Månadens forskare: Mikko Kuronen

Uttalet är en nyckel till kommunikation

Det sägs att man inte kan lära sig ett perfekt uttal på ett språk som man lär sig efter den tidiga barndomen. Språkforskaren Mikko Kuronen håller med om att det åtminstone är svårt, men genom sin forskning vill han göra det lättare, eftersom ett bra uttal underlättar kommunikationen med personer som talar språket som sitt modersmål.

Tidigare forskning visar att inte bara kommunikationen försvåras om man har ett avvikande uttal. Enligt undersökningar som gjorts i Sverige påverkas också lyssnarens attityd till talaren – en person som talar med stark brytning uppfattas till exempel ha sämre yrkeskompetens än en som har en infödd talares uttal.

Att lära sig höra

Hur ska man då lära sig uttala rätt när man lär sig ett nytt språk?

– Det första steget är att träna örat att höra de speciella drag som finns i det språk man ska lära sig, målspråket, säger Kuronen. Vi har filtermekanismer som gör att vi inte uppfattar drag som inte finns i vårt första språk.

Kuronen poängterar att man måste bli medveten om t.ex. ljud som finns i det språk man ska lära sig men inte i det egna modersmålet. Det är också viktigt att man uppmärksammas på språkets rytm och melodi.

– Man hör målspråket via sitt första språk, så när man lär sig uttal är det absolut a och o att någon påpekar skillnaderna för en.

Mikko Kuronen är specialiserad på fonetik, det vill säga den vetenskap som studerar människans tal. Han är universitetslektor i svenska vid Jyväskylä universitet och leder för närvarande ett SLS-finansierat forskningsprojekt som studerar olika aspekter på uttal. Tillsammans med andra forskare inom projektet Fokus på uttalsinlärning med svenska som mål- och källspråk undersöker han bl.a. vilka typer av avvikande uttal som försvårar kommunikationen mellan infödda talare och personer som inte har språket som modersmål.

Ny kunskap till lärarna

Ett annat syfte med projektet är att ge lärarna ny kunskap om vad som är viktigt att betona och vad som är mindre viktigt när de undervisar i uttal.

– Ofta har man begränsat med tid och resurser att lägga på uttal. Det finns givetvis mycket annat i språket som är viktigt och därför är det bra att kunna prioritera det som påverkar kommunikationen mest.

Trots att man vet att de muntliga kunskaperna är av stor betydelse i kommunikationen mellan människor har undervisningen i språk inte hittills lagt särskilt stor vikt vid uttalsinlärningen.

– Det har kommit fram i olika studier att lärarna i Finland har ganska dåliga kunskaper i hur man lär ut uttal. Många är osäkra på vilka metoder som fungerar, eftersom det inte tagits upp i lärarutbildningen. Därför har vi till exempel en koppling till utbildningen av blivande lärare i Jyväskylä, och vi försöker också sprida våra forskningsrön nationellt via konferenser och i andra sammanhang.

Svåra ljud

I en av de projektstudier Mikko Kuronen redan publicerat undersöker han sverigesvenskt (mellansvenskt) uttal hos finskspråkiga studenter som studerar svenska vid universitet. Studenterna fick under en kurs i uttal läsa in ord, fraser och textstycken som han sedan har analyserat. Bland annat har han undersökt uttalet av enskilda ljud, såsom långt a, skillnaden mellan e och ä som i leka och mäta, u-ljudet, sje-ljudet och uttal där man i sverigesvenska drar ihop konsonanter som i bort.

– För finskspråkiga är det sverigesvenska u-ljudet svårast, som i gul, hus, ljus, ful. Det borde inte vara svårt, för det finns ett väldigt likadant ljud i finskan (tyyli, myydä), men det uppstår en vacklan. Skriftbilden påverkar också. Så ibland säger man ”fuula huus” med o-ljud ändå. Det är typiskt för inlärningsfasen att man vacklar, ibland blir det rätt men sen blir det fel igen.

I en uppföljning, där två av studenterna fick läsa in texter på nytt efter tre års studier, kunde Kuronen konstatera att uttalet överlag hade blivit bättre, men att studenterna fortfarande hade svårt med de enskilda ljud som saknas i finskan. Studien ingår tillsammans med en studie av finlandssvenskars uttal av finska och en forskningsöversikt i ett specialnummer av tidskriften Puhe ja kieli, Tal och språk.

Rätt betoning viktigt

Hittills har forskarna i projektet gjort flera studier där de analyserat och mätt uttalet akustiskt på olika sätt, till exempel hur uttalet hos dem som lär sig språket avviker från infödda talares uttal. Men för att resultaten av de här studierna bättre ska kunna tillämpas i undervisningen behövs det också lyssnarundersökningar.

– När man mäter uttalet är kruxet att man ofta inte kan bedöma om det stör kommunikationen eller bara uppfattas som en avvikelse. Därför måste lyssnarstudierna till.

För tillfället undersöker Kuronen hur svenskspråkiga uppfattar det svenska uttalet hos finskspråkiga som lärt sig språket.

– Sverigesvenska och finlandssvenska lyssnare bedömer uttalet rent kommunikativt. Är det lätt att ta till sig budskapet, är det lätt att förstå talet? Dessutom bedömer de graden av brytning.

Tidigare undersökningar visar att betoningen, språkrytmen och språkmelodin – det som på fackspråk kallas prosodi – är det viktigaste för att budskapet ska gå fram.

– Man ska ha bra flyt, inga onaturliga pauser och rätt rytm och intonation. I svenska är det felaktiga ordbetoningar, det vill säga att man lägger betoningen på fel stavelse, som stör kommunikationen mest. Därefter kommer satsbetoningen – det är viktigt att man betonar rätt ord i en sats. Intonationsmönstren skiljer sig åt i alla språk. Också finlandssvenska och sverigesvenska är ganska olika, men i svenska överlag stör inte felaktig intonation kommunikationen så mycket.

Det Kuronen vill undersöka nu är till exempel hur mycket en finsk, fallande intonation påverkar förståelsen. Dessutom kommer han att undersöka hur uttal med olika grander av finsk brytning påverkar lyssnarens attityd gentemot talaren.

Finlandssvenskt eller rikssvenskt uttal?

I debatten om svenskundervisningen i finska skolor diskuteras det ibland om det skulle vara bättre att lära ut ett sverigesvenskt än ett finlandssvenskt uttal. Mikko Kuronen konstaterar att den som ska lära sig ett språk själv borde få välja det uttal som känns bekvämast, i synnerhet på universitetsnivå. Men när det gäller grundskolan har han ändå en rekommendation.

– Det finns många argument som talar för att finlandssvenska är det vettigare alternativet. Den ligger närmare finskan och är enklare att lära sig. Man behöver inte ändra så mycket på sitt uttal. Det är också naturligt att uttalet är anpassat till omgivningen.

Men han påpekar samtidigt att det är också viktigt att eleverna till exempel i gymnasiet blir medvetna om skillnaderna mellan sverigesvenska och finlandssvenska. Finskspråkiga har ofta svårt att förstå sverigesvenska och det skulle underlättas om man i skolan tog upp vissa drag i uttalet.

– Till exempel vanliga reduktioner, uttalslättnader, och r-iseringar skulle vara bra att ta upp. En sverigesvensk säger ”Ja’ ka’nte åka rit” och inte ”Jag kan inte åka dit” och det skulle vara till hjälp att vara medveten om sådant.