Visste du att vi har drygt trettio smalfilmer som dokumenterar miljöer, hantverk, arbetsmetoder, folklig läkekonst, dans, musik och traditioner?
Största delen av SLS digitaliserade etnografiska filmer finns tillgängliga i ett eget album på Finna med titeln Etnografiska filmer. Där kan du titta på videorna via Youtube eller ladda ner dem och använda dem fritt, bara du uppger upphovsmannen och källan (Svenska litteratursällskapet i Finland). Materialet har som vanligt licensen Creative Commons Attribution 4.0 Internationell (CC BY 4.0).
De äldsta filmerna är från början av 1930-talet och de nyaste från slutet av 1970-talet. Vi utför fortfarande en del videodokumentationer, men de finns inte med i det här albumet. Originalfilmerna är gammal 16 mm:s eller 8 mm:s smalfilm vars längd varierar mellan 3 och 30 minuter. Många är i färg och flera av dem är stumfilmer. De nyare folkmusikfilmerna har givetvis ljud.
På 1990-talet överfördes smalfilmerna till VHS-kassetter, men bildkvaliteten var dålig. Trots allt var det ett sätt att förbättra tillgängligheten till de gamla filmerna. Det saknades apparatur för att titta smalfilmerna, men tack vare VHS-kassetterna fick intresserade kunder möjlighet att hyra videorna från arkivet.
I samband med digitaliseringen på 2010-talet gjordes det färgkorrigeringar av filmerna och bildkvaliteten förbättrades. Vi lät ändå den digitala versionen förbli lika skakig och oredigerad som originalfilmen, för att den skulle vara så lik ursprungsversionen som möjligt och göra rättvisa åt originalet.
Redan på 1920-talet insåg folklivsforskarna vilka fina nya möjligheter filmen erbjöd när det gällde att dokumentera folklivet. Filmen blev ett komplement till uppteckningar och fotografier, som man använt som insamlingsmetoder i några decennier. De etnografiska filmerna från den här tiden är ändå inte många.
Bland de äldsta filmerna i arkivet finns Erik Lagus film om folkdans och idrottslekar på Lilla Rågö i Estland från Estlandsexpeditionen 1932. De engagerade både dialekt- och folklivsforskare intresserade av den estlandssvenska kulturen. En annan film från 1932 är från Finlands Svenska Folkdansrings folkdansstämma i Helsingfors, dokumenterad av Yngvar Heikel och Rafael Roos. I samma samling ingår detaljerade dansbeskrivningar och fotografier, alltsammans tillgängligt på Finna.
Pionjären Ragna Ahlbäck bland jägare och fiskare
1950- och 1960-talen blev den etnografiska filmens guldålder. Det var tack vare en av Folkkultursarkivets första arkivarier, etnologen Ragna Ahlbäck. Hon blev en pionjär på svenskt håll i Finland genom att inleda en mer systematisk dokumentation av miljöer och arbetsmetoder. I synnerhet dokumenterade hon olika fiskemetoder och skärgårdsmiljöer.
I Nikanders film Sälfångst i Norra Vallgrund får vi följa med på säljakt i Replot 1956. Den 30 minuter långa filmen visar de väsentligaste elementen i jakten: det tunga släpandet av fälbåtarna med all utrustning över isarna, spanandet i kikaren efter bytet och männens förvandling till jägare i vita skyddsdräkter. Vi ser jägaren tyst åla sig fram över isen på skridstången, skjuta och återvända med bytet till båten. Mot slutet av filmen äter de trötta men nöjda jägarna sin medhavda proviant i skydd av båten, som utgör deras tillfälliga hem för några dagar i fälan.
Säljaktsfilmen försågs på 1990-talet med ljud av Kvarkens båtmuseum i Malax. En av jägarna som deltog i jakten berättar vad vi ser i filmen, något som självklart ökar dess informationsvärde.
Ragna Ahlbäck var en tuff kvinna som på den tiden vågade sig på att dokumentera ett så maskulint arbete som säljägarens och fiskarens. Hon hade ibland hjälp av en manlig filmare, men det var alltid hon själv som planerade och regisserade sina filmer.
Folkdans, tradition och hantverk på film
De nyaste filmerna, från slutet av 1970-talet, filmades av Ann-Mari Häggman, som särskilt har intresserat sig för folkmusik och folkdans. Hon ville dokumentera danser som eventuellt riskerade att dö ut och kartlägga danstraditionerna på bestämda orter.
I filmen från 1977, som visar Jeppomenuetten och polskan, bär dansarna inte folkdräkt, som vi i dag oftast är vana att se folkdansare använda. Kvinnorna har i stället sommarklänningar och männen vit skjorta och slips. De filmade personerna dansar hurtigt och osentimentalt med svängande armar, hopp och stampningar. Deras ansiktsuttryck vittnar om oförställd dansglädje, sådant som skriftliga dansbeskrivningar aldrig kan återge.
Andra personer som varit engagerade i filmdokumentation för arkivet är Bo Lönnqvist, Kurt Zilliacus och Per-Henrik Solstrand.
Fler digitaliseringar finns
Albumet Etnografiska filmer innehåller enbart videor som det går att titta på via Finna. Utöver dessa finns det flera digitaliserade filmer i arkivet som på grund av upphovsrätt eller personskydd inte är publiceringsfria på webben. Du kan hitta uppgifter om dem på Finna, och som inloggad kund kan du ta del av filmerna i arkivets forskarsalar i Helsingfors eller i Vasa.
De etnografiska filmerna skildrar förändrade miljöer, traditioner och hantverks- och arbetsmetoder som delvis inte längre förekommer i dag. De är informativa och lärorika, och inte så lite nostalgiska.
Vi önskar dig givande filmstunder, om du så är ute efter att lära dig något nytt eller endast att få en kort nostalgitripp.
Text: Marika Rosenström
