Perspektiv på kropp och funktionsvariation

Vad gör kroppar med oss och vad gör vi med våra kroppar? var den övergripande frågan för seminariet Kulturella perspektiv på kropp och funktionsvariation som gick av stapeln i Åbo den 8 mars i år. Seminariet var ett samarbete mellan traditionsvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland och ämnena etnologi och folkloristik vid Åbo Akademi.

Publiken bestod av forskare, studenter, personer verksamma inom fältet och engagerade i frågan. De inbjudna talarna var alla experter inom sina respektive områden, både genom forskning och praktiska erfarenheter. Att sammanfatta seminariet i ett blogginlägg blir omöjligt, istället väljer jag att presentera några av de viktiga teman som kom att gå som en röd tråd genom dagen.

Ett antal termer bollades fram och tillbaka i presentationer och diskussioner (t.ex. crip theory, ableism, funktionsvariation, normbrytande funktionalitet, funkis, funktionshinder). Dels handlar det om olika teorier och synsätt som ger oss redskap för att angripa fenomenen vetenskapligt. Dels berörs en pågående samhällsdiskussion där myndigheter, forskare, aktivister och de som är delaktiga i fältet på olika sätt försöker skapa en klar och tydlig terminologi som synliggör utan att skapa avstånd.

Hanna Grandell, erfarenhetstalare från Steg för steg (”Finlands enda svenskaspråkiga förening för och med personer med utvecklingsstörning”), berättade att hon föredrar termen funktionsvariation, för då omfattas i princip alla människor. Vi har alla variationer i vår funktionalitet. Grandell gjorde oss också uppmärksamma på hur viktigt det är att synas och att bli sedd, sedd som den man är. Som hon själv uttryckte det: Den som inte blir sedd, finns inte.

Kristofer Hansson (Lunds universitet) uppmärksammade dock att termer som till exempel funktionshinder behövs i ett välfärdssamhälle. Vi behöver ha också ett funktionshinderperspektiv där vi kan kategorisera kroppar – det är en fråga om rättigheter. Det är inte personen som är eller har ett hinder – det är det omgivande samhället som utgör ett hinder i vissa fall, oavsett om det gäller svårforcerade trappor, eller information som inte blir tillgänglig för den som har nedsatt syn eller hörsel. Man kan tala om funktionsrätt – alla har rätt till ett fungerande liv. Samhället ska vara tillgängligt för alla och det ska vara möjligt att vara delaktig på lika villkor.

Även Christine Bylund (Umeå universitet) diskuterade välfärdsstaten, ur perspektivet att vi alla har en funktionalitet och funktionalitet är ett görande. Men i samhället finns normer om funktionsfullkomlighet, en funktionsmaktsordning som dikterar idéer om vilken funktionalitet som är bäst. Vi lever i ett samhällssystem som premierar den vars funktionalitet faller in i det ”normala” och det eftersträvansvärda. Därför måste vi fråga oss hur denna funktionsfullkomlighet är konstruerad – vilka föreställningar är överordnade och vilka konsekvenser får det?

Synlighet blev ett tema också i Carolin Ahlvik-Harjus (Åbo Akademi) presentation. Det är viktigt att vi återupptäcker historien och visar att endast vissa människor fått plats i historieskrivningen, menar Ahlvik-Harju, och lyfte fram den ”bortglömda” rullstolsburna suffragetten Rosa May Billinghurst som exempel.

Dessutom bör vi granska samtida populärkulturella representationer av funktionsvariation. På vilket sätt ger man synlighet åt den ”annorlunda kroppen” frågade Ahlvik-Harju, och visade sedan exempel på hur man objektifierar personer med funktionsvariation, och gör dem till symboler för någonting, istället för att låta dem ta plats som de människor de är.

Genom att utgå från den vita käppen som används av blinda och synskadade diskuterade Maria Bäckman (Stockholms universitet) initierat hur ambivalent materialiteter kan verka. Hon visade på de motsättningarna som finns i käppen. Den är det ultimata hjälpmedlet, men samtidigt något man undviker och smusslar undan, eftersom den gör en synlig som synskadad och därmed avvikande från normen. Käppen pekar ut och bekräftar, och hindrar därmed brukaren att passera som normal. Men det går också att erövra nya möjligheter genom käppen och övervinna hinder.

Som avslutning lånar jag ord från Ahlvik-Harju för att sammanfatta ett av seminariets framträdande budskap: ”Funkiskroppen ska finnas, synas och bekräftas som subjekt”.

Här kan du se hela seminariet:

Text: Blanka Henriksson
universitetslärare i kulturanalys vid Åbo Akademi och en av seminariearrangörerna