Holger Frykenstedts stipendiefond

  • År:
  • Fondkapital:
    384 444,69 €
  • Grundkapital:
    171 017 euro
  • Avkastning:
    13 007,05€
Frykenstedt

Professor h.c., filosofie jubeldoktor Holger Frykenstedt (1911–2003) testamenterade merparten av sin förmögenhet i svenska aktiepapper och fondandelar till SLS och Finlands Akademi. De fick varsin hälft av återstående kvarlåtenskap efter att två fastställda legat utbetalts av tillgångarna, som vid bouppteckningen uppgick till nettobeloppet 3,6 miljoner svenska kronor. Holger Frykenstedts stipendiefond fick därmed ett grundkapital på 171 017 euro.

Både för SLS:s och Finlands Akademis del fastställde Frykenstedt ordagrant följande: »Donationens ändamål är att med stipendium gynna förtjänstfulla studerande inom ämnen finsk kultur, svenskt 1700-tal eller svensk romantik. Ändamålen skall uppfyllas i första hand genom att avkastningen av kapitalet tas i anspråk.«

Testamentet blev en dokumentation över Frykenstedt som en sann Finlandsvän, något som han många gånger redan under sin livstid gett uttryck för i ord och handling. Sin förkärlek för vårt land daterade han själv till fortsättningskriget, då han anslöt sig till den inofficiella rörelsen »Finlands sak är vår«. Han höll nära kontakt med SLS under att halvt sekel, gjorde sin första bokdonation 1953 och blev också medlem i litteratursällskapet. Sin största donation av värdefulla föremål gjorde han 1986, då Finlands nationalmuseum fick motta en kollektion om 50 europeiska och asiatiska dyrgripar. I den ingick 1700-talsvärjor, kinesiska mantlar och keramik samt unika indonesiska dolkar. Hans motivering till donationen var att Finland som Nordens främsta kulturnation förstår att sätta värde på en kollektion av nämnda slag.

Sitt hemland och då födelsestaden Örebro gynnade Frykenstedt med en tidig donation av kinesiskt porslin, som var hans specialintresse. Donationen omfattade ca 1 000 pjäser från alla dynastier och värderades i mångmiljonbelopp i svenska kronor.

Stockholm blev hemstad för Frykenstedt under hans studier i teoretisk filo- sofi och litteraturhistoria. Han blev filosofie doktor på en uppmärksammad avhandling om P. D. A. Atterbom vid dåvarande Stockholms högskola 1951. En utnämning till docent följdes av en personlig forskartjänst, sedermera med professors namn. I sin forskning intresserade han sig främst för ett par av den gustavianska tidens främsta gestalter, Johan Gabriel Oxenstjerna och Carl August Ehrensvärd. Bägge blev också dokumenterade av Frykenstedt i SLS:s skriftserie. Det var på sin forskarbana han knöt tidiga kontakter och vänskapsband med framstående finländska intellektuella. En stark insats för att föra de båda grannländernas kulturliv närmare varandra gjorde han som ordförande för Svenska Humanistiska Förbundet 1975–90. Under denna tid deklarerade han ibland: »Så länge jag lever kommer Finland att vara mer än mitt andra fosterland.«