Tiden syns i namnen

Vårsolen står högt och de sex Vasa-gymnasister som jag har åkt för att intervjua öppnar upp ett nytt litet Vasa för mig, just efter att skräpet har städats undan efter valborgsfestligheterna. Själv har jag hunnit bli van med en äldre generations benämningar för byggnader och hus och det är länge sedan man själv rörde sig och orienterade sig efter riktmärken i staden. Helsingfors aktiebanks hus, Hartmans hus och Askos hus är längre inga självklarheter för 90-talisterna. När jag träffar ettorna i Vasa övningsskolas gymnasium en varm dag i maj går det upp för mig att de här namnen kanske har levt ut sin tid. Hoviska, Pappersbron, Bäckin (Dragnäsbäck) och Hutski (Roparnäs) förekommer dock fortfarande. Kinamuren (långt vitt höghus) vet även de allra flesta var det är.

Då tiderna förändras gör även namnen det. Alla mina informanter kan intyga att den ultimata mötesplatsen numera är Mopoparkeringen, Mopoparkki eller Bakom Hese. Dit ber man både sina föräldrar att komma och hämta en och ens kompisar att möta upp en. Matkis eller Gamla busstationen är ett annat mötesställe och tillhåll där de som har mopeder ofta träffas.

Många namn verkar likväl gälla först och främst för vissa gäng och grupperingar: Äbs, dvs. den nya ABC-bensinstationen i Stenhaga är ett tillhåll för främst lite stökigare mopedkillar, menar fyra av mina informanter. Namnet används följaktligen inte av dem som inte direkt berörs av det. Det kan tom. upplevas som lite töntigt. Sittari (Citymarket) och Hoviska (Hovrättsparken) verkar dock gälla för alla oberoende gruppering och intresseområden. Genomgående är även att benämningen Mäckis för Mc Donalds som jag och andra 80-talister alltid sade är helt utdaterat bland dagens svenskspråkiga unga Vasabor. Nu är det Mäcken eller Mäkkäri som gäller. Fastän de flesta inte talar finska dagligen är ändå det finska inflytande i namnen och slangen påtagbar.

Genomgående hos alla informanter var namnen YP (i ett fall YO) för bryggorna vid universitetsstranden i Brändö. En av informanterna menar att namnet YP skulle komma sig av att någon svenskspråkig trott att yli-opisto var ylio-piste och av det skulle det ha blivit YP istället för YO. Själv använder informanten YO. Missförstånd eller förvirring kan alltså ge upphov till helt gångbara namn. När det gäller de inofficiella namnen är det därtill funktionen och användingen som är intressant, inte riktigheten.

Tydligt är även att dagens ungdomar lever i förkortningarnas värld. Skolor i närområdet benämns alla med förkortningar: KG (Korsholms gymnasium), VG (Vasa gymnasium) och BGS (Borgaregatans skola). ÅA kan därtill innebära hela området nere vid stranden mellan Kuntsi och Peffan. Övningsskolans gamla huvudbyggnad kallas även kort och gott för R och den nya byggnaden för G. Då jag frågar mina informanter om de själva upplever att de använder mycket förkortningar så menar de att de inte tänkt på det tills nu. ”SMS-språket gör nog sitt ändå”, tillkännager två av dem.

Tiden förändras och snabbt. Det man sade i högstadiet är nödvändigtvis inte alls rumsrent längre. Att hitta på roliga eller häftiga namn var något man gjorde när man var liten menar en av informanterna. Så även om Övis fortfarande huserar i samma byggnad som Råttstallet eller Lyska, som det en gång kallades, är det andra förhållningssätt till omgiviningen och språket som gäller. Man promenerar inte längre på Espen och tar en saft på Damcaféet eller på Ståhls terrass. Däremot bjuder den för många legendariska Hovrättsesplanaden fortfarande på tillhåll. När Övis-gymnasisterna går på kaffe går de ofta till Sweeten eller Sweet som det relativa nya caféet Sweet Vaasa kallas. Deras chokladmoussekaka lär vara värt ett besök!