5.11.2010 - 10:14, Christer Kuvaja

Svenskt och finskt i Nyland

I en undersökning jag gör om språkförhållandena i Finland under tidsperioden 1721–1850 framgår det med all tydlighet att Nyland varken tidigare eller senare har haft en så stor andel svenskspråkiga som strax före och efter 1850. 

Den första statistiken över språkförhållande i Finland gjordes vid mitten av 1840-talet på uppdrag av ministerstatssekreterare Alexander Armfelt. En officiell statistik över svensk- och finskspråkiga får vi 1881.

Enligt den Armfeltska statistiken från 1845 bodde i socknarna Tenala (med Bromarf), Pojo, Karis (med Snappertuna), Ingå, Kyrkslätt, Esbo, Sibbo och Pernå (med Liljendal) sammanlagt nästan 37 000 människor. Av dessa var 96,6 procent svenskspråkiga. Fram till 1881 ökade de finskspråkigas procentuella antal betydligt endast i Pojo och Esbo socknar. I den folkrika Borgå socken med 8497 invånare var 89,5 procent svenskspråkiga 1845 och 84,1 procent 1881. I Sjundeå socken var de procentuella förhållandena ungefär de samma som i Borgå.

En stor finskspråkig minoritet fanns i socknarna Helsinge, Mörskom, Lappträsk, Strömfors och Pyttis 1845 (från 20,7 procent i Helsinge till 46,3 procent i Pyttis). Endast i Strömfors ökade den finskspråkiga befolkningen märkbart fram till 1881. Pyttis socken hade fortfarande en svenskspråkig majoritet 1881.

I vissa finskspråkiga socknar var den svenskspråkiga minoriteten stor. I Lojo och Tusby socknar uppgick de svenskspråkiga till omkring en tredjedel av befolkningen såväl 1845 som 1881. I Karislojo och Vichtis var drygt 16 procent av invånarna svenskspråkiga 1845 och omkring 10 procent 1881.

Av diverse kyrkliga handlingar framgår att de svenskspråkigas procentuella antal hade ökat från mitten av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet i de flesta nyländska socknar. Endast i fyra socknar, Pojo, Helsinge, Strömfors och Pyttis, hade de finskspråkiga blivit procentuellt fler.

I en del socknar i Nyland ökade antalet finskspråkiga från 1845 till 1881. Det var fråga om sådana socknar som tidigt industrialiserades och där behovet av arbetskraft var stort. Finskspråkiga arbetare flyttade in och i takt med den allt ökade industrialiseringen blev de finskspråkiga allt fler i Nyland. I de socknar som fram till efterkrigstiden bevarade sin agrara kultur och hade få eller små industrier förblev de svenskspråkiga i majoritet. En del av dessa f.d. socknar har fortfarande i dag en svenskspråkig majoritet (bl.a. Tenala och Pernå)

På 130 år, från 1881 till idag, har det skett en enorm förändring av språkförhållandena i Nyland. Mest märkbar är den i de kommuner som ligger nära Helsingfors.

 

Christer Kuvaja

forskningschef

Lägg till ny kommentar