Under det tidiga 1800-talet var franska pjäser med en politisk laddning de överlägset populäraste på teaterscenerna i Åbo. Pjäserna fann sin väg hit via teatern i Stockholm.
För drygt tvåhundra år sedan fanns det en påtaglig kulturell växelverkan mellan Paris och Åbo. Den tog sig i uttryck i pjäser som uppfördes i kulturens nav i Paris, för att senare framföras i Åbo – en perifer stad i Europa och på den europeiska kulturkartan. Det säger Charlotta Wolff, professor i Finlands historia vid Åbo universitet.
Wolff leder en forskargrupp som studerar teaterrepertoaren i Åbo mellan 1790 och 1840. Projektet fokuserar särskilt på inriktningen opéra-comique, som är en blandning av italiensk opera buffa och fransk vaudeville, och avser opera med talad dialog.
– Genren var populär, den drog publik. Och innehållet hade ofta en politisk betydelse, säger Wolff.
Åbo hade som den gamla huvudstaden en särskild relation med Stockholm. Den svenska teatermannen Carl Gustaf Bonuviers lät uppföra en ny teater på samma plats där Åbo Svenska Teater ligger i dag. Bonuviers teater var aktiv mellan åren 1813 och 1827 och anses vara Finlands första egentliga teaterhus.
Bonuviers var en teaterimpressario, ungefär att jämföra med finansiär och producent.
– Han var utbildad i Stockholm på Stenborgs teater. Stenborgs teater var en viktig etapp för den repertoar som framfördes i Åbo eftersom det var där största delen av pjäserna översattes från franska till svenska.
Hur fungerade då den politiska laddningen i texterna när man tog dem över från Paris till Stockholm och vidare till Åbo?
– Det finns en anpassning och en förskjutning av innehållet till en mer svensk kontext. Framför allt speglar valet av repertoar som helhet de politiska stämningarna.
Källmaterial förstördes i Åbo brand
Åbo brand 1827 förstörde en stor del potentiellt källmaterial för den som vill studera Åbos historia. Men det finns material som berör Åbo också på annat håll, exempelvis i handskriftssamlingar i Stockholm.
– Vi använder oss av digitaliserat pressmaterial för att göra en kvalitativ uppskattning av repertoaren genom att studera annonser och vad som skrevs i pressen. Därtill har vi bland annat direktör Bonuviers bevarade partitur och sufflörshäften.
Wolffs forskargrupp har kunnat sluta sig till att av de tio mest uppförda pjäserna under 1790–1840 var sju franska pjäser, i översättning.
– Den tredje mest spelade pjäsen var Gubben i bergsbygden (La maison isolée, ou le vieillard des Vosges) från 1797, som handlar om en respektabel äldre man och husägare, hans vackra guddotter och hans enfaldiga men goda dräng.
I pjäsen hotar ett rövarpack idyllen och en dygdig soldat räddar de goda borgarna. Pjäsen har en stark undertext om medborgerlig dygd och uppenbara politiska dimensioner i revolutionstidens krigskontext.
Genom tidningsannonserna har forskarna kunnat kartlägga var biljetter såldes och var pjäser uppfördes.
– Det är ett av dessa oväntade resultat som dyker upp när man börjar forska i något, säger Charlotta Wolff.
– Förutom Bonuviers teater fanns det en tysk teater vid Nylandstullen, det var en nyhet för mig.
Projektet Opera i periferin? Åbo och Paris som musik- och teaterstäder 1790–1840 pågår 2024–2027.
Artikel har ingått i vår tidning Källan, 2025.