Bergsrådet Wilhelm Schaumans fond

Donationsåret till förmån för Florinska kommissionen kulminerade sommaren 1920 då bergsrådet Wilhelm Schaumans (1857–1911) arvingar meddelade, att de önskade hedra minnet efter fadern och modern Mimmi Schauman med en donation på 750 000 mark (280 000 euro). Ändamålet var i gåvobrevet fastställt till att avkastningen skulle »användas till främjande av folkhälsan i svenska Finland och särskilt i svenska Österbotten på sätt Florinska kommissionen anser ändamålsenligt«. I praktiken kom Schaumans fond i enlighet med donatorernas önskemål och godkännandet av överföringen till Folkhälsan att främja folkhälsan bland den svenskspråkiga befolkningen i Österbotten. År 1998 sammanslog Folkhälsan fonden med två andra fonder till den s.k. Regionfonden.

Få finländska namn är så förknippade med entreprenörsanda och skapande av storindustri som Wilhelm Schaumans. Han föddes i Jakobstad, blev student i Vasa 1876 och utexaminerades tre år senare från Polytekniska institutet i Helsingfors, senare Tekniska högskolan. Det har berättats om honom att han tog en första anställning som vanlig arbetare vid en cikoriafabrik för att studera tillverkningsprocessen. Hans stora intresse för fabrikens maskiner föll inte ledningen i smaken och han avskedades.

Efter fyra år i olika befattningar vid en metallfabrik i S:t Petersburg var ingenjör Schauman rustad och motiverad för en återkomst och etablering i hemstaden. Hans unga hustru Mimmi, född Roos i Jakobstad, lär väsentligt ha bidragit till beslutet. Hon gladde sig senare åt att få se familjens sex barn växa upp i en trygg miljö. År 1893 etablerades den första cikoriafabriken i en bagarstuga i Jakobstad. När den nio år senare brann ned till grunden flyttades cikoriatillverkningen till Alholmen, där den Schaumanska affärsrörelsen sedan växte i snabb takt. Fabriken blev landets ledande tillverkare av cikoria. Ett företag för export av rundvirke grundades tillsammans med en bolagsman och fortsatte senare som ett sågverk i Schaumans ägo. Alholmen blev också stationeringsort för Europas nordligaste sockerraffinaderi som verkade till 1918.

Wilhelm Schauman blev snabbt noterad av stadens största företag, den gamla tobaksindustrin Strengberg. Han invaldes i dess direktion och blev senare både direktionsordförande och verkställande direktör. Vid 50 års ålder var Wilhelm Schauman ett aktad man och förlänades bergsråds titel. Vid sidan av sin affärsverksamhet hann han aktivt ta del i kommunalpolitiken med över 20 år i stadsfullmäktige. Expansionen fortsatte under bergsrådets sista år i livet trots tilltagande hjärtbesvär. Yxpila ångsåg köptes och landets första stora fanerfabrik grundades i Jyväskylä. Den hann Schauman emellertid aldrig se färdigställd då han plötsligt avled under en kombinerad affärs- och rekreationsresa i Berlin.