Femtioårsfonden

Fonden får användas till att bevilja stipendier och understöd för vetenskapsmän. År 1951 fastslogs som huvudprincip att ”disponibla räntemedel utdelas, då styrelsen anser att ett tillräckligt stort belopp föreligger, som stipendium eller understöd (pris) åt vetenskapsman som arbetar inom området för Sällskapets verksamhet”.

Donatorn var till en början anonym men visade sig senare vara bergsrådet, filosofie doktorn h.c. Amos Anderson (1878–1961). Bondpojken från Kimito började med två tomma händer, genomgick efter folkskolan Åbo handelsinstitut och förkovrade sina studier i försäkringsteknik i Tyskland. De första stegen mot välstånd togs i och med grundandet av de egna fackorganen, FörsäkringsTidskrift och Mercator, som han var utgivare för i 40 år. Den ekonomiska tidskriften fick ett eget tryckeri och med ett senare förvärv av Oy Tilgmann Ab:s litografiska tryckeri skapade Anderson en av sina vinstmaskiner. Lysande affärer blev också med tiden ett flertal fastighetsförvärv i Helsingfors, Kimito och Pargas samt övertagandet av Hufvudstadsbladet på 1920-talet.

Under mer än fyra årtionden kunde Anderson ägna sig åt sin andra favoritsyssla som en av Finlands genom tiderna största kulturmecenat. Anderson var också politiskt aktiv. Han var riksdagsman för SFP 1922–1927 och elektor vid tre presidentval 1937–1943 med förankring i den högersinnade bergsrådsfalangen.

Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.