Fondens avkastning används till att i princip vartannat år dela ut ett pris. Priset ges till en utövare av målarkonst, på förslag av en tremannanämnd. Priset delas ut oberoende av modersmål och kan på förslag av prisnämnden i undantagsfall utdelas till en utlänning. Samma konstnär kan få priset högst två gånger. Styrelsen utser prisnämnden och en av medlemmarna bör vara konsthistoriker.
Konstnären Eva Helena Collin, född Törnwall (1896–1982), instiftade minnesfonden 1972 efter sin make, konstnären och professorn Gustaf Marcus Collin (1882–1966). Marcus Collin hör till de stora namnen i finsk 1900-talskonst. Han genomgick Finska Konstföreningens ritskola 1903–1904. Under de följande tio åren arbetade han i nära kontakt med etablerade konstnärer, först under Eero Järnefelt och senare under årligen återkommande resor till Paris tillsammans med franska mästare. Collin etablerade sig som ”en folkets skildrare i dess vardag”. År 1953 erhöll han titeln professor och i samband med sin 75-årsdag mottog han Prins Eugen-medaljen, en sällsynt utmärkelse för en framstående konstnärlig gärning.
Som konstnär hamnade Eva Collin ohjälpligt i skuggan av sin produktive man, även om också hennes konstnärsbana blev lång. Hon utbildade sig vid Fria Konstskolan i Helsingfors och var endast 19 år gammal när hennes verk ställdes ut för första gången. Med åren blev det många utställningar både i hemlandet och utomlands. Eva Collins mest kända verk kan beskådas på Svenska Teatern i Helsingfors.
Denna text är baserad på Donatorernas bok (SLS, 2010) av Bo Finne. Här kan du läsa boken i dess helhet.