Forskningsprojekt

Vilken roll har serieskapare som tillhör minoriteter spelat i finländsk seriehistoria? Det undersöker forskarna i projektet Mångfald i finländsk seriehistoria. Hur har serieskaparna behandlat frågor om den egna minoriteten i sina serier, hur har serierna tagit upp minoriteternas ställning och hur har de format minoriteternas identiteter? Forskarna belyser också hur de här serierna utgör en del av den finländska seriekulturen historiskt och i nutid, från 1850-talet till i dag.

Mångfalden eller minoriteternas betydelse inom seriekonsten i Finland har inte undersökts tidigare. Forskarna i projektet utgår från att en minoritet är en samhälleligt marginaliserad grupp, som definieras såväl utifrån av en majoritet eller en dominerande grupp som inifrån av gruppen själv.

Särskilt fokus lägger forskarna på svenskspråkiga serieskapares produktion i Finland, vid sidan av kvinnors, könsminoriteters och sexuella minoriteters verksamhet på seriernas område. Samtidigt undersöker de vilken roll individuella serieskapare från minoriteterna haft för utvecklingen av konstformen. Tre forskare kommer att arbeta inom projektet, av vilka en är sociolog och två litteraturvetare. Projektet är förlagt till Åbo universitet.

Projektgrupp
PD Ralf Kauranen (projektledare)
FD Leena Romu
FM Anna Vuorinne

Hur uppmärksamma och intresserade är människor när de samtalar med varandra? Det vill forskarna i projektet EnTiTy ha svar på när de undersöker hur engagemang uppstår, påverkas och tar sig uttryck i mellanmänsklig interaktion.

Forskarna undersöker hur språkliga och biopsykologiska faktorer främjar eller förhindrar engagemanget i interaktionen mellan människor. Projektet genomförs i tre delstudier där försökspersoner får delta i olika typer av interaktioner och där forskarna studerar deltagarnas förmåga att engagera sig i samtalet och uppnå samförstånd. 

Forskarna undersöker bland annat hur engagerade samtalsparter är i samtal som förs ansikte mot ansikte respektive via video och hur engagemanget påverkas av att den ena parten distraheras. De undersöker hur mycket känslor påverkar engagemanget och om det finns skillnader i engagemang som beror på det språk, svenska eller finska, som interaktionen sker på.

Projektgruppen består av fyra forskare, av vilka en är psykolog, en  sociolog och två språkvetare. Projektet genomförs vid Helsingfors universitet.

Projektgrupp
FD Ville Harjunen (projektledare)
FD Emmi Koskinen
Professor Jan Lindström
FM Markus Söderman

Vilken roll hade kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning i arbetet för den finlandssvenska befolkningens hälsa och reproduktion under efterkrigstiden? Och vilken roll hade de i konstruktionen av den föreställda finlandssvenska minoritetsnationen? De här två frågorna är centrala i projektet MOR, som undersöker en tid när omsorgsarbetet och hälsofrämjandet professionaliserades och feminiserades.

Projektet genomförs i tre delprojekt om varsin centrala finlandssvenska organisation inom arbetet för hälsa och reproduktion: Samfundet Folkhälsan i svenska Finland, Svenska befolkningsförbundet i Finland och Kårkulla kommunalförbund.

Forskarna undersöker hur den ”finlandssvenska familjen” uppfattades som begrepp och vilka normer som gällde för den i ideologiska och politiska diskussioner under efterkrigstiden. I tidigare forskning har man ofta förbisett betydelsen av genus i arbetet för den finlandssvenska befolkningens välfärd. Det här projektet använder genus som primärt begrepp i sina analyser för att blottlägga idéer, föreställningar och föreskrifter om ”den finlandssvenska kvinnans” uppgifter i familjen, för den s.k. ”finlandssvenska folkstammen”, för dess förment svaga medlemmar och för samhället i stort. Andra centrala analysbegrepp är minoritetsnationalism och tillhörighetspolitik när forskarna studerar den finlandssvenska befolkningsfrågan under en period av snabb förändring.

Projektet genomförs av två historiker och en sociolog vid Åbo Akademi. Projekttiden är fyra år.

Projektgrupp
FD Hanna Lindberg (projektledare)
docent Jutta Ahlbeck
docent Mats Wickström

Projektet tar sig an uppgiften att systematiskt studera den samhälleliga polariseringen i Svenskfinland. En grupp statsvetare undersöker orsakerna till och effekterna av de tendenser till polarisering i Svenskfinland som under senare år tagit sig uttryck i bland annat dåligt samhällsklimat i kommunfusionsfrågor och i att känslorna ofta tar över i debatter om exempelvis vindkraft, invandring och enspråkiga kontra tvåspråkiga lösningar.

Med hjälp av enkätmaterial från den finlandssvenska medborgarpanelen Barometern undersöker forskarna i vilken utsträckning det finns åsikts- och informationsbubblor i Svenskfinland. De undersöker också om man kan se värdebaserad och känsloladdad polarisering i anslutning till dessa bubblor och vilka effekter polariseringen i så fall har på individens åsikter och beteende. Projektet kommer dessutom att undersöka vilka faktorer som kan motverka polariseringen och dess effekter.

Projektet genomförs vid Institutet för samhällsforskning (Samforsk) vid Åbo Akademi.

Projektgrupp
docent Marina Lindell, projektledare
professor Kim Strandberg
PD Janne Berg, postdoktoral forskare
PD Janette Huttunen, postdoktoral forskare
PM Jenny Backström, doktorand
PM Aleksi Suuronen, doktorand

Forskarna i projektet undersöker den finskspråkiga och den svenskspråkiga allmogens behov av officiella dokument av olika slag och deras färdigheter att skriva svenska under en tid när svenskan var bildningens och förvaltningens språk i Finland. Som källmaterial använder de förfalskade handlingar, såsom prästbetyg, orlovssedlar, kontrakt och sedelmynt.

Förfalskningarna har bevarats i hovrätternas arkiv och vittnar om språk- och skrivkunskaper i svenska under början av 1800-talet bland den del av befolkningen som inte alls eller bara delvis hade fått någon utbildning.

Projektet är indelat i tre delprojekt. Delprojekt 1 undersöker vilka förfalskarna var, deras kunskaper om det juridiska systemet, deras kunskaper i svenska och de sociala miljöer i vilka de lärt sig läsa och skriva svenska. Delprojekt 2 studerar vem som använde förfalskningarna och varför, och delprojekt 3 fokuserar på dels falsifikaten som föremål, dels handskriftskulturen i början av 1800-talet.

Projektet är placerat vid Åbo universitetet och är ett samarbete mellan Åbo universitet och Åbo Akademi.

Projektgrupp
professor Kirsi Vainio-Korhonen, projektledare (Åbo universitet)
FD Mikael Korhonen (Åbo universitet)
FD Taina Saarenpää (Åbo universitet)
FM Josefine Sjöberg, doktorand (Åbo Akademi)
FD Mari Välimäki (Åbo universitet)
Docent Johanna Wassholm (Åbo Akademi)

Till projektets webbplats

Följ projektet på Facebook, Twitter och Instagram.

Projektet Lätt finlandssvenska – en språkform för minoriteter inom minoriteten studerar såväl skriven och talad lätt finlandssvenska som finlandssvenskt teckenspråk. Lätt språk är en språkform som har ett lättare ordförråd och en enklare uppbyggnad än allmänspråket.

I tre delprojekt undersöker forskarna språkkunskaperna och de språkliga behoven hos personer som behöver lätt språk. Det finns uppskattningsvis 29 000 svenskspråkiga personer med sådana behov i Finland. Som en minoritet inom minoriteten har den här gruppen svårt att få sina språkliga behov tillfredsställda. Den nya kunskap som projektet ger främjar inkluderingen av de här personerna och stärker deras ställning som medborgare. Projektet bidrar också med ny språkvetenskaplig kunskap om lätt finlandssvenska och lätt finlandssvenskt teckenspråk.

De tre forskarna inom projektet fokuserar på var sitt av delområdena talad, skriven och tecknad finlandssvenska. Med hjälp av kvalitativa metoder undersöker de tillgången till och produktionen av lätt svenska, språkfärdigheterna hos personer med funktionsnedsättning, kommunikation på lätt språk med personer med demens och behovet av lätt teckenspråk bland äldre döva personer.

Projektet är knutet till Tammerfors universitet.

Projektgrupp
Professor Camilla Lindholm (projektledare)
FM Solveig Arle
FD Marja Kivilehto
FM Satu Siltaloppi
associerad till projektet:
FM Carina Frondén (Helsingfors universitet)

Projektet Levd religion i medeltida Finland utgår från tanken om religion som en dynamisk social process som skapas av det som deltagarna aktivt gör, känner och upplever. Religionen betraktas som ett sätt att leva och att delta i samhället och bilda en (kollektiv) identitet. I den europeiska medeltida kulturen var helgonkulter och interaktionen med helgon en viktig del, och genom t.ex. pilgrimsfärder spreds både kulturella och sociala idéer.

Genom att analysera kulten kring och interaktionen med helgon som vördades i Finland, av vilka de viktigaste var Maria, Anna, Henrik och Birgitta, strävar projektet efter att belysa både allmäneuropeiska och lokala kulturdrag i den levda religionen i Finland.

Materialet i projektet består av liturgiska manuskript, predikningar och testamenten samt olika artefakter såsom bilder och föremål med ikonografiska referenser till helgon.

Projektet är indelat i fyra delprojekt. Historikern Sari Katajala-Peltomaa undersöker upplevelser av det heliga i predikningar i Vadstena kloster, dit också pilgrimer från Finland vallfärdade. Kulturhistoriken Marika Räsänen studerar den liturgiska sångens betydelse för gemenskap och identitet. Konstvetaren Sofia Lahti belyser den betydelse bilder och föremål med helgonreferenser hade för den levda religionen, och historikern Anna-Stina Hägglund undersöker gåvor som uttryck för levd religion och helgonkult genom att studera referenser till helgon i donationsbrev och testamenten till Nådendals kloster och Åbo domkyrkas altarstiftelser. Historikern Minna Heinonen påbörjar sin doktorsavhandling inom projektet. I avhandlingen undersöker hon förhållandet mellan officiell religion och magi i det senmedeltida Finland och Sverige genom att studera juridiska texter och kyrkomålningar.

Förutom att projektet ger en ny helhetsbild över temat, bidrar det också med data till en internordisk databas som ger möjlighet till ytterligare jämförande analys.

Projektet är knutet till Tammerfors universitet.

Till projektets webbplats

Följ projektet på Facebook och Twitter.

Projektgrupp
Universitetsforskare, docent Sari Katajala-Peltomaa (projektledare)
Docent Marika Räsänen
FD Sofia Lahti
FM Anna-Stina Hägglund
FM Minna Heinonen
FD Jyrki Nissi
FM Saku Pihko

Projektet undersöker finlandssvenskhet som en process av identitetsskapande gränsdragningar och öppningar som avslöjas med särskild tydlighet i nära relationer med nya ”andra”. I tre delprojekt studerar forskarna hur finlandssvenskhet skapas och vilka betydelser finlandssvenskheten ges i möten med invandrare, hur vithet uppfattas bland unga finlandssvenska feminister och i samarbetsprojekt i Afrika. Via finlandssvenskhet söker projektet generaliserbara angreppssätt för framtida forskning om identitet och skillnad där praktiker av solidaritet snarare än uteslutning står i fokus. 

PM Otso Harju undersöker vithet, jagbilder och självkritik bland unga vita finlandssvenska feminister. Vad har skett och sker i de undersöktas självförståelse, politiska övertygelser och uppfattning om finlandssvenskhet i det kontinuerliga mötet med antirasistiskt tänkande och i kritiken gentemot normaliseringen och osynliggörandet av vithet? Doktoranden, PM Saga Rosenströms delprojekt handlar om den s.k. Nagumodellen, som uppkom när Nagu med ca 1 000 invånare tog emot ca 100 flyktingar hösten 2015. Utifrån intervjuer och pressmaterial fokuserar hon på teman som finlandssvenskhet och inkludering. I det tredje delprojektet undersöker professor Elina Oinas meningsskapandet för det specifikt finlandssvenska hos globalt orienterade finlandssvenska föreningar som är aktiva inom projekt i Afrika.

Projektet genomförs vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Projektgrupp:
professor Elina Oinas (projektledare)
PM Otso Harju
PM Saga Rosenström

Associerade forskare
PD Olivia Maury
PD Liu Xin
MA Ali Ali

Projektet undersöker hur den svenskspråkiga pressen fungerade som kulturförmedlare mellan Finland och Sverige från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet. Forskarna kommer att utnyttja digitala tidningsarkiv för att undersöka hur pressen i de båda länderna återanvände varandras nyhetsartiklar och annat material.

Dagspressen för den här perioden har digitaliserats i både Finland och Sverige, vilket gör det möjligt för projektforskarna att studera överlappningar i textmassorna och därigenom se hur informationen spreds över Östersjön.

Forskarna utreder vilka teman och händelser som dominerade informationsflödet och vad det här säger om pressens roll som kulturförmedlare mellan länderna. Samtidigt producerar projektet ny kunskap om 1800-talets kulturhistoria och studerar hur relationerna mellan Finland och Sverige utvecklades från slutet av 1700-talet fram till Finlands självständighet.

Projektet är banbrytande genom att det kombinerar digitala resurser från två länder. Det kommer också att bidra till att utveckla de digitala metoderna inom den humanistiska forskningen. 

Projektet är placerat vid Åbo universitet. I projektet medverkar forskare från fyra universitet i Finland och Sverige.

Till projektets webbplats

Projektgrupp:

akademiprofessor Hannu Salmi (Åbo universitet, projektledare)
FD Erik Edoff  (Umeå universitet)
docent Johan Jarlbrink (Umeå universitet)
professor Patrik Lundell (Örebro universitet)
FD Jani Marjanen (Helsingfors universitet)
docent Petri Paju (Åbo universitet)
FD Heli Rantala (Åbo universitet)

Projektet undersöker samhälleliga värderingar, politisk identitet och politiskt deltagande hos svenskspråkiga finländare bosatta utomlands. Projektet har sin bakgrund i det faktum att en stor andel av finlandssvenskarna inte bor i Finland och att vi vet väldigt lite om deras politiska liv.

Forskningens syfte är att bidra till djupare insikter om den finlandssvenska diasporans politiska beteende. Projektet omfattar tre nyckelbegrepp inom den politiska beteendeforskningen: identitet, värderingar och aktivitet, och avser att bidra till den växande internationella forskningen om politiskt beteende hos emigranter. Projektet strävar även till att kartlägga hur identitet, värderingar och politisk aktivitet påverkas av olika emigrationsmönster, det vill säga i vilken utsträckning finlandssvenska emigranter skiljer sig från finlandssvenskar som bor kvar i Finland och hur de relaterar till befolkningen i det land de emigrerat till.

Projektet genomförs vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Besök projektets webbplats och blogg

Projektgrupp:

docent Staffan Himmelroos (projektledare)
PD Maria Bäck
PM Mikael Harjula
Professor Åsa von Schoultz
PD Isak Vento
PD Johanna Peltoniemi
PD Jaakko Hillo
PD Andreas Eklund

Projektet undersöker tidslighet i barn- och ungdomslitteratur och ungdomskulturella genrer. Syftet är att utforska nya och annorlunda uppfattningar om tid, med utgångspunkt i ett varierat och tvärvetenskapligt urval av svenskspråkig barn- och ungdomslitteratur och kulturella praktiker i Finland. Projektet kommer att utmana rådande tidsordningar, eller kronologier, och syftet är ekokritiskt och tvärvetenskapligt motiverat.

Forskningen resulterar i en dokumentation av varierade, alternativa, kompletterande och ersättande förståelser av och uppfattningar om tid, som kan bli betydelsefulla på såväl samhällsnivån som ett vetenskapligt metaplan. Projektet förser både litteraturvetenskap och kulturstudier med nya metodologiska redskap för analyser av tid.

Projektet genomförs vid Åbo Akademi.

Projektgrupp:

docent Mia Österlund, projektledare
FD Pia Maria Ahlbäck
FD Ann-Charlotte Palmgren

Projektet undersöker de krafter som aktivt motarbetade fascismen under 1920–1940-talen. Projektgruppen konstaterar att fascismen har intresserat forskningen i hög grad, men att närmare studier behövs om vilken betydelse fascismen som hotbild fick för andra politiska positioner och identiteter.

Forskarna undersöker hur antifascism konstruerades av svenskspråkiga aktörer och grupper samt antifascismens förhållande till olika konstruktioner av finlandssvenskhet i 1920–1940-talens Finland. Syftet är dels att bredda bilden av motståndet mot fascismen som politiskt och kulturellt fenomen, dels att genom en analys av den finlandssvenska antifascismen granska de sammanförande och splittrande krafterna bland Finlands svenskspråkiga befolkning.

Projektet genomförs vid Åbo Akademi.

Följ projektet på Facebook

Projektgrupp:

docent Anders Ahlbäck (projektledare)
FD Kasper Braskén
docent Matias Kaihovirta
FM Ylva Perera
FM Miranda Geust

I den digitala världen kan i princip vem som helst producera musik billigt och distribuera den enkelt. Musikvetare vid Åbo Akademi undersöker hur digitaliseringen inverkar på minoritetsmusik, närmare bestämt på den finlandssvenska musikkulturen. Hur har digitaliseringen förändrat musiklivet bland de svenskspråkiga i Finland?

Projektet genomförs vid Åbo Akademi.

Till projektets webbplats          Följ projektet på Facebook

Projektgrupp:
professor Johannes Brusila (projektledare)
docent, PD Kaarina Kilpiö
FM Inka-Maria Nyman
FD Kim Ramstedt

Hur formas den språkliga identiteten hos språkbadselever och växlar den beroende på miljö och socialt sammanhang? Hurdana uppfattningar har språkbadslärare om sitt lärarskap och hur förhåller sig samhället till språkbad? Bland annat de här frågorna har forskarna i projektet Samverkan och språklig praxis, flerspråkig identitet och språkideologi sökt svar på. De har undersökt svenskt språkbad i Finland och gjort jämförande studier dels i franskt språkbad i New Brunswick, Kanada, dels i iriskt språkbad i grevskapet Dublin på Irland.

Projektet har undersökt de faktorer och värderingar inom samhället, inom familjer, bland elever och bland lärare som ligger bakom efterfrågan och utbud av språkbad och har bestått av fyra delstudier. Fastän de olika delstudierna har något olika utgångspunkter har projektet som helhet karaktären av en språksociologisk undersökning. Medan tidigare forskning om språkbad främst fokuserat på elevernas färdigheter i svenska som andraspråk, tog projektet avstamp i språkbadselevernas olika sociala miljöer – hemmet, skolan, samhället – och studerade språkets betydelse och funktion i olika situationer.

Projektet var indelat i fyra delstudier. Den första var inriktad på språkbadsföräldrar och undersökte varför föräldrar väljer språkbad för sina barn. Här studerades också föräldrarnas uppfattning om ansvarsfördelningen mellan hem och skola i fråga om språk, lärande och identitet. Den andra delstudien koncentrerade sig på språkbadsklasslärare, hur de uppfattar sin roll och vilka synpunkter de har på lärarutbildningen. Här ingick också jämförelser med franskt språkbad i Kanada.

Den tredje delstudien jämför språkbadsskolor och språkbadselever i svenskt språkbad i Finland och iriskt språkbad i Irland. I den här studien har det lingvistiska landskapet i språkbadsskolorna stått i fokus. Det sista delprojektet har handlat om flerspråkighet i språkbad och undersökt bland annat dynamiken mellan olika språk i språkbadselevernas språkrepretoar. I samtliga delstudier har det visat sig att två- och flerspråkigheten indirekt också ger uttryck för såväl språklig ideologi som språklig identitet.

Projektet genomfördes under olika tidsperioder vid Vasa universitet, Jyväskylä universitet och Åbo Akademi.

Projektgrupp:
professor Siv Björklund (projektledare)
professor Karita Mård-Miettinen
FM Pia Hirvonen
FM Sanna Pakarinen
PeM Annika Peltoniemi
FM Sannina Sjöberg

Läs projektets slutrapport

Påsaryssar, arkangeliter, lösdriverskor, månglerskor, krämare – de har många namn dessa gårdfarihandlare och marknadsförsäljare, alla mer eller mindre nedsättande. De levde i samhällets utkant men var närvarande överallt i byar och städer där de sålde sina varor. Vilka var de? Vad sålde de och vem köpte deras varor? Vad hände i mötet mellan dem och deras kunder?

Forskarna i det mångvetenskapliga projektet (historia, sociologi, etnologi, folkloristik)  har studerat den ökande konsumtionens kulturella, sociala och samhälleliga betydelse. De har satt speciellt fokus på relationerna mellan språkliga och etniska grupper i 1800-talets och det tidiga 1900-talets Finland, särskilt i svenskspråkiga regioner.

Projektet har gett ny konsumtionshistorisk kunskap genom att studera olika typer av småhandel i städer och på landsbygden, på torg och marknader. Varorna och de möten som utspann sig kring dessa kunde leda till ömsesidigt utbyte och samverkan mellan grupperna. Projektet har i sina studier också blottlagt en del av rasismens historia i Finland. Forskarna har visat hur uppfattningar om det romska, det judiska och det ryska formas utifrån föreställningar om handelsidkande.

Till den social- och genushistoriska forskningen bidrar projektet med ny kunskap om hur småskalig handel uppfattades och gav försörjning åt många olika grupper. Småhandeln var en viktig inkomstkälla för dels besuttna och en växande proletariserad grupp på landsbygden, dels etniska minoriteter såsom judar, romer och tatarer samt för gårdfarihandlare och torg- och marknadsförsäljare med ett specialiserat sortiment. Till denna skara hörde också marknadsartister av skiftande slag – kvinnor, män, par och familjer – som svarade på ett ökat intresse för konsumtion av upplevelser.

Projektet genomfördes vid Åbo Akademi.

Till projektets webbplats och blogg          Följ projektet på Facebook

Projektgrupp:

akademilektor, docent Ann-Catrin Östman (projektledare)
PD Jutta Ahlbeck
FD Niklas Huldén
FM Maren Jonasson (annan finansiering)
FD Hanna Lindberg  (annan finansiering)
FD Eija Stark
FM (FD) Anna Sundelin
FD Johanna Wassholm

Forskningbiträden
FK Fanny Lindroos
FM Sandra Waller

Läs projektets slutrapport

Det mångvetenskapliga projektet har undersökt vilka ekonomiska och sociala faktorer som främjar hälsan och hur de här faktorerna hänger samman med vilken språkgrupp man tillhör.

Forskarna utgick från tidigare forskningsresultat om att svenskspråkiga i Finland i genomsnitt lever längre och mår bättre än sina finskspråkiga landsmän. Projektet har strävat efter att nyansera bilden av hälsoskillnader mellan språkgrupperna genom att jämföra grupperna inom specifika sociala skikt och genom att analysera familjens, familjebakgrundens och sociala relationers betydelse. I linje med tidigare forskning visar projektets resultat att svenskspråkiga överlag har bättre hälsa, högre välmående och en mer gynnsam social position än finskspråkiga, men det finns också stor variation både mellan och inom språkgrupperna.

Projektets forskningsresultat tyder generellt på att hälsoskillnader mellan språkgrupperna åtminstone i någon mån kan kopplas till kulturella faktorer, framför allt hur familjemedlemmar förhåller sig till varandra. På det här tyder bl.a. projektets studie om vilken effekt födelseordning, det vill säga var i syskonskaran man är född, har på risken för självmord. Senare födelseordning innebär allmänt sett en större självmordsrisk, men mönstret är inte lika entydigt för svenskspråkiga som för finskspråkiga. Det här antyder att de sociala mekanismerna inom familjerna fungerar olika. Stöd för argumentet finner projektet bland annat också i att en förälders död innebär en större dödsrisk för barnen bland svenskspråkiga än bland finskspråkiga, trots att dödligheten överlag är högre bland finskspråkiga.

Vad gäller dödlighet tenderar personer med tvåspråkig bakgrund att ligga mellan dem med enspråkigt finsk och enspråkigt svensk bakgrund.

Projektet har också jämfört hur språkgrupperna beviljas sjukdagpenning, vilket inte heller undersökts tidigare. Resultaten visar att svenskspråkiga sjukskriver sig betydligt mer sällan  än finskspråkiga och att de har större benägenhet att återvända till arbete efter sjukskrivning. För personer med familj är variationen mellan språkgrupperna däremot obetydlig, medan svenskspråkiga tenderar att ha bättre hälsa än finskspråkiga i socialt sett mer marginaliserade grupper. Det här antyder att språkgrupperna skiljer sig åt vad gäller andra bakomliggande faktorer, såsom exempelvis hälsofrämjande sociala nätverk.

Med hjälp av resultaten vill forskarna ge beslutsfattare och andra som ansvarar för hälsofrågor förutsättningar att förebygga hälsorisker och skapa sociala resurser för både marginaliserade och mer privilegierade grupper i samhället.

Forskare från Finland, Sverige och Norge har medverkade i projektet, som genomfördes vid Åbo Akademi.

Projektgrupp:

Med SLS-finansiering:
professor Jan Saarela (projektledare)
PM Julia Klein
PM Marina Näsman
FD Kaarina Reini
statistikern Lauri Sillanmäki

Med annan finansiering:
FD Miia Bask
professor Fjalar Finnäs
PM Camilla Härtull
professor Seppo Koskinen
docent Fredrica Nyqvist
professor Mikael Rostila
professor Sakari Suominen
FD Laszlo Vincze
FD Salla-Maarit Volanen
FM Ana Vrbnik

Läs projektets slutrapport

Perioden från Borgå lantdag 1809 till lantdagen 1863 har kallats ”statsnatt” (valtioyö). Begreppet myntades av fennomanen Yrjö Koskinen för att beskriva en period av politisk stagnation. Metaforen har befästs i den finländska historieskrivningen, bland annat genom ett starkt fokus på det finska språkets utveckling, vilket har gjort att den politiska debatten på svenska under denna tid fått väldigt lite uppmärksamhet.

Projektforskarna har undersökt politiska begrepp och politisk argumentation på både svenska och finska under perioden. Dessutom har de undersökt alternativa former av politisk aktivitet som uppstod i avsaknaden av en fungerande ståndsrepresentation. Forskarna har granskat hur finländska tidningar rapporterade om utländska politiska händelser och idéer, och undersöker de idéer och begrepp som florerade under de allmänna finska lantbruksmötena.

Syftet med projektet var också att fästa uppmärksamhet vid Koskinens sätt att kontrastera det politiska livet under ”statsnatten” mot den brittiska parlamentariska traditionen med dess partistruktur, debattkultur och parlamentariska regering som idealbild. Perioden sammanföll med tillkomsten av modern politisk kultur i västvärlden. Forskarna undersökte på vilket sätt andra länders politiska system, teoridebatter och politiska praxis togs upp i Finland under ”statsnatten” i t.ex. notiser, nyheter och artiklar i pressen.

Forskarna i projektet har analyserat hur lantdagsfrågan och idén om politisk representation och kunskap om dess praktiker var närvarande i den finska offentligheten. Vid sidan av det har de allmänna lantbruksmötena analyserats utifrån tolkningen att mötena kan ses som ett övningsforum för politisk representation när lantdagen inte sammankallades. Forskarna har också undersökt hur ”liberalism”, ”konservatism”, ”socialism” och ”kommunism” kom till Finland genom utländska nyheter och hur de småningom tillämpades även som en del av den inhemska politiska argumentationen. Ytterligare en fråga som har belysts är hur ordet ”patriotism” figurerade i pressen som en tidig politisk ism.

Projektet genomfördes vid Helsingfors universitet.

Till projektets webbplats

Projektgrupp:

docent Jussi Kurunmäki, (projektledare)
FM Maren Jonasson
FD Jani Marjanen

Läs projektets slutrapport

Kunskapen om hur man effektivt kan lära sig ett bra uttal när man lär sig ett nytt språk har varit bristfällig både i Finland och internationellt. Likaså har kunskapen om hur man undervisar uttal varit knapphändig, och trots att ett bra uttal är en viktig del av muntlig kommunikation har uttalet ofta en undanskymd roll i språkundervisningen.

Projektet Fokus på uttalsinlärningen med svenska som mål- och källspråk, förkortat Fokus, har skapat teoretiskt intressant och praktiskt tillämpbar kunskap om inlärning och undervisning av uttal och muntlig färdighet i andraspråk. Projektets övergripande mål var att lyfta fram uttalets allt större betydelse i en globaliserad värld.

Syftet med projektet var att öka den fonetiska kunskapen om andraspråksuttalet i projektspråken svenska, finska, engelska och ryska samt att öka den didaktiska kunskapen om uttalsinlärning och uttalsundervisning i andraspråk i Finland och internationellt. Svenska var det viktigaste språket, och därmed låg tyngdpunkten av projektets undersökningar på svenska som andraspråk eller på svenskspråkiga talares inlärning av finska, engelska och ryska som andraspråk.

Svenska, finska, engelska och ryska valdes till projektspråk, eftersom de har en betydande roll i det finska samhället och är vanliga som andraspråk på olika utbildningsnivåer i Finland. Också
lingvistiskt bildar språken en intressant konstellation genom att de tillhör tre olika språkfamiljer och skiljer sig en hel del från varandra prosodiskt (rytm och intonation) och segmentellt (enskilda ljud: vokaler och konsonanter).

Forskarna har bidragit med ny kunskap om de prosodiska och segmentella utmaningar som andraspråkstalare möter dels från talarens eget perspektiv (vilka svårigheter han/hon har), dels från lyssnarens perspektiv (hur olika typer av andraspråksuttal upplevs). Generellt visar resultaten att prosodin verkar vara mycket viktig för att talet ska vara begripligt för lyssnaren, medan enskilda ljud är centrala för lyssnarens upplevelse av främmande accent (brytning).

Till projektets webbplats

Projektet genomfördes vid Jyväskylä universitet.

Projektgrupp:

FD, universitetslektor Mikko Kuronen (projektledare)
professor Hannele Dufva (annan finansiering)
FD Elina Tergujeff
forskardoktor Riikka Ullakonoja
FM (FD) Maria Kautonen

Läs projektets slutrapport

Forskningsprojektet undersökte den finlandssvenska prosans centrala drag och förnyelse under perioden 1990– 2010. Detta gjordes analys av former av spatialitet i ett antal för perioden centrala romaner och författarskap i relation till senmoderna samhällsfenomen.

Forskare har påpekat hur det senmoderna samhället har förändrat människornas sätt att uppfatta tid, rum och identitet och rent av skapat nya former av rumslighet. Målet var att visa hur postmoderna teorier om rumslighet kunde förklara den finlandssvenska romanens förmåga att från 1990 framåt spränga gränserna för det ”trånga rummet”, den tidigare prosans språkliga och berättartekniska begränsningar. Detta gjordes genom att spatialiteten i romanerna analyserades som former av ”kognitiv kartläggning”. Med kognitiv kartläggning menas mentala modeller som individer skapar för att bearbeta information om sin omgivning, spatial kunskap. Rum och rumslighet är mångfacetterade fenomen som ger upphov till frågor om t.ex. de undersökta romanernas inre och yttre, abstrakta och konkreta, symboliska och reala rum, deras berättarstrategier, teman, språk och tidsuppfattning och samhälleliga dimensioner.

Metoderna var framförallt narratologisk och tematisk textanalys samt av kontextualisering. De användes för att granska ett antal för denna tidpunkt och tematik centrala verk i relation till relevant, aktuell forskningslitteratur som behandlar estetiska och samhälleliga förändringar under perioden 1990–2010. Verk som var relevanta för projektet var t.ex. Monika Fagerholms Diva, Lars Sunds Siklax-trilogi, Pirkko Lindbergs Candida,  Hannele-Mikaela Taivassalos Fem knivar hade Andrej Krapl, Malin Kiveläs Du eller aldrig, Fredrik Långs Mitt liv som Pythagoras, Kjell Westös Där vi en gång gått, Ulla-Lena Lundbergs sjöfartstrilogi.

Projektet bidrog med ny kunskap om en viktig och nydanande fas i den finlandssvenska prosans utveckling, om dess centrala författarskap och verk och om dess förhållande till senmodernitet. Vidare belyste det den finländska litteraturens sätt att gestalta sin plats i en allt mer global värld och betydelsen av postmodernism för en minoritetslitteratur.

Projektmedlemmar:
docent Kristina Malmio (projektledare)
docent Kaisa Kurikka
FM Hanna Lahdenperä
FD Julia Tidigs

Läs projektets slutrapport

Sociologen, antropologen och filosofen Edvard Westermarck (1862–1939) hör till de internationellt mest välkända forskarna i den finländska vetenskapshistorien. I egenskap av akademisk lärare blev han även mentor för flera elever och efterföljare som med hans hjälp bildade en internationellt känd skolbildning (t.ex. Gunnar Landtman, Rafael Karsten och Rolf Lagerborg). Liksom sin lärare hyste många av dessa efterföljare och elever också ett aktivt samhällsengagemang.

Projektets målsättning var att kartlägga det europeiska idélandskapet kring Westermarck och hans efterföljare, samt studera på vilket sätt Westermarck och hans närkrets förenade vetenskap och samhällspolitiska strävanden. Hypotesen var att den empirism, liberalism och kosmopolitism som det Westermarckska idélandskapet omfattade, utgjorde en viktig motkultur till traditionella kristna, idealistiska och nationalistiska värderingar.

Forskningsprojektet strävade efter att ge en översikt av det vetenskapliga och politiska arvet efter Westermarck ur en idé- och lärdomshistorisk synvinkel. Det öppnade för ny kunskap om balansen mellan europeisk kosmopolitism och nationella strävanden inom det svenskspråkiga vetenskapsfältet i Finland under 1900-talets början. Förutom de finländska samhälls- och kulturvetenskapernas historia lyfte projektet även fram det svenskspråkiga vetenskapssamfundets historia och den svenskspråkiga intelligentsians idévärld för att sätta den i samband med den vetenskapliga och ideologiska internationaliseringens historia.

Genom att ställa den westermarckska kretsens forskningsresultat i förhållande till rådande uppfattningar och debatter inom den nutida forskningen kring samma ämnen utvärderade projektet även hur arvet efter Westermarck förhåller sig till den nutida forskningen. Den westermarckska traditionens gemensamma syn på exempelvis universella moral- och familjekänslor, villkor för sympatin för andra människor och expanderande altruism, samt överhuvudtaget dess uppfattning om det allmänmänskliga, innehåller fortfarande många aktuella infallsvinklar för internationella utmaningar och möjligheter.

Projektgrupp:
Professor Petteri Pietikäinen (projektledare)
FM (FD) Niina Timosaari
FM (FD) Jouni Ahmajärvi
FM (FD) Julia Dahlberg
PM (PD) Otto Pipatti

Läs projektets slutrapport

Projektets syfte var att studera de etniska gränsdragningsprocesser vilka definierar finlandssvenskheten. Detta studerades genom intervjuer med ”rikssvenska” svenskspråkiga invandrare i Finland om deras förhållande till och identifikation med det svenska i Finland. Projektet hade en tudelad målsättning: För det första gav projektet en mera detaljerad bild av invandringen av svenska medborgare till Finland. För det andra gav projektet ny information om finlandssvenskarna i Finland genom en studie av dessa invandrares erfarenheter av mötet mellan svenskt och finskt i Finland. Intressant är också frågan hur och i vilka avseenden svenskar integreras med den finlandssvenska befolkningsgruppen.

Projektet tog sin utgångspunkt i att det under de senaste åren funnits en betydande invandring till Finland av svenska medborgare. Denna migration hade inte studerats inom tidigare forskning, vare sig inom invandringsforskningen eller i forskningen om finlandssvenskar. I Finland bor stadigvarande ca 8 500 svenska medborgare. Dessa utgör en heterogen grupp med många olika typer av bakgrund. Oberoende av bakgrund så har de dock en tidigare upplevelse av det svenska språket som ett starkt och betydelsefullt majoritetsspråk i Sverige. Deras erfarenheter av invandring kan därför erbjuda ett nytt perspektiv på det svenska i Finland. Detta forskningsprojekt erbjöd härigenom ny information om finlandssvenskheten och etniska gränsdragningar mellan svenskt och finskt i Finland.

Projektet anknöt till, och deltog i, internationell akademisk diskussion inom forskningsområdet om internationell migration och etniska relationer.

Projektforskare:
docent Östen Wahlbeck

Läs projektets slutrapport

Syftet med projektet Tvåspråkigheten och det mångkulturella Finland – god praxis och framtida utmaningar i en fackspråklig kontext (TMF) var att studera vilka slags interaktiva verksamhetskulturer och vilka slags verksamhetsbetingelser som bäst stödjer tvåspråkigheten i det finländska samhället. Projektet genomfördes i fyra steg:
Det första steget fokuserade på de mest grundläggande mekanismerna och dragen hos den finländska tvåspråkigheten. Det andra steget kartlade de viktigaste utmaningarna för tvåspråkigheten i dag och i morgon. Det tredje steget syftade till att studera hur tvåspråkigheten fungerar i praktiken i olika kontexter. Det fjärde steget syftade till en ökad förståelse för och analys av det flerspråkiga samhällets utmaningar ur ett språkvetenskapligt perspektiv.

Projektet fokuserade på språkmiljöer där utmaningarna för fackspecifik två- och flerspråkighet är olika: statliga organisationer, landskap, kommuner och föreningar.

Projektgrupp
Det nationella TMF-projektet som förverkligades av forskargruppen BiLingCo var ett humanistiskt-samhällsvetenskapligt inriktat samarbetsprojekt mellan två universitet (Uleåborgs universitet och Vasa universitet). Under perioden 2010–2014 var tre forskare inom projektet anställda av Svenska litteratursällskapet. Deras forskning berörde stadsfullmäktiges språkliga praxis, undervisningens mångkulturella utmaningar i en finlandssvensk skola samt svenskspråkiga föreningar i finskspråkig miljö.

Projektgrupp:
professor Nina Pilke (projektledare)
professor Merja Koskela
professor Harry Lönnroth
professor Paula Rossi
FD Marina Bergström
FD Gun-Viol Vik-Tuovinen (SLS)
FM Sanna West (SLS)
FM Emma Dahl
FM Katri Karjalainen
FM (FD) Zea Kingelin-Orrenmaa (SLS)
FM Katri Snellman

Läs projektets slutrapport 

Syftet med projektet var att undersöka framställningar av det svenska i Finland. Målsättningen var att belysa hur sådana framställningar skapas i sociala processer som svar på utmaningar i dagens samhälle. En central frågeställning inom ramen för forskningsprojektet var hur man diskursivt, narrativt, metaforiskt och retoriskt kan skapa tillhörighet inom ramen för det svenska i Finland.

Materialet består av debatter i media, skolans historieböcker, frågelistor och intervjuer. Debatterna ska kunna peka på inbyggda komplexiteter och dilemman, men också möjligheter till anpassning, coping, motstånd, som ingår i den finlandssvenska identitetskonstruktionen. Forskarna ville dels kunna visa hur mångsidig och mångtydig bilden av den finlandssvenska verkligheten eller de finlandssvenska verkligheterna – pusslet – kan te sig, speglad genom debatt och kulturmöten, dels hur beskrivningen av det svenska hela tiden söker olika kristalliseringspunkter, för att framstå som tydlig och given, historiskt inskriven, i form av bl.a. starka dikotomier, som kultursvensk/bygdesvensk, lokalt/nationellt, enspråkigt/tvåspråkigt.

Projektgrupp:
Docent Sven-Erik Klinkmann (projektledare)
FD Patricia Aelbrecht
FM (FL) Andreas Backa
FD Johanna Björkholm
FD Blanka Henrikssson
Docent Andreas Häger
FD Mikael Sarelin
FD Sofie Strandén 

Läs projektets slutrapport

Alexander Armfelt var ministerstatssekreterare för storfurstendömet Finland åren 1841–1876. Under 36 år innehade han således en hög position i tjänstemannahierarkin. En biografi över honom under den här tiden saknas och syftet med projektet var att fylla denna lucka. Framför allt kräver hans politiska livsdrama biografisk belysning.

Armfelt blev ofta kritiserad för sin tvehågsenhet av sina samtida, men han utmanade två av kejsarens generalguvernörer och satte dem på plats. Dessutom hade han vidlyftiga planer för hur Finlands statliga ställning i framtiden skulle säkerställas. Undersökningen presenterar inte endast en stor personlighet under en viktig period i Finlands historia, utan klarlägger också politiska mekanismer under en omvälvande period.

Armfelts åskådningssätt var starkt präglat av personbunden lojalitet. Han handlade genom ett nätverk som byggde på monarkins makt och nåd. Som finländsk patriot inte bara försvarade han den gustavianska absolutismen som existensgrund för Finland, utan han var nödgad att även försiktigt bredda och omarbeta den för att kanalisera dynamiken i landet och förhindra provokationer mot den ryska centralmakten. För att närma sig detta mål strävade Armfelt efter att landets grundlagar skulle kodifieras som en politisk grundval, även om han sedan blev tvungen att förlita sig på politisk styrning genom konsensus. Men redan den försiktiga utvidgningen av Finlands spelrum ledde till uppkomsten av en medborgerlig politisk kultur där Armfelts sätt att säkerställa lojaliteter hade allt mindre giltighet.

Projektforskare:
FD Robert Schweitzer

Läs projektets slutrapport

Projektet undersökte den finlandssvenska litterära institutionens uppkomst och centrala drag och samspelet mellan den litterära diskursen och andra ideologiska, ekonomiska, sociala och litterära diskurser i Finland under tidsperioden 1880–1940.

De fem delprojekten behandlade ett antal centrala finlandssvenska författarskap med fokus på spänningen mellan å ena sidan traditionsbundna program, det vill säga dominerande sätt att se på litteratur, estetik, poetik, författarroller, genusproblematik, språk och nationalitet, och å andra sidan den förnyelsevilja och öppenhet som är ett återkommande drag i de undersökta verken.

Projektgrupp:
FD Holger Lillqvist (projektledare)
FD Michel Ekman
FM (FD) Eva Kuhlefelt
FD, docent Kristina Malmio
FM (FD) Julia Tidigs

Läs projektets slutrapport

Vilken betydelse har språket för väljarbeteendet och vilka frågor är viktiga när man väljer parti? Bland annat det ville projektet ha svar på genom att studera det politiska beteendet och de politiska opinionerna i Svenskfinland. Samtidigt försökte man förutse hurdant det finlandssvenska politiska inflytandet kommer att vara i framtiden. Studierna hade en jämförande ansats, där dels finlandssvenskarna jämfördes med den finskspråkiga befolkningen och med ålänningarna, dels olika regioner i Svenskfinland jämfördes med varandra. I viss mån gjordes jämförelser också med språkliga minoriteter i andra europeiska länder.

Materialet för studierna samlades in genom tre frågeundersökningar efter riksdagsvalet 2007: en opinionsundersökning där ca 1 100 finskspråkiga och drygt 300 svenskspråkiga finländare intervjuades, en postenkät bland finlandssvenskar som besvarades av drygt 1 100 personer och en postenkät på Åland som besvarades av drygt 450 personer. Opinionsundersökningen utfördes av Taloustutkimus på uppdrag av det finländska valforskningskonsortiet. Postenkäterna bland finlandssvenskar och på Åland var identiska med undantag av de frågor som handlade om partier – de åländska frågorna har anpassats till det åländska partisystemet.

Projektets resultat visade bl.a. att valdeltagandet i riksdagsval är högre bland finlandssvenskar än bland de finskspråkiga, men lägst på Åland. Det framgick också att språket har relevans i politiska val för en stor del av finlandssvenskarna, även om väljarunderstödet för Svenska folkpartiet i förhållande till antalet röstberättigade finlandssvenskar successivt har minskat. Skiljelinjen går på vänster–höger-axeln, där finlandssvenskar med vänstersympatier i högre grad väljer andra partier än SFP. Resultaten visade också att SFP:s väljarstöd så gott som uteslutande kommer från Svenskfinland och att partisympatierna är mer enhetliga (dvs. för SFP) ju mer svensk orten är. I en jämförelse mellan minoritetspartiers valmanifest i Finland (SFP), Belgien och Spanien framgick det att SFP ägnar mycket mer uppmärksamhet åt frågor som gäller kulturell mångfald än motsvarande partier i de två andra länderna.

Projektforskarna publicerade resultaten i ett flertal internationella tidskrifter och i en gemensam antologi (se slutrapporten och länken till bokpresentationen nedan). Tack vare projektet har det finlandssvenska inflytandet i det nationella finländska valforskningskonsortiet också blivit starkt så att t.ex. extra material har samlats in om och från Svenskfinland. Projektet och dess forskare medverkar aktivt i det nationella valforskningssamarbetet och har kunnat se till att det specifikt finlandssvenska uppmärksammas i undersökningarna. Forskningsprojektet samarbetade med toppenheten i demokratiforskning vid Åbo Akademi och med de av Finlands Akademi finansierade projekten Socialt kapital och demokrati, Medborgarmakt i representativ demokrati och Political Participation and Modes of Democracy.

Projektgrupp:
docent Kimmo Grönlund, projektledare
docent Åsa Bengtsson
PL (PD) Maria Bäck
PM Anders Eriksson
PD Peter Söderlund
PM Marina Lindell

Associerade forskare:
professor Göran Djupsund
PL Kjell Herbert
professor Lauri Karvonen
professor Jan Sundberg
PD Kim Strandberg

Läs projektets slutrapport

Projektet På väg mot kommunikativ kompetens undersökte hur finskspråkiga elever tillägnar sig svenska. Finskspråkiga elever har undervisats i svenska i över hundra år i Finland och svenskundervisningen i dag berör alla finska barn och ungdomar, men forskningen om hur finskspråkiga elever lär sig svenska har varit rätt blygsam. De finska eleverna förväntas lära sig svenska genom formell undervisning i en miljö där de i allmänhet inte använder svenska i kommunikation utanför svensklektionerna. Kontakten med svenskan är alltså mycket begränsad, i allmänhet bara två timmar i veckan. I projektet undersöktes hur eleverna lär sig svenskans grammatiska strukturer, vilka strukturer de har lättare att ta till sig och vilka som bereder eleverna större svårigheter.

Det visade sig bl.a. att finskspråkiga elever har lättare att lära sig att använda substantiv i bestämd form än i obestämd form, eftersom logiken i finskan bygger på att man böjer orden. Ändå börjar man med att undervisa de obestämda formerna i svenskan. En annan undersökning visade att eleverna i lättast lär sig att i muntlig kommunikation använda verbens grundformer (att skriva) och inte presens (skriver), vilket man tidigare antagit. Av adjektivens böjningsformer har de lättast att lära sig att använda utrum korrekt (en brun hund), medan neutrumformen vållar problem (ett brunt bord).

Projektet hade både vetenskapliga och praktiska syften. Det praktiska målet var att skapa ett kunskapsunderlag som kan användas för att utveckla undervisningen i svenska för finskspråkiga. Resultaten kan t.ex. utnyttjas i lärarutbildningen, i den praktiska undervisningen och när läroplaner och läromedel för grundskolan utarbetas. Projektet fokuserade på den tidigaste fasen i inlärningsprocessen, d.v.s. årskurserna 7–9. Dessutom undersöktes den andra ändan i inlärningsprocessen, d.v.s. inlärningen och de grammatiska kunskaperna hos studerande på högskolenivå. Projektets två vetenskapliga syften var att undersöka hur de grammatiska strukturerna utvecklas under den tidigaste fasen av inlärningen av svenska som främmande språk och att ge ett vägande bidrag till teoriutvecklingen kring andraspråksinlärningen, i synnerhet vad gäller tillägnandet av grammatiska strukturer.

Projektet hade 131 grundskolelever som informanter för grundskolematerialet. Materialet samlades in i fyra skolor i södra och mellersta Finland. Det är unikt i sitt slag dels genom att det är det mest omfattande som någonsin samlats in i Finland, dels genom att samma informanter följdes upp under en längre tid: materialet samlades in regelbundet i årskurserna 7–9. Materialet består av både skriftlig och muntlig produktion och av både skriftliga och muntliga test. På universitetsnivå hade projektet ca 50 informanter, som alla deltog i en kurs i svensk grammatik vid ett finskt universitet. Även universitetsmaterialet är longitudinellt och följer upp informanterna under ett halvt år. Det muntliga materialet kompletterades dessutom med ett material som projektet fick låna från Utbildningsstyrelsen. Projektet var ett samarbete mellan ämnena nordiska språk resp. svenska språket vid Åbo universitet och Jyväskylä universitet.

Projektgrupp: p
rofessor Marketta Sundman, projektledare
FM (FD) Eeva-Liisa Nyqvist (f. Järvinen)
FD Sinikka Lahtinen
FM (FD) Marika Paavilainen
FM (FD) Anne-Maj Åberg
Handledare för doktoranderna: professor Matti Rahkonen

Läs projektets slutrapport

Projektets syfte var att tolka de många sätt på vilka ”finlandssvenskhet” framförs och konstrueras i musik och musikpraktiker, och tvärtom: hur musik formas genom olika bilder av ”finlandssvenskhet”. Projektet baserades på det musiketnologiska paradigmet som slår fast att musik inte enbart består av soniska texter utan också av sociala betydelseskapande processer som relateras till dem. I enlighet med denna förståelse blir musik en kategori av soniska texter, sångtexter, musikpraktiker och musikhändelser, vilka samtliga med ett engelskt begrepp benämns musicking. Så förstådd har musiken en avgörande roll vid konstruktionen av kulturella identiteter och betydelser.

Projektet resulterade i nya perspektiv på idén om finlandssvenskhet. Samtidigt genererade projektet ny information om hittills outforskade musikaktiviteter och musikgenrer samt om finlandssvensk kultur generellt.

Projektgrupp:
professor Pirkko Moisala (projektledare)
FD Pia Maria Ahlbäck
FD Johannes Brusila
FM (FD) Ros-Mari Djupsund
FM Niklas Nyqvist
FD Hanna Väätäinen

Läs projektets slutrapport 

Det finns många särdrag i den svenska som talas i Finland jämfört med svenskan i Sverige. Språket utvecklas hela tiden och projektet ville ta reda på i vilken utsträckning egenheter i svenskan i Finland har uppkommit dels på grund av den nära kontakten till finskan, dels på grund av det geografiskt perifera läget i förhållande till svenskan i Sverige. Genom att svenskan i Finland har bevarat många språkdrag som försvunnit i Sverige ville man också studera det svenska språkets utveckling ur ett mer allmänt perspektiv. Projektet hade också som syfte att utifrån de syntaktiska särdragen i Finland bidra till en generell förståelse av hur språkliga strukturer uppkommer, används och förändras. De teoretiska utgångspunkterna för projektet låg i konstruktionsgrammatik (om inlärda mönster eller konstruktioner i språket), kontaktlingvistik och samtalsanalys (om att allt språkbruk sker och utformas i kontakt mellan människor) och interaktionell lingvistik (om interaktionens betydelse för hur språkliga strukturer uppkommer och används).

En av de större undersökningarna i projektet analyserade hur strängen de e används i svenskt talspråk i Finland och Sverige. I en annan undersökning studerades hur prepositionen åt används tillsammans med verb i finlandssvenskt och sverigesvenskt standardspråk, t.ex. ge någon något respektive ge något åt någon. Också användningen av pronomenet den i östnyländska dialekter, te/de/tåm/dåm, var föremål för en större undersökning, där man ville utforska vilka funktioner pronomenet har då det används tillsammans med substantiv i bestämd form (t.ex. te bååtn). Den fjärde större undersökningen handlade om syntaktiska mönster i finlandssvenska elevers tal och skrift i jämförelse med sverigesvenska elever.

Förutom två doktorsavhandlingar och en mängd vetenskapliga artiklar och andra publikationer utarbetades en projektantologi, Konstruktioner i finlandssvensk syntax, där de forskare som deltagit i projektet presenterar sina forskningsresultat för en bredare publik. En förteckning över publikationer som utkommit eller var under utgivning när projektet avslutades finns i projektets slutrapport.

Projektgrupp:
FD Camilla Wide, projektkoordinator
FD Siv Björklund
FM (FD) Mona Forsskåhl
FM (FD) Nina Martola
FD Beatrice Silén
FD Benjamin Lyngfelt

Associerade forskare:
FM Ulla Kvist Darnell
docent Jan Lindström
FD Pirjo Söderholm

Läs projektets slutrapport

Undersökningen granskade i vilken utsträckning tvåspråkiga individer väljer svensk- eller tvåspråkig utbildning på tredje stadiet. Här utreddes också vilken betydelse det svenska språket har för dem. Institutionerna i undersökningen var de svenska och tvåspråkiga universiteten och yrkeshögskolorna. Projektet utfördes i nära anslutning till projektet Finlandssvenskarna och deras institutioner.

Projektforskare:
PD Catharina Lojander-Visapää

Resultaten av projektet rapporterades i Karmela Liebkind & Tom Sandlund (red.), Räcker det med svenskan? Om finlandssvenskarnas anknytning till sina institutioner, Helsingfors: SLS 2006

Malaria förekom allmänt längs Finlands kust och på Åland på 1700- och 1800-talen men försvann under första hälften av 1900-talet, utan att några särskilda åtgärder vidtogs. Syftet med projektet var att undersöka varför.

Med stöd av statistiska uppgifter ur historiskt källmaterial om bl.a. dödsorsaker kunde undersökningen kullkasta den tidigare uppfattningen att malarian skulle ha förekommit bara längs kusten, framför allt längs Finska viken och i Åbolands skärgård, och på Åland. Sjukdomen förekom i själva verket i hela Finland, även om kusttrakterna och Åland var värst drabbade. Fältstudier om malariamyggan (arten Anopheles messeae) ledde projektet fram till ny kunskap också om hur årstidsväxlingarna återverkar på malariamyggans aktivitet, närmare bestämt att malariamyggan suger blod av människor också vintertid när den övervintrar i uppvärmda hus. Projektet undersökte dessutom malariaparasitens (Plasmodium vivax) ekologi och kunde för första gången utreda mekanismerna bakom malariaåterfall. Eftersom mekanismerna inte tidigare varit kända har det varit svårt både att bekämpa denna form av malaria och att förutse malariaepidemier.

Genom att kombinera historiska data om bl.a. sjukdomsförekomst, samhälleliga reformer, befolkningens levnadsstandard och boendeförhållanden med resultaten från studierna om malariamyggan och malariaparasiten kom projektet fram till banbrytande resultat om hur och under vilka förhållanden malarian sprids. Nedgången för malaria i Finland sammanföll med att storleken på hushållen minskade och med jordreformer som ledde till att bebyggelsen ändrades från tätt bebyggda byar till glest belägna gårdar. Malaria förekommer inte om Anopheleshonorna inte kan sticka fler än en person, och eftersom mygghonorna är aktiva nattetid har människornas sovvanor en avgörande betydelse. I stora hushåll där flera sov tillsammans i samma rum, kunde övervintrande mygghonor sticka flera olika personer. Det ändrade bebyggelsemönstret gjorde också att människornas sociala vanor ändrades.

Resultaten har väckt intresse internationellt eftersom de ger en möjlig nyckel till hur malarian kunde utrotas. I projektets slutrapport finns en närmare beskrivning av de olika delstudierna och av projektets resultat.

Projektforskare:
FD Lena Huldén

Läs projektets slutrapport

Projektet undersökte den finlandssvenska aspekten på urban, borgerlig kultur i Finland. Greppet var tvärvetenskapligt och den undersökta perioden spände över mer än ett sekel, från slutet av 1800-talet till nutid. Kännetecknande för den borgerliga urbana kulturen i Finland har varit att den svenskspråkiga befolkningen varit överrepresenterad i de flesta kuststäderna och tidigare även i många städer i inlandet.

Syftet med projektet Stadens ansikte – urbanitet och svenskhet 1880–2000 var att undersöka det svenskspråkiga stråket i urbana företeelser som avantgardistiska förtrupper, kulturella förgrundgestalter, urbant vardagsliv, urbana levnadslopp, teknologi och urban rytm. Dynamiken i den föränderliga stadskulturen stod i förgrunden, men samtidigt undersöktes också fenomen och strömningar som poängterar bevarandet, traditionen och den historiska kontinuiteten. I projektet ingick forskare i historia, litteraturvetenskap och etnologi.

Projektgrupp:
docent Lars-Folke Landgrén, projektledare
FM (FL) Katja Hellman
FM Maren Jonasson
FM (FD) Sanna Lillbroända-Annala
FM (FD) Stefan Nygård
FM (FD) Trygve Söderling
FD Arne Toftegaard Pedersen
FL, PM (FD) Thomas Westerbom

Läs projektets slutrapport

Hur ser de finlandssvenska institutionerna på sin situation, sina mål och sina medel nu och i framtiden och hur ser olika grupper inom finlandssvenskarna på de här institutionerna? Det var kärnfrågan i projektet Finlandssvenskarna och deras institutioner.

Bakgrunden till projektet var att de finlandssvenska organisationerna mött ökad konkurrens om medlemmar och aktiva genom att finlandssvenskarnas fått allt fler beröringsytor till det finska Finland och att många därför inte längre ser de finlandssvenska institutionerna och organisationerna som det enda alternativet. Därför ställde projektet också frågan om det är viktigare för de finlandssvenska institutionerna att värna om en rent svenskspråkig verksamhetsprofil eller om de i stället borde gå in för en större tvåspråkighet.

Projektet var indelat i tre delprojekt: en historisk översikt, en organisationsstudie och en medborgarenkät. Den historiska översikten kartlade hur det finlandssvenska och tvåspråkiga föreningsnätverket utvecklades under perioden 1966–2000. Organisationsstudien undersökte medlemmarnas attityder till sina organisationer, hur väl institutionernas styrande skikt representerar finlandssvenskheten såväl demografiskt som åsiktsmässigt samt relationerna mellan de lokala och de centrala organisationerna. Medborgarstudien granskade finlandssvenskarnas föreställningar om den egna språkgruppens livskraft och identifikationen med finlandssvenskarna och attityderna till finskspråkiga.

Resultaten tyder på att organisationerna fortfarande tycks fylla ett behov av gemenskap och social identitet, men att de regionala olikheterna och därmed även de regionala motsättningarna är ett problem för dem. Det framgår också att det inte ”räcker med svenskan” för att locka dagens och framtidens finlandssvenska ungdomar till de finlandssvenska organisationerna: språket ger ett mervärde, medan andra motiv ofta är viktigare när unga väljer vilka föreningar de engagerar sig i. I projektet deltog forskare från två universitet, Helsingfors universitet och Åbo Akademi, på tre orter, Helsingfors, Åbo och Vasa.

Projektgrupp:
professor Karmela Liebkind,
projektledare PM Marcus Björck
professor Göran Djupsund
PM (PD) Anna Henning
PL Kjell Herberts
PM Maria Kreander
PD Ralf Lillbacka
PL Siv Sandberg
professor Tom Sandlund
PM (PD) Kim Strandberg
professor Susan Sundback
PM Mia Teräsaho

Läs projektets slutrapport