Fonden används för SLS verksamhet.
Det var knappast någon tillfällighet att Selina Hausen gjorde sin donation till förmån för historieforskning. I en samling brev och vykort som Hausen skrivit till väninnan Bertha Hamberg framstår hon som en vaken och engagerad iakttagare av Finlands svåra historia under 1900-talets första decennier. ”Finns det något land som lidit så mycket som vårt”, frågar hon sig i en kommentar till förryskningen i storfurstendömet. Under 1917 och till augusti följande år upphörde brevskrivandet på grund av att hon var ”lamslagen av skräcktiden” och kände sig ”främmande på denna jord”. Men tyskarnas befrielse av Helsingfors och intåg i staden den 12 april 1918, som hon iakttagit från sin balkong, upplevde hon som en höjdpunkt.
Selina Hausen gjorde sin donation till SLS anonymt, och nämnde den inte med ett ord ens till sin närmaste väninna – inte ens när hennes ekonomi hade försämrats så till den grad att hon befarade att hon en dag skulle bli ”körd på porten”. Helst ville Selina Hausen förbli anonym både som donator och människa, även efter sin död. Efter Hausens bortgång uppdagades dock att det var hon som stod bakom fonden, och hennes önskan om anonymitet blev alltså oförverkligad. I stället fick fonden efter henne sitt rättmätiga namn och hon som donator en egen profil i efterhand.
Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.