På bibliotekets hyllor: Diktarhemmet

På kyrkobacken står det gamla huset

och skådar över taken ned mot ån

Dess vita  murar synas långtifrån

och fönstren, glimmande i aftonljuset

Huset står där ännu uppe på kullen i gamla stan i Borgå, numera dock rödmålat. Det är förstås fråga om det s.k. Diktarhemmet som förläggaren Holger Schildt och hans hustru Mathilde år 1921 donerade till Finlands svenska författareförening som en hedersbostad för en finlandssvensk författare. När Hjalmar Procopé (1868-1927) skrev sin dikt hade huset, byggt 1765 av fortifikationsbyggmästaren Gotthard Flensborg, ett par år på nacken i sin nya roll. Flensborg drev på sin tid krogrörelse i huset, och också senare förekom här olika typer av handelsverksamhet – apotek, guldsmed, en period t.o.m. lönnkrog. Efter skiftande öden sägs huset på 1910-talet ha varit så förfallet att det var obeboeligt när Schildt köpte det. (Inte desto mindre bodde ett par tvätterskor i bottenvåningen. Om vårarna när smältvattnet porlade in i huset hade de tillgång till rinnande vatten att skölja tvätten i.)

Författareföreningen lyckades sätta huset i skick med ekonomiskt stöd av Holger Schildts förlag och några andra företag. (Med Hjalmar Procopés ord "förfallet, lutande mot undergången, det restes åter i sin sista stund".) I gåvobrevet nämnde Holger och Mathilde Schildt uttryckligen att de önskade att Procopé skulle bli den första invånaren. Procopé tackade för äran genom att skriva samlingen Diktarhemmet som kom ut 1924 med ett omslag av Signe Hammarsten-Jansson. Det är en svit dikter om livet i Diktarhemmet och i småstaden. Borgå har som bekant haft sin beskärda del av författare som känt sig kluvna till småstadstillvaron, och Procopé var inget undantag. I avdelningen Den lilla staden låter han ibland en viss irritation glimta fram:

Väl är här småstadssmått i allt,

privat liksom offentligt,

och livet borde liksom ån

nog muddras upp ordentligt

I andra dikter beundrar han ändå stadsbornas självfallna band till den egna miljön och historien, och hyllar grändernas idyller där hönorna pickar bakom planken.

Hjalmar Procopé bodde kvar i Diktarhemmet till sin död 1927. Som ett bidrag till huset efterlämnade han sin stora boksamling på närmare 1 500 band, de flesta inbundna i 1920-talets gedigna halvskinnsband och med Procopés prydliga namnteckning på försättsbladet. SLS bibliotek har under hösten 2017 gått igenom samlingen och gjort upp en ny katalog.

Diktarhemmet förvaltas sedan 2001 av Svenska litteratursällskapet. Mera om husets äldre historia, inklusive diverse litteraturhistoriskt skvaller från de första tjugo åren som diktarhem, kan inhämtas i Gunnar Mårtensons bok Gamla gårdar i Borgå (1946).