Fonden används för finlandssvensk språk- och folklivsforskning.
Professor Lars Evert Huldén (1926–2016) föddes i Jakobstad. Han var son till bonden och författaren Evert Huldén och lärarinnan Ester, född Nyvik. Efter filosofie kandidatexamen 1950 disputerade han vid Helsingfors universitet med en avhandling om den starka verbböjningen i Österbottens svenska folkmål.
Sin forskarkarriär inledde Huldén med uppteckningar av namn i hembyn Monå. Intresset för ortnamn förde honom till Uppsala och resulterade 1952 i en pro gradu-avhandling, Ortnamnen i Munsala. Sin första dikt publicerade Huldén 1949 och den första samlingen Dräpa näcken utkom nio år senare. Den skulle följas av en lyrisk produktion som totalt uppgår till närmare 40 diktsamlingar, ofta med känsliga och träffsäkra formuleringar om mänskligt beteende. Utöver det egna skrivandet har Huldén hunnit översätta ett stort antal verk. En prisbelönt översättning blev nytolkningen av det finska nationaleposet Kalevala som tillkom i samarbete med sonen Mats Huldén.
Ingeborg Helena ”Bojen” Huldén, född Slotte (1926–2004), växte upp i Gamlakarleby och hann verka som sanitetslotta vid krigssjukhuset i Vasa före studentexamen 1945. Sitt yrkesverksamma liv inledde hon som modetecknare och lärare med tjänst som extraordinarie lektor i tyska vid Gamlakarleby svenska samlyceum. Äktenskapet och en familj med fyra söner samt flytten till Helsingfors band henne till hemmet. Därtill skrev hon tv-kritik och meriterade sig för en anställning vid Hufvudstadsbladet 1970. Större delen av tiden verkade hon som redaktionssekreterare vid Radio- och TV-bladet, senare programtidningen Veckan. Hon pensionerades 1989.
Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.