Jägarkapten Bertel Pauligs fond

  • År:
  • Grundkapital:
    200 000 mark

För den andra donationen till förmån för folkhälsoarbetet svarade fru Bertha Maria Paulig (1857–1923), titulerad konsulinna efter sin tidigare avlidne man, konsul Gustav Paulig (1850–1907). Hon överlämnande enligt ett gåvobrev daterat den 31 december 1918 en summa på 200 000 mark (66 000 euro) med önskemålet att nio tiondelar av årsräntan skulle användas för »främjande av folkhälsan i Svenska Finland«. Litteratursällskapets styrelse beslöt omgående att ställa de disponibla räntemedlen till Florinska kommissionens disposition. Fru Paulig gav 1921 sitt skriftliga medgivande till att fonden fick överföras till Samfundet Folkhälsan med bibehållande av det ursprungliga syftet. Det torde ha glatt donator under hennes sista år i livet i början av 1920-talet att medlen kom till användning som en första mödrapremiering i finlandssvenska bygder.

Bakom fru Pauligs donation fanns en tragisk händelse. Hennes och Gustav Pauligs son Bertel, född 1892, stupade under en av inbördeskrigets sista strider vid Viborg den 26 april 1918. Efter sin studentexamen 1911 kom han som ung teknolog att ingå i en nyländsk kamratkrets präglad av fosterländsk anda i opposition mot tidens ryska förtryckspolitik. När första världskriget bröt ut 1914 var Bertel Paulig bland de första som sökte sig till jägarutbildningen i Lockstedter Lager. Resan gick över Stockholm där han först anlitades för specialuppgifter. Det gällde att öppna en fungerande förbindelse med utlandet och att leverera uppgifter om isförhållanden, ryska befästningsverk och krigsfartyg med tanke på ett eventuellt förestående tyskt angrepp. I Stockholm fick han också agera medhjälpare åt jägarnas därvarande ombudsman, fil.dr Herman Gummerus. Tysklandsfararna behövde pass och pengar samt ordnade postförbindelser. Liknande uppgifter fick han därefter sköta i Berlin innan han sommaren 1915 kunde inleda sin militära utbildning.

Bertel Paulig anses med sina specialuppgifter ha varit en av de aktivaste inom jägarrörelsen. Han avancerade till tysk premiärlöjtnant och gruppenführer i Pionjärkompaniet. Vid hemkomsten i februari 1918 hade han också stridserfarenhet i bagaget och fick befälet över andra kompaniet i femte jägarbataljonen i Kajana. När den unge frihetskämpen stupade lämnade han efter sig sju noggrant förda dagböcker från åren 1914–18. Den sista anteckningen är gjord dagen före hans död. 20 år senare utkom en minnesskrift över studenten-jägaren Bertel Paulig, författad av hans student- och krigskamrater Erik Heinrichs, Edvard Hanell, Walter Horn och Ragnar Nummelin. Heinrichs var den jägare som avancerade längst, till general av infanteriet och försvarsmaktens kommendör.

Modern önskade med sin betydande donation hugfästa den stupade sonens minne. Makarna Paulig hade redan tidigare gjort sig kända som mecenater på olika områden. Ett bestående resultat av deras välgörenhet är den svenska barnträdgården Bertha-Maria Hemmet i Tölö, som de med en donation 1901 lät bygga och inreda under nio års tid, sedermera tusentals barn till glädje och gagn. Det var långt innan kommunerna kom med i bilden. När det väl skedde i Helsingfors fick fru Paulig en välförtjänt plats i stadens barnträdgårdsdirektion. Barnträdgården vid Tölögatan befann sig endast ett litet stycke från familjens hem, Villa Humlevik, sedermera inköpt av Helsingfors stad. Ända till sin död vid 66 års ålder lär fru Paulig ofta ha tittat in på den efter henne uppkallade barnträdgården. Ett annat uttryck för hennes intresse för barn var att hon under många år engagerade sig i tyska barns sommarvistelse i Finland, ett projekt som hennes man hade initierat.

Släkten Paulig härstammar från Tyskland, där Gustav föddes i Lybeck. Han flyttade 23 år gammal till Helsingfors och till en anställning som lågavlönad kontorist, som dock gav goda praktiska insikter i den merkantila bana som blev hans. Mer eller mindre tomhänt grundade han vid 26 års ålder en import- och partiaffär, som specialiserade sig på kaffe. Företaget utvecklades snabbt till landets största kaffeförädlingsfabrik och med tiden till en livsmedelsindustri av stora mått.

Hustrun Bertha var född Bohnhof som dotter till en trädgårdsmästare i Helsingfors. Paret gifte sig 1876 och fick sju barn. Av barnen blev det sonen Eduard (1889–1953) som senare i egenskap av huvudägare fortsatte familjeföretagets expansion.

Konsul Paulig engagerade sig också i stadens utveckling och var under två treårsperioder medlem av stadsfullmäktige. Hustrun överlevde maken med 16 år och kom under denna tid att aktivt fortsätta både i ledningen för företaget fram till 1919 och med sitt filantropiska engagemang. När hon avled var nekrologen i Svenska Pressen talande publicerad under rubriken »God«.