Författaren, förläggarna och forskarna

Traditionellt har Runeberg i litteraturhistorien framställts lika oegennyttig som sina diktade gestalter. I själva verket såg han författarskapet som en inkomstkälla och var en hårdför förhandlare som fick högre honorar än sina samtida författare i Finland och Sverige. På basis av bl.a. arkivmaterial som inte tidigare har använts ger Pia Forssell en reviderad bild av Runeberg och hans förhållande till sina förläggare, och visar samtidigt hur förlagsväsendet i Finland utvecklades under 1800-talet. Det framgår också att förläggare av senare upplagor ibland tog sig vatten över huvudet och ibland gjorde goda affärer på att ge ut samlade skrifter av Runeberg. Utgivningen av hans verk blev tidigt en gemensam angelägenhet för Finland och Sverige, vilket inte minst historien om den textkritiska utgåvan vittnar om.