31.5.2010 - 11:37, Christer Kuvaja

På jubileumsturné

Arkiven och Topelius digitaliseras i rask takt. Digitalisering är ordet för dagen också på 125-årsjubilerande Svenska litteratursällskapet. Så skrev tidningen Syd-Österbotten den 13 mars efter att SLS på sin jubileumsturné besökt Kristinestad.  Tammerfors Aktuellt skrev den 7 maj: Svenska litteratursällskapet hade nu vecka 16 hunnit så långt i 125-årsturnén att Åbo var avverkat och Tammerfors stod i tur. Man kan nog säga att det var tur att också Tammerfors fick bli ett besöksmål. Även Meddelanden från Åbo Akademi uppmärksammade vårt besök med en artikel rubricerad "Växande sällskap på turné".

SLS:s jubileumsturné ordnades som en del av firandet kring vår 125 åriga tillvaro. Under mars månad besökte vi fem icke-universitetsstäder, nämligen Kristinestad, Jakobstad, Pargas, Borgå och Raseborg (samarbete med städernas arbetar- och medborgarinstitut). I april och maj höll vi föredragstillfällen vid åtta universitet, varav sex i Finland och två i Sverige.

Var turnén lyckad? Eftersom jag var koordinator och deltog i hela turnén ska jag försöka besvara frågan. Föredragen i bygderna hölls av SLS anställda vid arkiven, förlaget och forskningen och föredragen vid universiteten av sällskapets forskare och styrelsemedlemmar. Vi fick mycket tack från publiken vilket visar att föredragen var mångsidiga, intressanta och höll en hög nivå.  Publiken kunde på vissa orter ha varit större. Vi fick höra olika förklaringar till att få var närvarande: det är en känd svensk TV-kock i Nykarleby i kväll (då vi var i Jakobstad); det är överlag svårt att få folk intresserade för föredragstillfällen (medborgarinstituten), det är för dåligt väder, det är för bra väder, det ordnas flera seminarier som bäst (universiteten), det inte är den bästa dagen (universiteten; oberoende av vilken dag i veckan det var fråga om), det är många slutarbeten som måste läsas och bedömas. Förklaringarna har två gemensamma nämnare: det finns ett stort utbud av program och man hinner inte gå på allting; forskarna och lärarna i universitetsvärlden är så stressade att de inte hinner med ”extra” program.

I Kristinestad och vid universiteten i Jyväskylä, Uleåborg och Uppsala hade vi en rätt stor publik (25–35 personer). Trots att de närvarande kunde ha varit fler på vissa orter anser jag att turnén var lyckad. Synligheten för SLS når utöver de personer som satt i publiken. De berättar vidare till släkt och vänner vad de fick höra. De inledande citaten från tidningarna visar att turnén uppmärksammades även i medierna. Vid de flesta universitet blev vi mottagna av dekaner och rektorer och under luncher och middagar tillsammans med företrädare för universitetet kunde vi berätta om SLS verksamhet. Nya kontakter skapades såväl vid universiteten som i bygderna.

Christer Kuvaja

Lägg till ny kommentar