Fondens syfte är att dela ut understöd för två ändamål: ”a) åt svenska skolor i Finland samt b) understöd i form av räntefria lån (mot borgen) åt unga män som äro medlemmar av Svenska litteratursällskapet i Finland, för vetenskaplig forskning å medicinens eller teknikens områden”.
Anna Gustafva Lönnqvist (1862–1954) skapade fonden efter fadern, smedmästaren Alexander Lönnqvist (1829–1889) och den välkände brodern, professor Bernt Lönnqvist (1869–1937). Själv levde den sju år äldre systern i skuggan av sin bror. Hon arbetade som sjuksköterska och förblev ogift.
Fadern Alexander Lönnqvist hade 1872 förvärvat fastigheten som donerades. Den bestod av ett för tiden typiskt trähus i en våning, med tillhörande ekonomibyggnader på gårdssidan. Där fanns också smedjan som smedmästaren blev känd och uppskattad för. Familjens son Alexander Bernhard, även känd som Bernt, höll som skolelev ofta till i smedjan och blev under faderns ledning fullärd i smedyrket. Han fullbordade sina medicinska studier med doktorsgrad 1906 och specialisering både inom kirurgi och inre medicin. Sin huvudtjänst innehade han som läkare och överläkare 1906–1936 vid Statsjärnvägarna, där han utvecklade de sanitära förhållandena vid bolaget och dess sjukhus. Bland annat konstruerade han desinfektionsapparater för att bekämpa lungtuberkulos bland järnvägspersonalen. Han erhöll professorstitel 1913.
Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.