14.8.2019 - 10:13, Nina Edgren-Henrichson

Språkforskaren Riikka Ullakonoja: Kunskap om uttalsinlärning svarar på efterfrågan

Foto

Språkvetaren Riikka Ullakonoja är intresserad av hur man kan lära sig uttala ett främmande språk och vilka faktorer som påverkar uttalet. Hon är en av forskarna i projektet Fokus på uttalsinlärningen med svenska som mål- och källspråk (förkortat Fokus), som under de senaste åren har verkat vid Jyväskylä universitet med finansiering från SLS.

Ullakonojas huvudspråk är ryska och för tillfället undersöker hon uttalsdrag i ryskan bland elever i årskurs 9, som har läst ryska i grundskolan. I hennes material ingår såväl svensk- som finskspråkiga elever. Tillsvidare har hon hunnit bekanta sig med materialet med de finskspråkiga eleverna. Även om hon ser individuella skillnader har hon kunnat urskilja vissa gemensamma drag.

– En sak som verkar vara svår för finskspråkiga elever är de tonande ljuden, som b, d, g. I ryskan är de mycket tonande. Visserligen finns det tonande ljud också i finskan, så som b i ”bussi” (buss), men du kan uttala det ”pussi” och alla förstår ändå att du åker buss. 

– Det här är en sak som blir intressant att undersöka i materialet med de svenskspråkiga eleverna. Jag förmodar att de som har svenska som modersmål har lättare att uttala de tonande ljuden. 

Ullakonoja har också märkt att ordbetoningen i ryskan kan vara svår för elever med finska som modersmål.

– I ryskan är den betonade stavelsen i ordet viktig, eftersom ordets betydelse kan ändras om man betonar fel stavelse. För finskspråkiga är det utifrån det egna modersmålet svårt att förstå att vokalerna i andra stavelser än den betonade kan uttalas rätt slarvigt i ryskan.

Materialet som Ullakonoja använder för den här artikeln har samlats in av Utbildningsstyrelsen för utvärdering av kunskaperna i olika främmande språk bland elever i årskurs 9.

Färsk bok om att undervisa uttal

Efterfrågan på kunskap om hur man undervisar uttal i främmande språk kommer att öka om och när det införs muntliga prov i språken i studentskrivningarna. Men redan nu finns det en tydlig efterfrågan, och Riikka Ullakonoja har tillsammans med flera kolleger svarat på den med en pinfärsk bok.

– Det här är en lärobok för lärare och lärarstuderande om att undervisa muntlig språkfärdighet. Boken Suullinen kielitaito – opi, opeta, arvioi (Muntlig språkfärdighet – lär dig, undervisa, bedöm) är avsedd för språklärare i grundskolan, gymnasiet och yrkesskolan.

Redaktörer för boken är Maria Kautonen och Elina Tergujeff, som båda också har varit anställda inom projektet Fokus. Kapitlet som Riikka Ullakonoja skrivit tillsammans med sin kollega Hannele Dufva handlar om vilka faktorer som påverkar inlärningen av uttal och hur lärare kan beakta dem.

– Infallsvinkeln i artikeln är den finska skolan och dess språkstudiemiljö. Men vi har strävat efter att skriva en så universellt giltig text som möjligt, så att den fungerar oberoende av vilket modersmål inläraren har.

Förutom Ullakonojas och Dufvas kapitel om faktorer som påverkar inlärningen innehåller boken också kapitel om bland annat undervisningsmetoder, hur man kan bedöma uttal och om olika drag av främmande accent.

– Boken är ganska heltäckande när det gäller undervisning i muntlig språkfärdighet och om vilka mål man kan ha. Ska man sträva efter att uppnå en infödd talares språkfärdighet eller någon annan nivå?

Bok

 

Tidigare kunskap ger nya frågor

Riikka Ullakonojas eget intresse för uttal av olika språk väcktes redan tidigt.

– Jag var oerhört fascinerad över att så många språk skrivs med latinska bokstäver, men att ljuden ändå är en helt annan värld. Via egna erfarenheter av att man kan lära sig uttala andra språk har jag velat veta mer om hur man kan lära sig uttal och hur man kan undervisa det så att också andra lär sig.

Ullakonoja berättar att hon med ökad kunskap om hur man uttalar olika språk också blev nyfiken på hur modersmålet påverkar det språk som man ska lära sig. Följande steg är att undersöka i vilken utsträckning språk som man lärt sig tidigare underlättar uttalsinlärningen i nya språk.

– Har till exempel finskspråkiga gymnasieelever nytta av sina kunskaper i att uttala engelska och svenska när de ska lära sig att uttala ryska? Det här har jag ännu inte kommit åt att undersöka, men det intresserar mig mycket. 

Sin avhandling skrev Ullakonoja om uttalet hos finskspråkiga studenter som studerar ryska vid universitet. Hon undersökte hur utbytesstudier vid ett ryskt universitet inverkade på studenternas ryska uttal.

Ryska invandrares finska

Ullakonoja har också undersökt hur unga ryska invandrare har lärt sig finskt uttal. Materialet som hon använde här hade samlats in för ett annat projekt, DIALUKI (Diagnosing reading and writing in a second or foreign language), som hon var med i. Det projektet undersökte läsförståelse och skriftliga färdigheter i främmande språk hos flera hundra elever.

– När jag lyssnade på materialet fick jag idén till den här artikeln, för jag fick en känsla av att en del elever kunde producera finskt tal överraskande bra efter mindre än ett år i Finland, medan andra inte kunde det.

I artikeln undersöker hon tillsammans med kollegan Mikko Kuronen hur väl de ryska inlärarna behärskar skillnaderna i stavelselängderna i finska.

– Kunde det verkligen vara så att man kan lära sig en sådan här erkänt svår sak i finskan så där bara om man kommer som ung till Finland och vistas ett år i en finsk skolmiljö? Det var intressant att se att vissa hade lärt sig det rätt bra. Men vi hittade också förväntat uttal av sådant som vi kunde anta att var svårt för ryskspråkiga, det vill säga att de betonar den första stavelsen i ordet överdrivet mycket för att de vet att den första stavelsen är viktig i finskan.

Brist på kunskap om ungas språkinlärning

Ullakonoja konstaterar att det gjorts relativt lite forskning om språkinlärning och uttal bland barn och ungdomar. Det var en annan anledning till att hon ville ta tillfället i akt och undersöka de ryska invandrarungdomarnas uttal när hon insåg att det var möjligt.

Det finns flera orsaker till att forskare hellre väljer att samla material bland vuxna, inte minst för att de vuxna själva kan avgöra om de vill medverka. När det gäller barn och ungdomar måste forskarna också ha föräldrarnas tillstånd.

– För undersökningar av det här slaget är det lättast att samla in material i skolor, men då måste man dessutom ha inte bara rektorns och lärarens tillstånd utan också kommunens. De här tillståndsfrågorna begränsar säkert delvis forskarnas möjligheter att undersöka inlärningen bland minderåriga.

Ullakonoja konstaterar att det också är svårare att få forskningsdugligt material av unga. Om en forskare ber vuxna som till exempel deltar i en språkkurs diskutera specifika frågor eller läsa upp texter så gör de det. Men barn gör inte nödvändigtvis det som forskaren förväntar sig eller önskar.

– Ändå skulle det vara viktigt att undersöka muntligt material av barn, eftersom så gott som alla skolelever i Finland studerar det andra inhemska språket och/eller främmande språk. Också ute i världen är kunskaperna fortfarande knappa om hur barn lär sig muntliga färdigheter.

På ett seminarium 1.3.2019 presenterade Fokus-projektets forskare de centrala forskningsresultaten.

 

 

Lägg till ny kommentar