Tomas Helléns minnesfond

  • År:
  • Fondkapital:
    0,00 €
  • Grundkapital:
    30 650 mark

På familjens önskan instiftades en minnesfond efter journalisten och författaren, pol.dr Tomas Hellén (1964–98), som avled endast 33 år gammal. Grundkapitalet på 30 650 mark (6 200 euro) utgjordes av de inbetalningar som ombads i stället för blommor vid jordfästningen.

Syftet med fonden var att bevilja stipendier för akademiska avhandlingar och publikationer samt att stöda journalister i deras arbete. I praktiken blev det akademisk forskning och undersökande journalistik som premierades, helt i överensstämmelse med upphovsmannens egen livsgärning. Den nämnd som handhade utdelningen använde i enlighet med familjens önskan fondens hela kapital under tre år, varefter den avslutades. I nämnden verkade professor Sten Berglund som ordförande, pol.mag., mba Johanna Korpia, pol.kand. Monika Hellén, gift Nars, pol.mag. Per Mickwitz och professor Henrik Meinander som SLS:s representant. När stipendiet sista gången utdelades år 2001 uppgick det till 3 300 euro.

Såsom det senare skulle framgå föddes Tomas Hellén med en genetisk sjukdomsbelastning och ett lysande intellekt. Föräldrarna, ingenjör Harry och farmaceut Elisabeth Hellén, fick uppleva många stolta, men också oroliga stunder med sonen. Sjukdomen som bröt ner hans immunförsvar, började ge sig till känna under värnplikten. Detta hindrade honom inte från att fullt ut gå in för studierna, som på 1980-talet ledde till en politices magisterexamen och ett anbud om en assistenttjänst vid Helsingfors universitets statsvetenskapliga institution. Samtidigt annonserade Hufvudstadsbladet efter en ekonomisk journalist och Hellén anmälde sitt intresse för tjänsten. Trots att han aldrig därförinnan hade skrivit en journalistisk text blev han vald. Hans kunskaper och orubbliga självtillit var avväpnande.

Under sina ca tio år som journalist vid Hufvudstadsbladet visade Hellén prov på både nyhetsnäsa och en analytisk förmåga, som efter hand alltmera togs i anspråk för tidningens ledare. Att skriva ledare för sakens skull var inte hans melodi, utan de skulle ha ett väl underbyggt innehåll och ett budskap. När svenska försvarsmaktens överbefälhavare hösten 1996 besökte Finland uttryckte han lite irriterad önskemålet att få träffa den journalist på Hufvudstadsbladet som bättre än han tycktes veta hur Sveriges försvar borde skötas. Hellén hade, långt innan svenska medier upptäckt sakförhållandet, påtalat att det svenska försvaret höll på att nedmonteras.

Hellén hann vid sidan av sin journalistbana också dokumentera sig som forskare. Under ett års tjänstledighet skrev han sin doktorsavhandling i Berlin och försvarade den 1996 i Vasa. Opponenten gav sig med slutkommentaren »touché« inför disputanden. Avhandlingen Shaking Hands with the Past. The Origin of the Political Right in Europe fick högsta betyg.

Någon månad före sin bortgång använde Hellén en kortare tjänstledighet till att medverka i en bok som utgavs av Högskolan i Örebro. Handbook of Political Change in Eastern Europe utkom för hans del postumt. Två år senare utgavs i sfv:s skriftserie boken Åsikter och insikter (2000), ett urval ledare och kolumner av Hellén. Även om dagsjournalistik snabbt föråldras utgör boken en bestående dokumentation av 1900-talets sista omvälvande decennium.

Förutom att Hellén uppskattades stort av kolleger och läsare belönades han av Ekonomiska Samfundet 1992 och för sin språkbehandling av Hugo Bergroth-sällskapet 1997.

I vetskap om sin vacklande hälsa tvekade Hellén länge att binda sig och bilda familj. Vintern 1998 hade han av sin läkare blivit förklarad friskare än tidigare. Bröllopsförberedelserna tillsammans med Johanna Korpia var långt framskridna, ca 140 inbjudningar till vigsel i Gamla kyrkan i Helsingfors utskickade då ödet slog till. I en plötslig sjukdomsattack avled han en marsnatt trots snabba och intensiva återupplivningsförsök.