24.2.2023 - 09:00, Susanna Landor

Krigets skador syns inte alltid utanpå

Foto av sjukhussal under krigstiden
I frontgemenskapen förkroppsligade ofta kvinnorna, framför allt mödrarna och de systerliga lottorna och sjuksköterskorna, den rena, vårdande kvinnlighet som gav de unga soldaterna känslomässiga band och tröst mitt i det omgivande våldet. Foto: Försvarsmaktens bildarkiv, SA-kuva

Sönderbombade städer, sprängda broar, hemlösa, lemlästade och döda människor. De synliga spåren av kriget i Ukraina är många. Men det är de osynliga följderna som ger Ville Kivimäkis forskning en isande aktualitet. Hans prisbelönta bok Murtuneet mielet ges nu ut på svenska.

Vi tänker ofta på heder och heroiska insatser när vi talar om krig, men kriget är också grogrund för skamliga känslor. Folk hamnar i situationer där de väljer fel, kanske skjuter sina egna, inte kan hjälpa sårade och civila, eller råkar i panik. Krig föder mycket skam och skammen får ofta långvariga konsekvenser, säger Ville Kivimäki.

För tio år sedan vann han Fack-Finlandia-priset för sin bok på finska om de finska soldaternas krigstrauman under vinter- och fortsättningskriget. I bokens brännpunkt står de cirka 18 000 soldater som då lades in för psykiatrisk vård och som efter det tvingades bära på ett livslångt stigma.

Kivimäkis bok, som SLS nu utger på svenska med ett nytt förord och en färsk epilog, baserar sig på hans engelskspråkiga doktorsavhandling vid Åbo Akademi 2013. Som forskare bestämde han sig i ett tidigt skede för att han inte har den utbildning eller kompetens som behövs för att bemöta människor som eventuellt för första gången i sitt liv öppnar upp kring sina krigstrauman. I stället förlitade han sig på en diger arkivforskning i bland annat Krigsarkivet i Sörnäs, som numera är en del av Riksarkivet. I en till synes tråkig arkivsal uppdagades hisnande berättelser.

– När jag började plöja igenom materialet som legat och väntat i välsorterade mappar i sjuttio år öppnades ett fönster till händelser som jag trodde gått förlorade för alltid. Som forskningsmaterial var det av en helt annan typ än intervjuer, eftersom de här patientjournalerna skrevs i stunden. I dem finns allt antecknat, oredigerat, från patientens hjärtslag och skakande händer, till hans skrik och suckar.

Kivimäki säger att det var en stark upplevelse.

– Där satt jag med de här, i sig avskalade, men väldigt intima journalerna, medan andra forskare vid bordet bredvid kanske fördjupade sig i en jägargenerals historia eller ett infanteriregementes framfart. Det var häpnadsväckande att de här rösterna ännu kunde höras i arkivet.

Rösterna berättade om soldaternas okontrollerbara rädsla vid fronten, om krigets kaos och arméns krav. De berättade om oro för familjen, om plikt- och hederskänsla och en vilja att sona sina misslyckanden.

De sorgligaste historierna handlade om dem som i dag antagligen skulle klassas som personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Foto av två soldater 1944
Retirerande finska soldater på det sovjetiska storanfallets andra dag, den 11 juni 1944. De skakande upplevelserna sommaren 1944 kom i många fall att utgöra soldaternas sista och mest traumatiska minnesbilder från kriget. Foto: Försvarsmaktens bildarkiv, SA-kuva

”Omskakade” soldater gav huvudbry

Det var framför allt det långa ställningskriget 1942–44 som orsakade psykiska reaktioner hos frontsoldaterna. Män som drabbats av granatchock, de så kallade ”omskakade” soldaterna, var en stor utmaning för dåtidens läkare som hade svårt att skilja psykiska symptom från fysiska skador som hjärnskakning.

Boken är en tidsskildring av militärpsykiatrins uppkomst och utveckling i Finland, och av ett samhälle som inte hade kompetens att bemöta sargade människor med annat än hårt arbete som universalmedicin. Få psykiska krigsinvalider beviljades sjukpension eller en vårdplats, behandlingarna kunde vara brutala.

Kivimäki påvisar att soldaterna som bröts ned psykiskt inte passade in i det nationella narrativet om hemmet, fosterlandet och Gud.

– Om individens värde alltid mäts i förhållande till samfundets är det lätt hänt att den vars psyke knäcks utsätts för en kollektiv skam. I dag har vi lättare att identifiera ett trauma och erkänna individens lidande. Å andra sidan kan en stark gemenskap hjälpa till att bära individen, så det är en rörelse åt båda hållen.

Foto av författaren Ville Kivimäki
Ville Kivimäki har för sin forskning om de finska soldaternas krigstrauman plöjt igenom bland annat mängder av patientjournaler. Kivimäki är verksam som universitetsforskare vid Tammerfors universitet och leder Finlands Akademis spetsforskningsenhet för erfarenhetshistoria.

Inte bara hjälplösa offer

I dag tänker vi att en soldat som reagerar psykiskt på krigets fasor och omänskliga förhållanden uppvisar en normal reaktion. Vad finns då att lära av de människoöden vi möter i boken?

– Min forskning är framför allt historia. Boken kom för sent för att kunna hjälpa de här människorna eller påverka skammens stigma. Men i dag pejlar vi boken mot framtiden. Hur kriget i Ukraina kommer att sluta vet vi inte, men klart är att tiotusentals människor kommer att bära med sig svåra erfarenheter av våld och förlust, och det kommer att ta länge att komma vidare. På det sättet får min bok en ny tragisk aktualitet, säger Ville Kivimäki.

I översättningens nyskrivna epilog slår Kivimäki fast att det finns en skillnad mellan att delta i ett försvarskrig och i ett anfallskrig: ”Den som försvarar sitt land, sina närmaste och sitt hem kan tvingas genomgå svåra mentala lidanden, men att låta bli kan leda till ännu mer och ännu långvarigare traumatiskt våld.”

Här kan de krigsskadade finska soldaternas upplevelser tjäna som historiska belägg, för de vittnar också om hur meningsfullt soldaterna upplevde sitt uppdrag.

– I stället för att utgå från att alla blir traumatiserade av krig kan vi komma ihåg att människor också har överlevnadsknep. Ukrainarna är inte enbart hjälplösa offer utan de försvarar sitt hem och sitt fosterland, och därför kan också traumatiska upplevelser få en stark betydelse för dem.

Boken Sargade själar. De finska soldaternas krigstrauman 1939–1945 utkommer den 28 februari. Läs mer här.

Lägg till ny kommentar