I samband med delningen av Konkordiaförbundets medel konstaterades att fonden »Till J. Ph. Palméns minne« inte gick att dela. SLS tillmötesgick ett uttalat önskemål att förvalta fonden, som vid mottagandet 1914 uppgick till 10 000 mark (35 000 euro). Räntan av fonden skulle utges i stipendier, som turvis skulle sökas av SLS och Finska Litteratursällskapet. Sedan Konkordiaförbundet bildats 1917 övergick fonden i dess förvaltning från följande år.
Ifrågavarande fond hade inrättats redan 1897 med fröken Fanny Palmén (1842–1905) som donator till minnet av sin far, senatorn, friherre Johan Philip Palmén (1811–96). Han var en märkesman inom det finländska samhället under mer än ett halvsekel. Född i Björneborg, skolgången i Reval och Åbo övergick han med universitetets flyttning 1828 till Helsingfors. Där avlade han först en filosofie kandidatexamen innan han gav sig i kast med juridiken. Som vicehäradshövding inträdde han i justitiedepartementets tjänst, där han senare som senator blev viceordförande. Efter förflyttning till ekonomiedepartementet utnämndes han till chef för ecklesiastikexpeditionen. Palméns akademiska bana kulminerade i promovering till juris doktor och en professur i civillagfarenhet och romersk rätt. Han var också författare till flera juridiska verk och kan med Juridisk handbok för medborgerlig bildning (1859) betraktas som en föregångare inom populärvetenskapens område.
Palmén adlades 1875 och kunde två år senare såsom släktens huvudman inta sin plats i lantdagen. Senare upphöjdes han ännu i friherrligt stånd. Han var gift två gånger och efterlämnade fyra söner och två döttrar, av vilka det äldsta barnet slog vakt om faderns minne.
Fanny Palmén ägnade sitt liv åt välgörenhet och socialvård, som på hennes tid var lågt prioriterad. Inom Föreningen för välgörenhetens ordnande arbetade hon för nödställda barn samt gamla, blinda och sjuka människor. Det renderade henne en plats som första kvinnliga medlem i Helsingfors stads fattigvårdsstyrelse. När Konkordiaförbundet bildades var hon en av stiftarna och verkade som dess sekretare fram till sin död. Samtidigt som hon upprättade fonden till faderns minne avsatte hon en lika stor summa, 10 000 mark, till en fond under eget namn inom Konkordiaförbundet. Efter hennes död utökades fonden med största delen av den efterlämnade förmögenheten, som uppgick till ca 40 000 mark. Därmed utgjorde Fanny Palméns fond, med uppgift att främja kvinnors yrkesutbildning och kulturella strävanden, en betydande del av Konkordiaförbundets totala kapital.