30.8.2010 - 09:32, Martin Ginström

Om läsning

Den internationella bokhistoriska SHARP-konferensen, med temat Book Culture from Below, som hölls i Helsingfors förra veckan bjöd på mängder av infallsvinklar kring bokhistoria och läsning av böcker. Två intressanta föreläsningar jag gick på handlade i bred mening om hur litterära texter tolkas och används av läsarna.

Leslie Howsams ämne var History Below the Fold: How Victorian Periodicals Shaped the British Past. Insikten att vanliga människor på 1800-talet läste mera och mera varierande litteratur än man tidigare antagit har lett till ett ökat intresse för tidskrifter som spreds på en massmarknad. Trots att de viktorianska tidskrifterna oftast vände sig till en borgerlig publik och återspeglade borgerliga ideal hade de läsare från alla möjliga sociala bakgrunder. När tidskrifterna behandlade historiska ämnen gav de en populariserad och förenklad version av historien, men de fyllde ett behov, ”furnishing the minds and imaginations of the English common reader”, som Howsam uttryckte det. Som många andra förutspådde Howsam att digitaliseringen av gamla texter kommer att medföra en metodologisk revolution i all humanistisk forskning. Hon framhöll hur svårt det alltid har varit att forska i tidskrifter eftersom få bibliotek håller sig med kompletta serier och om de finns är de inbundna i stora och tunga foliovolymer som är svåra att hantera och absolut inte kan fjärrlånas. Också mikrofilmer har sina uppenbara problem. Framför allt gör den stora textmassan det svårt och tidsödande att hitta det man söker. Digitaliseringen öppnar helt nya möjligheter. Materialet är tillgängligt för alla via webben, och framför allt kan man göra sökningar i stora textmassor vilket också gör statistisk analys möjlig.

Sessionen Books and Prisons bjöd på en kulturkrock mellan USA och Storbritannien. Jenny Hartley från Roehampton University berättade om läsecirklar i ett brittiskt fängelse i Does Reading Make You a Better Person? Prison Reading Groups, Empathy and Morality. Hennes svar var häpnadsväckande nog att man faktiskt blir en bättre människa av att läsa skönlitteratur. Genom att läsa romaner kunde många av fångarna enligt Hartley för första gången sätta sig in i andra människors situation och sålunda skaffa sig ett slags ”empatiskt kapital”. (Vid det här laget hade den charmanta Hartley sin publik av läsande människor helt i sin hand.) Projektet med läsecirklar har med andra ord varit lyckat. Frågan om hur böckerna som diskuteras väljs ut kom aldrig riktigt upp, men en lista som Hartley visade verkade nog uppta ganska ”ofarliga” böcker (och antagligen godkända av fängelset). Larry Sullivan från New York erbjöd ett helt annat perspektiv i Taking Thor’s Hammer: Censoring Wotan, or an Assault on Reading Nordic Literature in American Prisons. Under de senaste tjugo åren har ”nordisk” litteratur spritt sig i amerikanska fängelser, där nordisk betyder germanska och keltiska gudar och vikingar som uttryck för rasistiska och nynazistiska föreställningar. Det är en litteratur som flitigt läses av vita fångar och som format sig till en högerradikal religiös rörelse (Asatro/Odenism/Wotanism). Försök från fängelsernas sida att förbjuda denna typ av litteratur har lett till ett otal domstolsfall där fångarna hävdat sin grundlagsenliga rätt att utöva sin religion. Situationen är för närvarande rätt kaotisk och i vissa fängelsebibliotek kan man fritt låna böcker som Ron McVans Creed of Iron medan andra fängelser gått så långt som att t.o.m. förbjuda språkstudier i gaeliska.

Martin Ginström



bibliotekarie

Lägg till ny kommentar