Ursprunget till Floriska kommissionen var en donation på 100 000 mark (360 000 euro), gjord av fröken Jenny Florin (1854–1925) den 25 april 1911. SLS reagerade med omedelbar verkan och sammankom redan följande dag till ett styrelsemöte. Man kunde då konstatera att gåvobrevet var uppgjort för »fullföljande en af min aflidne fader, medicine- och kirurgie doktorn Pehr Ulrik Florins, i lifstiden uttalad tanke för läkarvetenskapens främjande«. Litteratursällskapet torde genast ha noterat att ändamålet för donationen låg utanför dess egentliga verksamhetsområde. Men gällande premisser uppfylldes med en formulering i gåvobrevet: »… att främja literär värksamhet på svenska språket genom prisbelöningar och understöd.« Att donator avsåg medicinsk litteratur var underförstått i och med det tidigare formulerade huvudmålet för fonden och tillägget att bedömningen skulle ske med anlitande av ett för uppgiften utsett »sakkunnigt biträde«.
Styrelsen tvekade inte »att med största tacksamhet mottaga den vackra och betydande donationen med beaktande och noggrant uppfyllande av de i gåvobrevet fastställda stipulationerna«. Jenny Florin uppvaktades omgående av litteratursällskapets ordförande M. G. Schybergson och statsarkivarie Reinhold Hausen, vilka framförde styrelsens tack för den största donation som dittills hade mottagits.
Fonden fick namn efter dess ursprungliga tillskyndare Pehr Ulrik Florin (1810–1890). Han verkade som stadsläkare i Helsingfors 1841–75, förestod vaccindepoten och blev professor 1868. Han hörde också till kretsen av stiftande medlemmar då SLS grundades 1885. Han avled som en förmögen man. I äktenskapet med Sofie Elise Törnqvist föddes sju barn, av vilka Jenny var den enda som uppnådde vuxen ålder. Hon växte upp i den s.k. Florinska gården i hörnet av Bulevarden och Georgsgatan i Helsingfors, på 1800-talet ett tidstypiskt envånings trähus, som stod kvar ännu under 1900-talets första decennium. Enligt uppgift hyste Jenny Florin en varm kärlek för sin hemstad och för gården Margreteberg i Esbo. Där tillbringade hon somrarna omgiven av en skara trotjänare och där avled hon i september 1925.
Ett utmärkande drag för Jenny Florin blev den välgörenhet som hon ofta utövade i tysthet. Kända objekt för hennes understöd var arbetshemmen för fattiga barn i Helsingfors, Stadsmissionen och Esbo sjukhus. Hon tillhörde under många år sjukhusets styrelse.
Bildandet av Florinska kommissionen och dess verksamhet har rätt utförligt beskrivits av Torsten Steinby, varav en sammanfattning kan återges. Det gick inte helt friktionsfritt att formulera stadgar och utse medlemmar. Kommissionen fick sju ledamöter, av vilka de flesta var läkare och med Hausen som representant för SLS. Formuleringen att arbetet skulle utföras »utan Sällskapets hörande« blev dock struken i stadgarna.
Verksamheten fastställdes till att »använda den disponibla årsräntan för åstadkommandet af en allsidig vetenskaplig undersökning af den svensktalande befolkningens i Finland fysiska och psykiska hälsa samt de förhållanden, som kunna anses utöfva inflytande på densamma«. Det praktiska arbetet blev rätt omfattande, även om uppgjorda planer flera gånger blev ofullbordade på grund av bristfälliga personella och ekonomiska resurser.
En omfattande undersökning, som utfördes i dåvarande Tenala socken i Västnyland 1912, kan stå som ett exempel på kommissionens sätt att tänka och arbeta. Befolkningen kartlades grundligt, statistiska uppgifter inhämtades ur kyrkoarkiven, och kostvanor och ekonomiska förhållanden granskades. Även en genetisk kartläggning ingick i arbetsprogrammet och resultaten dokumenterades och publicerades i digra rapporter. I vilken utsträckning de kan anses ha något vetenskapligt värde är svårt att bedöma.
Med tiden kom kommissionens arbete alltmer att förskjutas från vetenskapligt inriktade uppgifter till ett aktivt folkhälsoarbete. Till utvecklingen i denna riktning medverkade övriga fonder som tillkom med anslutning till Florinska kommissionens mål.