Flagabrä och flöjkrok – gamla redskap och arbetsmetoder på Finna

En man sitter på en bänk och täljer.
Ruben Isaksson använder bandstol (täljbänk) och bandkniv då han tillverkar tunnband, Västerby, Hitis 1929. Foto: John Gardberg/SLS

Har du någon gång gått runt på ett hembygdsmuseum eller en auktion och undrat över vad alla märkliga föremål har använts till?

De flesta av oss vet inte längre så värst mycket om gamla redskap och arbetsmetoder. Men tack vare SLS unika bilder och uppteckningar kan du studera även dem på den nationella sökportalen Finna.

Två kvinnor manglar med kavel.
Mangling med kavel. Grannas, Marby, Lovisa 1933. Foto: Curt Segerstråle/SLS

SLS omfattande digitaliseringsprojekt pågår fram till 2026 och materialet på Finna växer kontinuerligt.

I det arkivmaterial som digitaliseras ingår SLS äldsta traditionssamlingar, som beskriver folklivet i de svenskspråkiga områdena i Finland under 1800-talet och början av 1900-talet. Sammanlagt rör det sig om 544 gamla folkloristiska, etnografiska och lingvistiska samlingar, som sträcker sig ända fram till år 1939. De här samlingarna är sedan 2021 en del av Unescos nationella världsminnesregister. En del av det skriftliga materialet är också tidigare publicerat i storverket Finlands svenska folkdiktning (FSFD).

Plöjning med oxe på Fårsjö lägenhet, Trädbollstad, Pojo 1925. Foto: John Gardberg/SLS

Det allra äldsta insamlade materialet är språk- och folkminnessamlingar med sagor, sägner, visor, folktro och folkseder. Folklivsforskarna ville dokumentera och bevara uttryck för den rena folksjälen som man befarade var på väg att gå förlorad. Vid sidan av insamlingarna av folkdiktning kom därför dokumentationen av den materiella folkkulturen i gång på 1910-talet. De här insamlingarna, som intresserade sig för föremål, byggnadsskick, arbetsredskap och arbetsmetoder, hade en stark position ända till mitten av 1900-talet.

Utöver fotografier finns det också en stor mängd ritningar, planer, skisser och teckningar med bland materialet. Fotografierna är ofta uppklistrade på samlingssidorna med kompletterande skriftliga uppgifter. Nu digitaliseras också alla sidor med uppteckningar. När ett originalnegativ, en glasplåt eller ett nitratnegativ, finns bevarat har negativet digitaliserats. I vissa fall har man fått nöja sig med endast ett bleknat gammalt positiv.

Skiss av koffert från Mörskom
Teckning av koffert, Backböle (Jordberg), Mörskom 1935. Årtalet 1783 på insidan av locket. Teckning: Ulla Carlson/SLS

En utmaning för arkivarien

Det är en utmaning för arkivarierna att förse de digitaliserade bilderna med metadata och relevanta ämnesord i arkivets databas. Uppgiften är arbetsdryg, eftersom varje bild ska beskrivas separat och arbetet kräver god föremålskännedom. Ofta har föremålen och redskapen benämnts med sina dialektala namn av insamlaren/fotografen. Vem vet vad flagabrä’t, flöjkrokin eller riklan använts till? Hur ska man kunna välja rätt ämnesord om man inte vet vad man försöker beskriva? I registreringsarbetet är det därför ett måste att känna till föremålen, men här har man också stor hjälp av verk som Svenska Akademiens Ordbok (SAOB, dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål och Nils-Arvid Bringéus etnologiska klassiker: Arbete och redskap – materiell folkkultur på svensk landsbygd före industrialismen (Stockholm, Carlsson förlag, omarbetad upplaga 2005 (1971).

 

Tre rikt utsirade rockblad
Rikt utsirade flagabrä’n (rockblad) hos Hanna Boholm, Kronoby 1926. Foto: Yngvar Heikel/SLS

 

Lovisa Blomqvist vid spinnrocken, Kurböle, Borgå 1905. Foto: Otto Andersson/SLS

 

Hästen står tjudrad vid en flöjkrok, Järvis, Houtskär 1938. Flöjkroken var ett slags hinderdon som skulle hindra betesdjur från att rymma. Foto: Ragna Ahlbäck/SLS

 

Då hampan är skördad riklas (rensas) hamptopparna genom riklan, som bildar ett grovt såll, hos Maria Back, Maxmo 1926. Foto: Yngvar Heikel/SLS

Från fiske till folkmedicin

Det digitaliserade materialet bjuder på ett brett spektrum av folkkultur och -tradition. Här kan du se bilder på redskap, textiltillverkning, dräktskick, byggnadsskick, möbler, inredning, jordbruksarbete, hushållsarbete, husdjursskötsel, skinnberedning, fiske – men också unika fotografier och uppteckningar som skildrar såväl folkdans som magisk folkmedicin och botande av sjukdom.

Fia och Maj-Lovis ägnar sig åt sjukdomsbot då de träder barnet för kråse (engelska sjukan, rakitis), Petalax 1915. Barnet dras tre gånger motsols genom hästrankor vilka har burits av en häst som kört lik till kyrkogården. Talet tre, begreppet motsols och allt med anknytning till döden och kyrkan uppfattades som särskilt effektiva hjälpmedel inom magisk folkmedicin. Foto: Valter W. Forsblom/SLS

 

Skörd med lie, Toby, Korsholm 1938. Foto: Olav Ahlbäck/SLS

Självhushållningens tid är för länge sedan förbi och vi tillverkar inte längre våra bruksföremål, kläder och hemtextilier eller möbler för hand. Gamla arbetssätt i hushållet och jordbruket har ersatts av maskiner. Samtidigt finns ett nyvaknat intresse för att ”göra själv” och upptäcka gamla produktionsmetoder.

På specialiseringslinjen humanekologi, vid Tölö gymnasium i Helsingfors, hölls hösten 2024 kursen Förlorad kunskap, där studerandena konkret fick bekanta sig med gamla hantverksmetoder som håller på att falla i glömska.  De lärde sig bland annat att garva fiskskinn, tillverka skinnprodukter, odla nyttoväxter och bygga en knuttimrad stuga (Petra Miettinen: ”Alexandra och Elin lär sig garva fiskskinn i gymnasiet”, Hbl 11.11.2024).

Alla som intresserar sig för sådant har säkert nytta och glädje av de tiotusentals gamla bilder och uppteckningar som SLS publicerar på Finna. Vi på SLS är stolta över att kunna erbjuda ett stort utbud av digitaliserad folkkultur som utgör en del av vårt gemensamma kulturarv, fritt att använda för alla och envar så länge källan och licensen CC BY 4.0 finns med.

Om du så forskar i gamla ryamönster eller skriver en uppsats om tjärbränning, kanske är intresserad av hur din egen hemby såg ut för hundra år sedan eller helt enkelt bara undrar vad det där gamla redskapet på sommarstugan heter och har använts till.

Kom ihåg oss! Vi kan ha svaret.

Text: Marika Rosenström