Spara talet – ett projekt med bestående resultat

På ett seminarium nyligen träffade jag en av inspelningsassistenterna som gjorde intervjuer för Spara talet för över tio år sedan. -”Kommer du ihåg mig?” frågade hon osäkert. ”Javisst, jag lyssnade på en av dina intervjuer alldeles nyligen”, kunde jag ärligt svara.

Det är redan 14 år sedan projektet Spara talet inleddes. Planeringen hade inletts redan  2003 då Ann-Marie Ivars skrev projektplanen men det var i januari 2005 som det konkreta arbetet med att dokumentera det nutida talspråket började. Vi hade delat in Svenskfinland i omkring 50 inspelningsområden och första steget var att rekrytera inspelningsassistenter som kunde göra intervjuerna. De valdes ut för att göra intervjuer i sina hemtrakter, och de förväntades ha god kännedom om de lokala dialekterna och språkvarianterna. Dessutom behövde de också ha goda sociala nätverk eftersom de helt på egen hand skulle välja ut lämpliga personer att intervjua.

Från varje ort önskades intervjuer med både yngre och äldre personer, både män och kvinnor och också gärna både sådana som tagit studentexamen och sådana som inte gjort det. Dessutom skulle informanterna helst vara födda och uppvuxna på orten och dessutom ha föräldrar som också var det. Att de områden i Finland där de talas svenska är väldigt heterogena märktes inte minst på de utmaningar som assistenterna hade med att hitta lämpliga personer att intervjua: i en del skärgårdskommuner var det en utmaning att hitta tillräckligt många yngre personer (20 – 30 år) att intervjua, i en del städer var det en utmaning att hitta yngre personer vars båda föräldrar var uppvuxna i samma stad.

Intervjuerna gjordes vanligen med en person i taget men ibland intervjuades två personer på samma gång. Stämningen skulle vara informell och samtalet fick löpa fritt men som stöd hade inspelningsassistenterna en lista med frågor att utgå ifrån. Frågorna handlade bland annat om egna intressen och hobbyer, om hemorten och dess förändring och också om språket, både egna språket och om olika varianter i omgivningen.

Från tidskrävande teknik till kaffemuggar

När man ser på inspelningsutrustningen som användes märker man att den tekniska utvecklingen gått mycket framåt. För Spara talet införskaffades tio uppsättningar av mindiskspelare. Det hade just kommit en ny typ (HI-md-spelare) med bättre ljudkvalitet än de äldre versionerna men efterarbetet, dvs. att föra över inspelningarna från minidiskar till datorn, var fortfarande ett tidskrävande arbetsmoment för ljudteknikern. Dessutom var de enskilda diskarna ganska dyra så speciellt i början av projektet fick ljudteknikern jobba hårt med att hinna tömma diskarna så att de kunde ges vidare till nästa person. Med dagens inspelningsutrustning och minneskort känns det som ett lustigt problem.

Alla deltagare i projektet fick en Spara talet-mugg som ett litet tack. Muggarna uppskattades av mottagarna men innebar ibland praktiska problem för oss inom projektet. Varje assistent avhämtade muggarna på arkivet.  Att transportera tiotals muggar var både tungt och krävde stor försiktighet. Ett av mina egna minnen från projektet är att jag en solig sommarmorgon promenerade ner till Salutorgskajen för att skicka en låda med Spara talet-muggar med förbindelsebåten till Utö, där inspelningsassistenten tog emot dem. Tusen muggar beställdes totalt och alla delades ut.    

Som julafton att få ta emot nya inspelningar

Den kanske mest motiverande arbetsuppgiften för mig som projektkoordinator var att ta emot färdiga inspelningar. Det kändes som julafton varje gång någon inspelningsassistent lämnade in material. Det var intressant att få höra om hur kontakten med informanterna förlöpt och hur projektet tagits emot. Ibland hade någon tackat nej, ibland hade intervjun varit knagglig till en början men för det mesta hade det gått bra. Det kan man höra på inspelningarna också: i början är folk lite reserverade och fåordiga men när spänningen släpper löper intervjun på och stämningen är avslappnad. Många, framförallt av de äldre informanterna, hade efteråt tackat och tyckt att det var trevligt att någon var intresserad av deras språk och deras berättelser.

Visst hände det också ibland tekniska missöden, bland annat gick en mikrofon sönder och förorsakade ett förargligt bakgrundssurr på flera inspelningar. Ibland var inspelningsassistenten så ivrig med instämmande mm, ja och jasså att jag insåg att inspelningen skulle bli tidskrävande att transkribera. Redan när projektet planerades fanns det nämligen två konkreta idéer om vad som skulle göras med det insamlade materialet.

Inspelningar bevaras på Finna – och nya klipp är på kommande!

Det  ena målet var att skapa en webbplats så att vem som helst skulle kunna gå in och lyssna på korta klipp ur inspelningarna.  I början av 2006 öppnades den första webbplatsen med ett 30-tal ljudklipp. Under projektets gång utökades webbplatsen kontinuerligt med fler klipp så att det totalt blev närmare 200 ljudklipp.  Allmänhetens stora intresse för talspråk och dialekter har gjort att webbhelheten med ljudklippen ända från början varit mycket välbesökt. Numera finns ljudklippen i albumet Lyssna på talspråk på den nationella Finna-portalen.  

Det andra målet med projektet var att det skulle skapas en talspråkskorpus för vetenskaplig forskning. Det förutsatte transkribering av större mängder material och mer bearbetning av utskrifterna. Transkriberingen för korpusen inleddes redan 2008 men eftersom det var ett väldigt tidsdrygt arbete tog det ända till 2014 innan talspråkskorpusen Talko kunde öppnas. Den första versionen innehöll material ur 100 olika inspelningar medan den nuvarande versionen 2.1 har material ur drygt 252 inspelningar.

Projektet Spara det finlandssvenska talet innebar en intensiv insamlingsperiod på fyra år och resulterade i att ca 1 000 nya inspelningar kunde arkiveras. Bearbetningen av inspelningarna pågår fortfarande vid SLS arkiv. Det finns över 50 utskrifter i råversioner som ska redigeras och publiceras i talspråkskorpusen Talko. Efter en lång paus är det också meningen att helt nya ljudklipp ska läggas ut på Finna under 2019 så håll utkik efter dem!

Till inspelningarna på Finna