En icke obetydlig, men opreciserad förmögenhet som fröken Clara Aline Kjöllerfeldt lämnade efter sig hann bli inskriven i SLS:s »Minnesbok« som fond nr 184, men mottogs aldrig av litteratursällskapet. Orsaken var att det utförliga testamentet innehöll ett flertal förbehåll och att donator levde till 1923, varvid Samfundet Folkhälsan betraktades som den naturliga mottagaren av donationen.
Clara Aline Kjöllerfeldt hade verkat som pianolärarinna innan hon utbildade sig till sjuksköterska vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Efter studierna tog hon tjänst som privat sjuksköterska i Meran i Frankrike, därifrån hon efter krigsutbrottet 1914 återvände till hemlandet. Fem år senare skrev hon sitt testamente, i vilket hon efter en kontakt med litteratursällskapets dåvarande skattmästare, professor Axel Wallensköld, gjorde SLS till sin huvudarvinge. Men innan kvarlåtenskapen fick disponeras skulle flera ålägganden verkställas: belopp skulle inbetalas för ständigt underhåll av fyra familjegravar samt för Finlands Djurskyddsförening och föreningen Finska Röda Stjernan. Därtill skulle en syster erhålla fastställda belopp. Systern och i andra hand två systerbarn tillskrevs också allt lösöre. Av den återstående förmögenheten skulle systern ytterligare uppbära en livränta på 6 000 mark per år. För SLS innebar det att den enda avkastning man kunde ha fått, det vill säga för året 1923, i sin helhet tillföll systern.
Donators kungstanke i testamentet var att SLS med en efter hand växande kvarlåtenskap skulle »upprätta och uppehålla en vårdanstalt för obildbara och andesvaga epileptiska barn ur svenskspråkiga hem i Finland«. Fröken Kjöllerfeldt hade redan namngivit vårdanstalten, »Mai-Hemmet«, och beskrev utförligt på en hurudan plats det borde placeras och hur verksamheten skulle läggas upp. Till och med en namngiven, sakkunnig direktion fanns upptagen i testamentet. Överlåtelsen av Clara Aline Kjöllerfeldts fond till Folkhälsan skedde efter hennes död och med hennes arvingars samtycke i slutet av år 1923. Hela 35 år senare kom hälften av fondens kapital till användning för anläggningskostnaderna i samband med föreningen Barnens värns uppförande av Barnens by. Samtidigt bestämdes att avkastningen från återstoden av kapitalet årligen används för att täcka byns löpande utgifter, så länge inrättningen vårdar »obildbara andesvaga barn«.