Runar Schildt

1888–1925

Runar Schildt var son till Arthur Schildt och Ofelia Adelaïde Strömberg. Han skrev studenten 1906 och efter fyra års studier i litteratur och estetik vid Helsingfors universitet blev han filosofie kandidat, senare promoverad till magister. Under sitt 37-åriga liv hann han arbeta vid tre stora kulturinstitutioner i huvudstaden, nämligen vid universitetsbiblioteket, Svenska teatern och Holger Schildts förlag.

Runar Schildt debuterade 24 år gammal med en samling noveller, Den segrande Eros och andra berättelser (1912). Novellen kom att bli Runar Schildts specifika uttrycksform men han skrev även tre dramatiska arbeten under sina sista år.

Svaghet och styrka i ständig konflikt  

Sociala skillnader och möjligheter utgör ofta utgångspunkten i Schildts författarskap, men det är ändå främst på det psykologiska planet som konflikterna utspelar sig. Konflikterna faller ofta tillbaka på en återkommande uppdelning mellan svaga och starka. Den svaga kan vara kvinna eller man, borgare eller bonde, överklass eller arbetare, vit eller röd; det är den psykologiska svagheten som Schildt intresserar sig för, och det är på den svagas sida som författarens sympatier ligger. Den svaga lider genomgående av någon form av ångest. Den starka, å sin sida, är stark framför allt i sitt psyke. Han öder ingen tid på existentiella frågor. För den starke utgör t.ex. en färdigt utstakad socialt och ekonomiskt tryggad väg inget mer än en oproblematisk självklarhet, medan en dylik väg för den svaga skulle innebära prestationskrav och ångest.

Inbördeskriget och konflikten mellan röda och vita är ett tema som Schildt också använder i sitt författarskap. I Hemkomsten och andra noveller (1919) skildras den samhälleliga upplösning som kriget innebar. Litteraturvetaren Massimo Ciaravolo tar fasta på att tematiken också kan skönjas i själva sättet att skriva, i det rent stilistiska. Han skriver i Finlands svenska litteraturhistoria (Del II, SLS/Atlantis 2000): ”Schildt [beskriver] den sociala, men också psykiska upplösning som krigstillståndet framkallar. Huvudpersonerna i novellerna är vanliga människor som spårar ur under en omänsklig och påfrestande tid. Detta har också stilistiska följder: prosan förblir i stort sett realistisk, men de förvirrade själstillstånden skänker den ett expressionistiskt drag.”

Endast 37 år gammal begick Runar Schildt självmord. Schildt fick tre barn tillsammans med hustrun Mila Schildt (f. Heikel).

Text: Nelly Laitinen

Noveller

Den segrande Eros och andra berättelser (1912)
Asmodeus och de tretton själarna samt tre noveller (1915) 
Regnbågen (1916) 
Rönnbruden och Pröfningens dag. Två berättelser från Räfsbacka (1917)
Perdita och andra noveller (1918) 
Raketen och andra berättelser (1918)
Hemkomsten och andra noveller (1919) 
Armas Fager. En silhuett (1920) 
Häxskogen och andra noveller (1920) 

Dramatik

Galgmannen. En midvintersaga (1922)
Den stora rollen. Skådespel i fyra akter (1923) 
Lyckoriddaren. Skådespel i fem akter (1923)

Postumt har utgivits ett flertal samlingsvolymer.

Sista stycket av Runar Schildts studentuppsats i modersmålet, Tron på själens odödlighet, 1906. Rektor
J.M. Granit har gett vitsordet 10. I Runar Schildts arkiv (SLSA 314) finns en omfattande brevsamling med privata brev och förlagskorrespondens, förlagskontrakt, handlingar från skol- och studietiden, skönlitterära manuskript, översättningar, tidningsurklipp, personliga handlingar samt ett mindre antal fotografier. Arkivet är fritt tillgängligt för forskning och kan beställas upp till Nationalbibliotekets specialläsesal (Unionsgatan 36). Fotografierna finns på Riddaregatan 5.