Fonden Strömma gård

  • Fondkapital:
    0,00 €
  • Grundkapital:
    850 hektar jord- och vattenområden

Med ett gåvobrev donerade tre systrar, födda Lönnberg, 1996 Strömma gård bestående av ca 850 hektar jord- och vattenområden till SLS. Förvaltningen av gården inklusive de av gåvogivarna gemensamt ägda byggnaderna övertogs såsom en fristående fond inom litteratursällskapet. Donatorerna, fru Sigrid Nonneli Rotkirch (1925–2008), agronom Carin El-Githa Lönnberg (1926–) och agronomie- och forstmagister Chira Emerenzia Kaplan (1930–2005) önskade bevara traditionen med en odelad egendom i en situation, där en naturlig fortsättning inom släkten inte längre förelåg.

För gåvotagaren fastställdes villkor i flera punkter: »Fondens ändamål är att stöda svensk utbildning, forskning och utveckling gällande i första hand naturbruk. Där det är motiverat bör projekt i Kimito eller på Strömma gård ges företräde.« I följande villkorspunkt tillförsäkrades gåvogivarna under sin livstid var för sig nyttjande- och avkastningsrätt enligt deras då gällande andelar i gården. I praktiken gäller denna bestämmelse efter år 2008 endast för Githa Lönnberg. Likaså kvarstod hennes nyttjande- och avkastningsrätt till gårdens karaktärshus. Punkterna tre och fyra utformades så att gåvogivarnas intentioner blev tillgodosedda. I första hand gäller en kategorisk bestämmelse att »Strömma gård bör bevaras och förvaltas som en helhet«.

För gårdens förvaltning stadgades att den skall skötas omsorgsfullt och ändamålsenligt enligt uppgjord skogsbruksplan med åkrarna utarrenderade och bostadshusen uthyrda med undantag för hus i gåvogivarnas användning. Vid skötseln »skall hänsyn tas till strävan att upprätthålla ett levande kulturlandskap«. I ett förvaltningsavtal som undertecknades samtidigt som gåvobrevet preciserades skötseln av gården i detalj, såsom punkt sju ger besked om: »Skötseln av gården omfattar såväl ekonomisk som praktisk förvaltning av gården. Litteratursällskapet ombesörjer t.ex. gårdens bokföring och deklaration, förhandlingar med myndigheter, indrivning av inkomsterna, erläggande av gårdens utgifter, underhåll av byggnader, skötseln av vägar, park mm.«

Äganderätten till Strömma gård övergick till SLS omedelbart vid undertecknandet av gåvobrevet, medan förvaltningsavtalet trädde i kraft från och med 1997. Ett separat gåvobrev uppgjordes för fastigheten Kanalholmen, som ägdes av Nonneli Rotkirch. Fastigheten anslöts till den fristående fonden Strömma gård, men donators konstintresse och -engagemang kom till uttryck i ett villkor: »Nettoinkomsten från Kanalholmen skall utbetalas som understöd till Konstklubben i Dragsfjärd r.f., vars styrelse äger utdela medlen som stipendier eller bidrag till studieresor eller använda dem för utställningar. Skulle Konstklubben i Dragsfjärd r.f. upphöra med sin verksamhet, skall medlen användas till likartade ändamål enligt Svenska litteratursällskapets i Finland r.f. beslut.« Konstklubbens legat övergick senare till dess efterföljare Kimitoöns konstförening r.f., vars rätt till nettoavkastningen från Kanalholmen ytterligare fanns dokumenterad i Nonneli Rotkirchs testamente.

När Strömma gård donerades till SLS låg den i Bjärnå kommun, öster om Kimitoön, men är sedan början av 2009 en del av Salo stad. När detta skrivs har fil.dr Johanna Wassholm en historik om Strömma gård under arbete. Hon ger en målande beskrivning av gårdens läge. Den ligger »mellan fastland och skärgård, mellan finskt och svenskt och vid ett sund som historiskt har varit en viktig kommunikativ knutpunkt.« I presentationen av sitt projekt säger hon vidare:

I fokus står de många olika verksamheter som har en anknytning till gården, vars historia har präglats av täta ägobyten. En viktig historisk kontext har varit närheten till järnbruken i Tykö, Matildedal och Kirjakkala, för vilkas produktion gården har levererat skog. En annan central kontext har varit den på 1840-talet byggda Strömma kanal, som finns på gårdens ägor. Under decennierna före och efter sekelskiftet 1900 upplevde man på gården under de dåvarande ägarna Karl Alfred och Bertha Wasastjerna något av en blomstringsperiod med årligen återkommande marknader, en egen skola och en livaktig kulturverksamhet.

Ingen fortsättare

De sista privata ägarna till Strömma avstod från gården i ett skede då den fortsatta skötseln av egendomen höll på att bli ett frågetecken. Githa Lönnberg, som innehade den största andelen i gården och hade skött den sedan 1959, fyllde 70 år 1996 och tyckte det var dags att pensionera sig. Den ett år äldre systern Nonneli Rotkirch hade redan tidigare slagit sig ner i en lägenhet i Kimito kyrkoby. Yngsta systern Chira Kaplan bodde sedan länge tillbaka i Arizona, usa och besökte hemgården bara på somrarna. Den äldsta systern Selma En-Ghedi Lönnberg-Holsti hade i ett tidigt skede blivit utlöst ur gården, men var den enda i syskonskarn med en bröstarvinge. En sondering med systersonen, fil.dr Niklas Holsti om hans möjlighet att ägna sig åt skötseln av gården gav ett negativt svar. Systrarna var överens om huvudprincipen att gården skulle fortleva som en helhet och efter vissa sonderingar befanns litteratursällskapet vara den mest lämpliga ägaren.

Systrarna Lönnberg växte upp i ett hem där båda föräldrarna var agronomer. Fadern Daniel Ernst Lönnberg (1887–1937) verkade bland annat som förvaltare av bolaget Stockfors egendomar och sökte under ett tiotal år aktivt efter en egen gård. När han 1931 fann att Strömma gård var till salu slog han till. Gården hade därförinnan under en tid varit utarrenderad till danskar, som tjänstgjort vid Salo råsockerfabrik under dess etablering. Också på Strömma gård började man odla sockerbetor, vilket fortsatte in på 1960-talet.

Fadern löste familjens boendebehov genom att renovera ett gammalt gårdshus, som tidigare varit både oxstall, redskapslider och trädgårdsmästarbostad. Byggnaden stod kvar till 2008, då den revs. Karaktärshuset från början av 1800-talet förblev länge i andras användning. Enligt köpebrevet skulle det först bebos av de tidigare ägarnas släktingar på livstid, men då dessa vintertid bosatte sig på annat håll rekvirerades huset för en handfull karelska familjers boende efter vinterkriget. Senare användes det som barnhem för evakuerade barn från Salla folkskola och för återvändande krigsbarn från Sverige. Därefter blev huset ännu uthyrt som sommarkoloni för barn från Helsingfors. Det medfarna huset kom att få ännu en användning. När skördetröskor togs i bruk räckte inte kapaciteten i den gamla sädestorken till och fodersäden spreds ut på golven i huset för att lufttorka.

Det gick till 1967 innan Githa Lönnberg fick möjlighet att påbörja renoveringen av karaktärshuset, som sattes i skick till följande år. Enligt dåtida begrepp ansåg byggnadsmyndigheterna inte att de gamla, vackra kakelugnarna och skorstenarna fyllde gällande brandsäkerhetsbestämmelser, varför de revs.

Systrarna med andelar i gården fick alla lantbruksutbildning. Nonneli Lönnberg, senare gift Rotkirch, utbildade sig först vid Konstindustriella läroverket, blev textilkonstnär och drev ett eget väveri under några år. När hon efter att par decennier flyttade tillbaka till Strömma gård genomgick hon lantmannaskola och tog hand om hushållet på gården. Hennes stora intresse var att måla akvareller och umgås med konstnärsvänner, åt vilka hon också hyrde ut hus på Kanalholmen. Hon ingick i Group de Canal, som ofta ställde ut sina verk med första vernissage i Amos Andersons gård Söderlångvik. Den lokala konstföreningen ordnade utställningar under namnet Ström-Art. Hennes tavlor kunde mycket väl ha funnit fler köpare, men hon målade mera för nöjes skull än för försäljning. Släkt och vänner fick motta flera verk som gåvor, så även SLS:s vd Henry Wiklund när han fyllde 50 år.

Githa Lönnberg blev student vid 17 års ålder. I likhet med de äldre systrarna Ghedi och Nonneli blev hon lotta, varmed alla tre förtjänat sina fronttecken. En sommar som veterinärlotta efterföljdes av en andra sommar som sanitärlotta vid militärens evakueringssjukhus nära fronten. Githa insjuknade och var hela våren 1945 intagen på Eira sjukhus. Färdig agronom blev hon, som hon själv säger, »efter långvariga studier med avbrott emellan«. Efter examen önskade hon stå på egna ben, avlade prov för lärarbehörighet och blev lärare i naturvetenskapliga ämnen vid Högvalla seminarium. Efter tre år blev hon erbjuden en ordinarie lärartjänst, men föredrog att flytta hem till Strömma. Det blev närmare tre decennier av praktiskt jordbruk och förvaltning av gården.

Husdjursskötsel hade blivit ett dominerande inslag under den tid modern Ethel Dagny Adéle Alfthan (1898–1988) ansvarat för gården efter makens död. Det bedrevs en omfattande ayrshireavel med försäljning av avelsdjur också på export. Modern, som aldrig använde släktnamnet Lönnberg, pensionerade sig i 70-årsåldern. Den mångsidiga husdjursskötseln med kor, hästar och får fortsatte länge, medan jordbruket efter hand underlättades då åkrarna utarrenderades. Stiftelsen för naturbruksutbildning vid Brusaby Lantmannaskola tog hand om det mesta för ekologisk odling. Gårdens inspektor inledde trädgårdsodling på fem hektar, senare utvidgat till det dubbla. Under sina aktiva arbetsår medverkade Githa Lönnberg i styrelserna för Finska Hushållningssällskapet och ortens privata skogs- revir samt verkade som ordförande för byalaget. När hon invaldes i hushållningssällskapets styrelse var hon den första kvinnan som tog säte i denna Finlands äldsta fortfarande verksamma sammanslutning, grundad 1797.

Yngsta systern Lönnberg, sedermera fru Chira Kaplan, var en person med många intressen. Hon blev student 1948 och inledde samma år sina lantbruksstudier. Men hennes konstnärliga läggning förde henne till London Leeder School of Modern Dance, där hon utbildade sig till koreograf. Efter att ha studerat dans i Tyskland återvände hon till Finland och började undervisa i modern dans. Samtidigt slutförde hon sina studier, blev magister i agrikultur och forstvetenskaper och arbetade en tid vid Lantbrukets forskningsinstitut i Dickursby. Efter att ha genomgått Missionsförbundets utbildning av missionärer fick hon 1964 arbete vid den finska missionsstationen i Jerusalem. Vid därvarande universitet avlade hon en ba-examen för att få undervisa palestinska barn vid missionsskolan. Här träffade hon också sin blivande man, Louis Kaplan, som tidigare hade grundat ett företag för messiansk verksamhet bland judar. Företaget fanns i Arizona och verksamheten bestod i att producera och via satellit distribuera tv- och radioprogram till olika delar i världen. Under sina ca 20 år i företagets tjänst verkade Chira Kaplan också som chefredaktör för tidningen Jewish Voice och undervisade i hebreiska i Phoenix. Hon gjorde flera resor per år till Israel för intervjuer och tv-inspelningar samt som reseledare för Jewish Voices turistgrupper. Sammanlagt tillbringade hon omkring tio år av sitt liv i Israel. En dröm gick i uppfyllelse för henne när hon efter makens död bodde i landet under ett halvt år och erhöll israeliskt medborgarskap.

När Strömma gård donerades till SLS representerades Chira Kaplan av Githa Lönnberg som befullmäktigat ombud. Även i fortsättningen blev det agronom Lönnberg som litteratursällskapet upprätthöll en nära kontakt med gällande gårdens skötsel och förvaltning. Parterna har också i samförstånd kommit överens om de stipendier som utdelats ur fonden för Strömma gård.