Vad betyder bilen för dig? Med den frågan vände sig SLS arkiv till allmänheten sommaren 2022. Bilen är både älskad och hatad, men det är de varma känslorna som dominerar i berättelserna som sändes in till SLS arkiv som svar på frågelistan Berättelser om bilen. Insamlingen uppmärksammade att det var 60 år sedan regleringen av bilimport avskaffades i Finland 1962.
Barndomens bilminnen handlar ofta om gemenskap. Det kunde ofta vara trångt i bilen med både vuxna och barn i baksätet, och olika känslor från sådana färder har lagrats i kroppsminnet. I de flesta berättelser märks det att trafiksäkerheten skärpts en hel under de senaste decennierna.
När jag var barn i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, användes inga säkerhetsbälten i baksätet. Jag minns att föräldrarna någon gång fällde ner baksätet så att jag och min bror kunde ligga ner under våra bilresor med familjen i pappas SAAB 96. Men om vi skulle ligga så, så var det viktigt att inte ligga med huvudet mot bilens baklucka för att inte andas in avgasen. (Kvinna f. 1976)
På längre bilresor, ibland också kortare, kunde tiden kännas lång. Då kunde sång vara bra underhållning för att få restiden att gå.
Jag minns hettan i bilen före AC blev vanligt, hur vi öppnade fönstren för att få in lite frisk luft. Vi syskon åt ärter på bakbänken och slängde ut ärtskidorna genom fönstret. Sjöng med i Sås och Kopp från C-kassett eller CD som mamma kommit ihåg att packa med. (Kvinna f. 1994)
Första bilen
Bosättningsort och transportbehov har ofta varit orsaken till ett bilinköp. Eller så har bilen, trots körkortsinnehav, känts som ett onödigt inköp för att man exempelvis bor centralt och väljer taxi de gånger när bil behövs. För ungdomar på landsbygden är körkort och bil en fråga om frihet, men också i huvudstadsregionen kan körkortet vara en markör för vuxenlivet.
Bussåkandet blev starkt förknippat med att vara barn och inte kunna köra bil. Jag föreställde mig att så snart jag var gammal nog skulle jag byta bussen mot moped, sedan egen bil. Så hade mina föräldrar gjort, berättade de, och så såg jag mina äldre kusiner göra. (Kvinna f. 1994)
Resa med bil
När personbilen blev var mans transportmedel revolutionerades möjligheterna att resa, både inrikes och utrikes. Bilresor var populära på 1960- och 1970-talen och kraven på bekvämlighet var inte lika stora som i dag – ett tält kom man långt med och det var ju också möjligt att sova i bilen.
Min första bil, en Renault 4 årsmodell 1967, köpte jag hösten 1978. Jag hade haft ett bra sommarjobb och tyckte jag hade råd med bil. I april åkte vi till sjöscoutledardagarna till Jeppis och konstaterade att om bilen klarar det så klarar den vad som helst. Sagt och gjort, några veckor senare startade tre personer med målet Amsterdam. Resan gick över Sverige via Danmark och Tyskland till Holland. I Danmark körde vi ned på en strand och fastnade. Fyra starka personer bar upp bilen till vägen och vi var en erfarenhet rikare. Under färden sov vi i bilen och i tält. (Man f. 1956)
Inte bara transport
Privatbilism och kollektivtrafik ställs ofta mot varandra. Det framhävs att vi av miljöskäl måste börja åka alltmer kollektivt. I praktiken är det emellertid inte alltid möjligt, dels är det många platser som inte nås med buss eller tåg, dels handlar privatbilism om så mycket mer än transport.
Rationellt sett är bilar ju mycket svåra att motivera med några som helst vettiga syften. […] Privatbilism handlar förstås om frihet. Frihet att sticka när man vill. (Man f. 1963)
De flesta som berättat om sina bilminnen nämner friheten. Bilen gör dig oberoende, du åker när det passar dig och din tidtabell. För ungdomar kan bilen dessutom vara en fristad där man kan umgås. I citatet nedan nämns även mer svårfångade känslor: bilresan är ett tillstånd, en tillvaro i ett ingenmansland mellan två platser.
Som uppväxt i Österbotten är det ju klart att jag har umgåtts genom att ”far ut å kör” (dock alltid som passagerare), och även om jag själv hellre hade gjort något annat så var det i flera fall det bästa alternativet. Om man fortfarande bor hemma hos sina föräldrar kan bilen vara det enda stället att umgås i fred, i synnerhet under vinterhalvåret. Bilen var också annars ett ställe där jag kunde slappna av. För när jag satt i bilen var jag alltid på väg från ett måste till ett annat, men just den där stunden i bilen kunde jag inte göra något, och därför kunde jag slappna av. (Kvinna f. 2000)
Bilen är en slags icke-plats i rörelse. I det mörka baksätet kan man låtsas befinna sig i en musikvideo och föraren kan, trots att körningen kräver en viss koncentration, låta tankarna flöda fritt.
Jag unnar mig ibland att också köra bil i all min ensamhet fastän det inte är ekonomiskt. Bilkörningen inger mig nån slags frihet, jag kan välja vartåt jag svänger ratten och hur jag fördriver tiden. Tankarna flödar och får en massa nya idéer på vad jag skall göra framöver. (Kvinna f. 1968)
Frågelistor fångar det outtalade
Bilen som frågelisttema framkallade också drömmar, såsom drömmen om att uppleva en Formel 1-resa eller drömmen om att en gång i livet få äga en alldeles ny bil, men också visioner om ny teknologi och miljövänligt bränsle. Frågelistmaterial belyser ofta tankar och känslor som nästan aldrig annars skrivs ner. En del minns fakta, andra känslotillstånd eller händelser, bilder, situationer. Citaten ovan ger en fingervisning om hurdana berättelser som den här gången sändes in till arkivet.
Text: Yrsa Lindqvist, förste arkivarie