bakom inramningarna och blanda kemikalier för framkallning. Sedan lärde de sig att retuschera, framkalla och så småningom fotografera. De lärde sig behärska alla olika moment av hantverket under faderns ledning.

Hela verksamheten pågick i hemmet. Fotoateljén, fotobutiken, mörkrummet och ett väntrum där kunderna kunde snygga till sig fanns i övre våningen. Kunderna tittade också gärna in i köket i nedre våningen där de oftast blev bjudna på en kopp kaffe. Folk som ville bli fotograferade kunde droppa in veckans alla dagar, nästan alla tider på dygnet. Hela huset, ateljén, möblerna och kamerorna var byggda av Erik Hägglund. Han var en kunnig mångsysslare, definitivt en ”self made man”. Han lärde sig det han behövde på egen hand. Skolgången blev lite haltande eftersom han var tvungen att tidigt börja hjälpa till med familjeförsörjningen. Fadern dog när Erik var tre år gammal.

Erik Hägglund föddes som yngsta son år 1884 i byn Rökiö i Vörå. Föräldrarna var backstugusittare. Det brinnande intresset för det på landsbygden lite ovanliga fotografyrket väcktes då Erik fick jobb som fondmålare hos en fotoateljé i Härnösand. Till Sverige hade han åkt tillsammans med sina bröder för att jobba som säsongsarbetare i måleribranschen. Med lönen han fick där kunde han köpa ett objektiv, resten av utrustningen tillverkade han själv. Efter tiden i Sverige lyckades Erik få en praktikplats hos Atelier Hellas i Vasa och år 1910 öppnade han sin första egna mycket enkla ateljé i närheten av Vörå folkhögskola. Eftersom den ateljén saknade belysning och värme var den öppen endast sommartid. Två år senare var det nya hemmet klart, lagom till det första barnets födelse.

Sparsamheten och uppfinningsrikedomen höll i sig under hela Eriks liv, kanske lite till den yngre generationens frustration. Det var inte så lätt att övertala fadern att köpa något nytt, till exempel nya kameror. Men i det stora hela var barnen ändå överens om att det gick bra att jobba tillsammans med pappa. Även döttrarna Alma och Elin, som arbetade hela sitt yrkesverksamma liv inom familjeföretaget, trivdes. Alma som var äldst, fotograferade och jobbade med framkallningen. Elin skötte retuscheringen av fotografierna och expedierade kunderna. De skötte också om postgången och sände ut bilder till hela näromgivningen. Kunderna kom ju inte bara från Vörå utan även från Oravais, Lillkyro, Maxmo, Kvevlax, Jeppo och så vidare. Erik Hägglund var verksam ända till slutet, han dog år 1962. Elin hade då tio år tidigare gift sig och lämnat familjeföretaget medan Alma var kvar hemma till sin död år 1971.

Verksamheten fortsatte i de gamla utrymmena ända fram till år 1969 då Paul Hägglund köpte ett hus mitt i centrum av Vörå. I det nya husets nedre våning fanns det plats för en modern fotobutik och ateljé. Kunderna började nu komma under butikens öppethållningstider. Familjens privatliv blev mera privat i husets övre våning. I början av 70-talet föddes Pauls dotter Ann-Louise. Trots att hon växte upp bland fotografer och fotografier valde hon att göra en annan yrkeskarriär, förutsättningarna för en fotoaffär på landsbygden hade förändrats till det sämre. Familjen Hägglund sålde affärsverksamheten år 1995 och en era tog slut.

Privat fotograferar Paul Hägglund fortfarande när han åker ut på sin cykeltur, han brukar ha en liten kamera med sig i fickan. Både far och son Hägglund cyklade gärna, de packade kameraväskan och spände fast stativet på pakethållaren och så bar det i väg till de olika byarna i Vörå. Då visste man att det var sommar när porträttmakaren dök upp på sin cykel. Både far och son hade ett stort intresse att dokumentera sin samtid. Fotograferna Hägglund fyller kriterierna för alla kategorier, de var bygdefotografer, kringresande fotografer och ateljéfotografer. Numera kan man kanske säga att Paul även passar in som amatörfotograf. Som pensionär har han också börjat ägna sig mer åt sitt konstnärskap, fotografen blev målare. Hans pappa Erik började som målare och blev fotograf. Cirkeln är sluten.

Erik Hägglunds liv finns dokumenterat i boken Blickfång. En tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund. Delar av Hägglunds digra bildsamling finns publicerad på söktjänsten Finna. Fler bilder och en längre intervju med Erik Hägglunds barn finns att tillgå om du besöker SLS kundtjänst i Vasa.