I boken Och jag målar ändå har Lena Holger läst, valt ut, tematiserat och kommenterat långt över hundra brev från Helene Schjerfbeck till vännen och konstnärskollegan Maria Wiik. Det är första gången ett stort antal av Schjerfbecks brev publiceras samtidigt. Breven är skrivna åren 1907–1928, under en omvälvande tid i Finlands historia som sammanfaller med Schjerfbecks formativa år som konstnär. Avvisad för sitt franska sätt att måla och uppfatta måleriet har hon lämnat huvudstaden för en självvald isolering i Hyvinge och senare Ekenäs. Med humor och stor omsorg om sin vän uttrycker Schjerfbeck i breven tankar om sitt måleri, andra konstnärer och konsttidskrifter, sökandet efter modeller, utställningsvåndor, läsupplevelser, längtan till Frankrike och längtan bort, men också om matbrist, kyla och ensamhet. Breven ger en unik inblick i två konstnärsvänners vägval under livsavgörande omständigheter.
