På strövtåg bland Åbos namn och gator

Arkivarie Sara Rönnqvist är i Åbo för att fotografera platser för webbplatsen Namnen i våra städer. Tack vare många fina kommentarer som kommit in via sajten kan en handfull namn som funnits i arkivets samlingar nu dammas av och sättas ut på webben. Dessutom kan några felaktiga bilder bytas ut mot riktiga.

Webbplatsen Namnen i våra städer består av ett urval på ca 50 Åbo-namn av de ca 300 namn som har samlats in bland Åbobor i olika åldrar. Vissa av de här namnen kan dock vara inaktuella, fallit i glömska eller bortglömda. De urbana namnen byts dessutom ut i en snabbare takt än naturnamnen, ofta pga. yttre förändringar. Hus rivs, verksamheter byts ut, fastigheter köps upp och nybyggen tillkommer. I en stad kan det hända mycket på några år och det syns oftast i namnen, både i de officiella men även i människors inofficiella namn, vars levnadstid ofta är mycket kortare än de officiella namnen.

I Åbo, som fick sina stadsrättigheter så tidigt som i slutet av 1200-talet, fortlever tom. en rad medeltida namn som är i aktivt i bruk och vittnar om stadens historia. Förutom kändisar som Aura å, Klosterbacken och Vårdberget är namnen med förleden Aningais- ett bra exempel. Aningaisbacken, Aningaisgatan och det gamla kvartersnamnet Aningaiskvarteret går tillbaka till Aningais gamla ägor som fanns på norra stranden av Aura å, dvs. salutorgssidan. Det sades att gårdarna i Aningaiskvarteret ligger ”over aana” – en beteckning som lever kvar i Åbobors talspråk: Tois’ puol’ (jokkee) [tåis poål jåkke] (på andra sidan ån). Den här finska benämningen förekommer även bland svenskspråkiga Åbobor och finns även upptecknad i SLS arkivs samlingar över inofficiella namn i Åbo, tillsammans med motsatsen Täl’ puol’ (jokkee) [täl poål jåkke] som syftar på motsatt sida av ån där Domkyrkan ligger.

På Täl’ puol’ som länge också var känt som den ”svenska sidan” ska jag strosa runt lite på och i angränsning till Universitetsbacken, som länge lär ha varit känt som Ryssbacken, och fånga bland annat Gado (Café Gadolinia) och ASA-huset (numera Åbo Akademis fastighet), som f.d. studerande i Åbo ofta hänvisar till. Mot hamnen och Åttkanten ska jag även bege mig. Så kallas nämligen både hamnområdet och passagerarbåtsterminalen där Silja-båtarna lägger till. Otkantti används även på finsk Åbo-dialekt. På vägen korsar jag Portsa, de gamla arbetarkvarteren i trä som byggdes upp på 1900–1920-talet.

Redan för flera år sedan har det slagit mig hur finskspråkig Åbo är som stad, frånsett kretsarna kring Akademikvarteren. Det här märks även i namnbruket där (i likhet med Helsingfors) även finskspråkiga namnvarianter brukas av svenskspråkiga. Men även fastän man sköter sina ärenden på främst finska, lever det svenska starkt kvar, framför allt i de officiella namnen. Åbo är därtill den enda medeltida staden som har två namn av olika ursprung: det finska Turku och det svenska Åbo. Namnet Turku innehåller ett gammalt slaviskt lånord för ”torg, marknadsplats” medan Åbo (å-bo) har syftat på bosättningen vid ån, dvs. Aura å.

Och det är ner till Aura å som mina steg allra först leder mig. Här har jag nu slagit mig ner på Café Art eller Hörran som det kallades den gången Heurlinska skolan var inhyst här. På Tois’ puol’ sitter jag nu och blickar ut över ån och styrker mig med en kaffe innan jag ska korsa Aurabron och stega mig upp för Universitetsbacken på Täl’ puol’.

Kolla in Åbonamnen på stadsnamn.sls.fi

Källor:

Oja, Aulis (1971). Om ortnamnen i Finlands medeltida städer. I Helsingfors gatunamn. Helsingfors: Helsingfors stads publikationer Nr 24.

Hagelstam, Sonja (2001). I Så minns jag mitt Åbo. Åbo: Etnologiska institutionen vid Åbo Akademi. Rapport 9.