Tatiana Sundgrens fond

  • År:
  • Fondkapital:
    0,00 €
  • Grundkapital:
    14 505 mark

Författaren, socionom Tatiana Sundgren (1936–) fick i samband med sin 60-årsdag den 11 april 1996 en fond instiftad »för ett pris till en österbottning som gjort en litterär insats genom att göra det annorlunda, gått motströms«. Denna hennes egen beskrivning av tanken bakom fonden noterades i ett av SLS:s styrelse godkänt reglemente för Tatiana Sundgrens fond. Grundkapitalet bestod av de inbetalningar som gjordes av gratulanter våren 1996 till ett sammanlagt belopp av 14 505 mark (3 000 euro). Med senare tillskott förslog fondens kapital till två premieringar på vardera 8 000 mark. Fonden avslutades efter att det andra priset utdelats i författargården Abrams i Vörå 1999.

Tatiana Sundgrens beskrivning av fonden sammanföll med hennes egen uppfattning om sig själv som något av kärringen mot strömmen, omvittnat i en födelsedagsintervju i Jakobstads Tidning. Hon hann pröva på mycket innan hon 1992 slog sig ned på Abramsgården i Vörå och förälskade sig i stället och bygden, att döma av hennes berättelser i boken Tornsvalornas hus. Hon föddes i Bryssel som dotter till professor Albert Sundgren och dennes maka Anita, född Ehrnrooth. Efter studentexamen 1955 bedrev Sundgren studier i litteratur vid Helsingfors universitet 1955–57 och avlade två år senare socionomexamen. Hennes starka samhällsengagemang kom till uttryck redan i den första diktsamlingen Blyertsdagrar (1957) och likaså i den 20 år senare publicerade Körsbärskärnor. Den långvarigaste anställningen inföll som informationsredaktör vid Rundradion 1971–82. I övrigt innebar 1980-talet och början av 1990-talet en tid av freelancejobb som journalist, översättare och kritiker.

Att söka och bli antagen som författargården Abrams första invånare var uppenbart en lyckträff både för Tatiana Sundgren och för SLS som ägare av Matilda Westins fond (se nr 621). Från början tilltänkta tre år förlängdes efter hand till tio år och slutade med att Sundgren blev kvarboende på orten. »Åren i Abramsgården är de bästa i mitt liv«, omvittnade hon och sade sig endast sakna havet i Vörå. Och hon tillade lite galghumoristiskt: »Å andra sidan kommer ju ån in i min källare på vårarna.«

Tatiana Sundgren utvecklade en aktivitet på bred front under sitt decennium på Abrams. Hennes tidigare produktion på fyra böcker utökades med tre nya verk: Det blå barnet (1993), ovannämnda Tornsvalornas hus. Berättelser från Abramsgården (1994) och Sommaren då ingenting hände (1995). Därtill skrev hon pjäser för Vörå sommarteater och Vörå högstadium, gav ut en diktantologi tillsammans med högstadieelever och ledde skrivarkurser. Med henne som värdinna blev Abramsgården en mötesplats för olika kulturella evenemang, som fick genklang också utanför kommunens gränser.

Utöver alla kulturella aktiviteter anlade hon också en snabbt grönskande trädgård med lite hjälp av bland andra av trädgårdsentusiasten Aagot Jung. Det resulterade i medverkan i trädgårds- och andra program i radio och tv. »Tatianas tio år på Abramsgården har varit en lyckosam era«, konstaterades det i SLS:s tidskrift Källan när hon lämnade författargården för att bli kvar bosatt på orten.