Vid bouppteckningen efter »enkeassessorskan« Hulda Qvickström, född Schauman (1847–1921), konstaterades att hon två år tidigare skrivit ett testamente till förmån för Florinska kommissionen. Fonden, med ett grundkapital på 300 000 mark (90 000 euro) upptogs i SLS:s »Minnesbok« som nr 162, trots att överenskommelsen redan var klar om att Samfundet Folkhälsan skulle fortsätta som Florinska kommissionens efterföljare och överta dess fonder. Likväl avsåg litteratursällskapet först att behålla denna testamentsfond och endast avstå från den disponibla räntan till Folkhälsan.
I testamentet var ändamålet klart preciserat: efter en fastställd årlig livränta på 3 000 mark åt en i Åbo bosatt anförvant skulle återstoden »användas till vetenskapliga undersökningar af den svenska befolkningens i Finland andliga och kroppsliga hälsa i hufvudsaklig överensstämmelse med det program, som gäller för användningen af räntemedlen från Pehr Ulrik Florins fond. Skulle i Finland inrättas ett svenskt institut för ärftlighetsforskning, kunna räntemedel efter pröfning af den Florinska kommissionen, fullständigt eller till en del tagas i anspråk för sagda institut.«
Någon oklarhet om Hulda Qvickströms preferenser fanns alltså inte, men hennes medgivande hade behövts för fondens överförande till Folkhälsan. Denna formalitet uppfylldes i april 1922 efter att Folkhälsan i en skrivelse hänvisat till ett redan i februari 1921 daterat tillägg till Qvickströms testamente. Efter avdrag av förvaltningsprovision överlämnades fonden jämte influten ränta till Folkhälsan.
Att Hulda Qvickström ömmade för folkhälsan i allmänhet, och under sin sista tid för samfundet med samma namn, var helt naturligt. Hon var syster till Samfundet Folkhälsans grundare och första ordförande, professor Ossian Schauman. Det tredje bemärkta syskonet var Wilhelm Schauman.
Hulda Schauman gifte sig 1872 med hovrättsassessorn Herman Abel Qvickström, som avled 1880. Efter hans död levde makan som änkeassessorska i Helsingfors i drygt 40 år.