På bibliotekets hyllor: Lapponia

1600-talets humanistiska forskare kunde ha oväntat mångsidiga internationella karriärer. Johannes Schefferus (1621-79) som var född i Strasbourg kallades till Sverige 1648 av drottning Kristina och fick en skräddarsydd professur i Uppsala. Han skrev grundläggande verk inom flera områden, bl.a. filologi, litteraturvetenskap och arkeologi.  Som bibliotekarie för Uppsala universitetsbibliotek redigerade han den första svenska nationalbibliografin. Numera är Schefferus kanske mest känd för sitt verk om Lappland och dess invånare som kom ut på latin i Frankfurt am Main 1673, Lapponia.

Lapponia var egentligen ett beställningsverk av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Bakgrunden var dels det ökande politiska intresset för Nordkalotten, men Lapponia var också ett försök att motverka ryktena som spreds runt om i Europa att Sveriges militära framgångar berodde på att man använde sig av samisk magi. Resultatet blev den första källkritiska vetenskapliga skildringen av Lappland och framför allt av samerna. Lapponia är en bred etnografisk skildring som tar upp samernas levnadsförhållanden, ekonomi, seder, språk och religion. Schefferus besökte inte själv Lappland, utan använde sig av prästernas rapporter som källa. Han hade också en samisk informant, Olaus Sirma (ca 1655-1719), som var född i Sodankylä och som var en av de mycket få samiska studenterna i Uppsala vid den här tiden.

Lapponia fick genast en enorm genomslagskraft och översattes snabbt till flera språk. På svenska kom den dock först 1956. Boken var illustrerad med kopparstick och träsnitt, och bilderna av samer med sina renar, jakt med pil och båge, skidor och andra redskap, trolltrummor, o.s.v. spreds i otaliga kopior och formade uppfattningen om Lappland och samerna för århundraden framåt.