tis, 12/11/2018 - 10:56, Nina Edgren-He…

Månadens forskare: Johan Strang

 

– Man brukar ofta säga att Georg Henrik von Wright blev en intellektuell på 60-talet, men de facto publicerade han en hel del redan före det. Och det vill vi titta lite närmare på, säger Johan Strang, nyligen tillträdd biträdande professor i Nordenstudier vid Helsingfors universitet och en av deltagarna i projektet Den okände von Wright.

Filosofen Georg Henrik von Wright är en av landets  internationellt mest kända forskare. Han kallades till professor i filosofi vid universitetet i Cambridge 1948, som efterträdare till Ludwig Wittgenstein. Några år senare återvände han ändå till Helsingfors universitet där han innehade den svenskspråkiga professuren i filosofi. Syftet med projektet Den okände von Wright är att lyfta fram sidor av den berömde filosofen som fallit i glömska eller som kanske aldrig ens varit allmänt kända.

 

Artiklar på svenska digitaliserade

Johan Strang är historieinriktad filosof och har tillsammans med den filosofi-inriktade historikern Stefan Nygård hand om det delprojekt som ska digitalisera och studera icke-fackfilosofiska texter som von Wright publicerade på svenska i tidskrifter. Hittills har de gått igenom vilka texter som ska digitaliseras och senare publiceras på nätet.

– Ursprungligen hade vi tänkt fokusera särskilt på 30-, 40-, 50-talen, alltså på tiden innan han blev väldigt berömd och innan han började skriva de böcker som alla känner till, till exempel Myten om framsteget och Vetenskapen och förnuftet. Men när vi bekantade oss med materialet tyckte vi att det skulle var en skam att inte digitalisera lite bredare.

von Wright började publicera sig redan under studietiden i Studentbladet, med artiklar i vitt skilda ämnen som exempelvis psykoanalys och astronomi.

– Mot slutet av 30-talet började han skriva i Nya Argus. I Finsk tidskrift skrev han speciellt under 40-talet. Det är kanske främst dem vi tänkte på i början av projektet. Men under 60- och 70-talet blev han mycket bredare.

Den ursprungliga planen att digitalisera bara tidskriftsartiklar började verka för snäv.

– Vi ville gärna ha med hans texter mot Vietnamkriget, för även om projektet kallas den okände von Wright, så ville vi ändå ha med den kände också. Samtidigt tog von Wright också ställning i många andra frågor, som miljöfrågan eller universitetspolitiken, som vi också ville lyfta fram.

Det innebär att också artiklar som von Wright skrev bland annat till dagspressen, Hufvudstadsbladet i Finland och Dagens Nyheter i Sverige, finns med bland det material som har digitaliserats.

 

Framstegskritik och dystopi

Ännu har varken Strang eller Nygård hunnit studera materialet ingående, men vissa drag kan Strang redan skönja i det.

– Det finns vissa återkommande teman. von Wright läste till exempel Oswald Spengler efter andra världskriget, så den teknokritik och framstegskritik som han blev känd för på 80–90-talet finns där redan tidigare, i synnerhet efter andra världskriget. Vi är intresserade av att se på både brott och kontinuitet i hans verksamhet.

Strang är också en av redaktörerna till den bok om von Wright, Tankens utåtvändhet. Georg Henrik von Wright som intellektuell, som utkom 2016. 

– Jag försöker framföra argumentet att von Wright är en lite udda figur speciellt i jämförelse med Sverige.  Där var man under efterkrigstiden optimistisk gällande framtiden och man såg andra världskriget som västerlandets och demokratins stora seger. Då var von Wright mer ambivalent och talade om ”humanismens förfall” redan tidigt efter andra världskriget – det fanns en skillnad mellan den svenska eller skandinaviska vetenskapsoptimismen och hans mera dystopiska syn.

 

En intellektuell i Europas periferi

Strang och Nygård är i sitt delprojekt också intresserade av att studera von Wrights som en del av Finlands och Nordens och Europas historia, som ett exempel på en intellektuell.

– Vi anser att han är intressant ur ett historiskt perspektiv, om man vill förstå Finlands historia. Hur skiljer sig Finland ut i Norden? Och då tror jag att det kan vara viktigt att berätta lite längre linjer och se på hans verksamhet under olika tidsperioder. Han är intressant som exempel på en intellektuell i ett litet europeiskt land i Europas periferi.

– Om man tar idéhistoria som internationellt fält, har man under de senare åren börjat tala om global intellectual history. Det handlar mycket om att försöka komma bort från att bara titta på britter, fransmän och tyskar, och ofta har forskningen ett postkolonialt perspektiv.

– Men det som vi försöker göra med Stefan är att hitta något slags medelväg. Finland har ju inte varit en koloni, utan en avlägsen plats. De finska intellektuella har fått vara med i de europeiska kretsarna, men knappast på samma villkor som en fransman eller en britt. De har kanske haft sämre förutsättningar att bidra till de centrala diskussionerna, men kanske också en större frihet. Det är därför vi är intresserade av von Wright.

 

Stor i periferin

von Wright befann sig själv i centrum när han var professor i filosofi i Cambridge. Men han valde att återvända till Finland.

– Det intressanta är för det första hur han lyckades ta sig in i de här kretsarna, med vilka manövrar. Hur kan en filosof från Finland bli professor i Cambridge? Men en annan intressant fråga är på vilket vis von Wright – eller en perifer intellektuell – använder sig av sina kontakter till centrum för att framhäva sig själv i periferin. Hur han kunde utnyttja det att han kände Wittgenstein, hur han kunde utnyttja det att han hade varit professor i Cambridge, för att bli en dominerande figur i det akademiska och kulturella livet i Finland.

– Vi är också intresserade av honom som en i raden av finlandssvenska intellektuella, säger Strang och nämner sociologen Edvard Westermarck och filosofen Rolf Lagerborg som föregångare till von Wright.

– De var ju också finlandssvenska intellektuella och hade ganska svårt att slå igenom i Finland. De blev på många vis i off side för att läget var så språkpolitiskt inflammerat. Men de var kosmopoliter – minoriteten måste spela det kosmopolitiska kortet: Vi är kontakten ut till världen.

– Till en del fortsätter von Wright på den linjen men å andra sidan bryter han lite mot den, för han lyckas verkligen nå över språkgränsen. Kanske för att språkpolitiken hade blivit mindre inflammerad eller för att han var tillräckligt konservativ, eller helt enkelt tillräckligt stor, för att nå över språkgränsen.

 

Hur uppstår en filosofisk tradition?

Som filosofistuderande vid Helsingfors universitet var det i stort sett ofrånkomligt för Strang att på något sätt komma i kontakt med Georg Henrik von Wright.

– Jag är för ung för att ha gått på hans föreläsningar, men när jag skulle börja med min pro gradu ordnade min professor audiens hos von Wright, så jag fick alltså träffa honom.

Johan Strang har sedan studietiden kombinerat filosofin med historia och ställt frågorna historiskt. Småningom blev han intresserad av varför den analytiska filosofin var så dominerande i de nordiska länderna och hur en filosofisk tradition formas.

– Vad är spelet bakom det? Min avhandling skrev jag om Uppsalafilosofin, den analytiska filosofin i Sverige, men jag hade alltid ett komparativt perspektiv till de andra nordiska länderna och von Wright var ju central där från början.

– Han var en spindel i nätet. Det var han och hans lärare Eino Kaila som skapade den analytiska filosofin i Finland, genom sin intellektuella verksamhet, genom det de skrev, men också genom att verka bakom kulisserna genom att se till att rätt personer sökte rätt tjänster och rätt sakkunniga blev valda.

Strang frågar sig också om det är möjligt att i dag uppnå en position som intellektuell av den kaliber som von Wright var.

– Å ena sidan kan man längta tillbaka till en tid där filosofer kunde delta i debatten och där universitetet hade en central position i samhällsdebatten. I dag är det i stället tankesmedjor som styr diskussionen. Vad händer med det fria tänkandet? Nu får man betalt för att producera rapporter med rappa bud, så det akademiska oberoende som von Wright står för finns inte längre i dag.

– Men å andra sidan: Har detta oberoende någonsin funnits? Och om det fanns så var det nog tillgängligt bara för vita män från en ekonomisk och social överklass.

 

Lägg till ny kommentar