24.1.2011 - 15:09, Sven-Erik Klinkmann

Om barer och jukeboxar

Vad var det egentligen som hände när rocken och popen svepte över västvärlden på 50- och 60-talen? Ett sätt att se efter vad som hände är att koncentrera sig på en mycket liten del av skeendet. Jag har i min forskning undersökt hur rocken kom till Vasa. Ett viktigt inslag, i en stad som Vasa, var den ungdomskultur som utvecklades i stadens barer.

Den nya musiken spreds bl a via jukeboxar, som fanns i barerna. I Vasa gällde det Kaffebaren, Gamla Valio, Wivex, Glassbaren, Gamla Birra och Siesta-baren, Caravelle-baren, Convairbaren, baren bredvid biograf Ritz och baren vid Beckbruksgatan i Brändö. Sammanlagt minst ett tiotal jukeboxar alltså. De flesta av barerna var ganska typiska barer med kaffe, lemonad, pilsner och kaffe på menyn. Några som Caravelle, Wivex och Kaffebaren serverade också mat, närmast till lunch.

Jag har konsulterat rockveteranen Krister Kulju för att få fram en bild av de olika barmiljöerna i Vasa på 60-talet:

Siesta-baren. Sedan slutet av 50-talet var Siestabaren på Handelsesplanaden ett tillhåll för stadens raggare. Dit hade ingen annan tillträde än de som hörde till gänget. Eftersom Krister Kulju råkade vara kompis med ”Braka” (Lars Braxén) som var några år äldre, körde en Pobeda och var  en av kungarna i raggargänget, fick han besöka Siestabaren.

– Ett verkligt tufft ställe. Man spelade mest Paul Anka, Fats Domino, Everly Brothers och Chuck Berry från jukeboxen. Utanför stod bilarna parkerade (Popeda, svarta Ford-bilar och några Amerikanare). Då och då hoppade gänget in i en bil och drog ett varv runt torget och så in på Siesta-baren igen.

Glassbaren. De svenska ”lite äldre” ungdomarna satt på ”Glasis” eller Glassbaren som den hette i hörnet av Storalånggatan och Hovrättsesplanaden, mittemot Centralapoteket (där SAS Radisson står i dag)  Interiören var svartvitt pepitarutigt golv, röda galonsäten (i bås) med alla metalldelar i krom och tidsenlig armatur, exakt som i en ”äkta” Coca-Cola bar i USA, påpekar Kulju. Glassbaren på Hovrättsesplanaden var mera för medelklassen. Studerande ungdom typ Teddyboys, både finska och svenska.

Gamla Valiobaren var de finska ungdomarnas ställe. Mopeder stod parkerade utanför i långa rader – Zundap, Monark och Solifer/Tunturi. Om man inte satt inne i baren hängde man på stången utanför – Espen. Här gällde ”Lättähattu” (pjatthatt) eller ”Elvis-villapusero” (Elvis-ylletröja) med en pipo (luva) långt nerdragen över ögonen,

Wivex. Valio stängdes – och de svenska ungdomarna flyttade över till Wivex, som blev vårt favoritställe, säger Krister. De flesta gick i samskolan, lyska eller flickis. Killarna gick i terylenekostym, vit skjorta och slips, flickorna liknade mest – Doris Day. De svenskspråkiga ungdomarna, som var mera underrättade om modet i England och Sverige, klädde sig som mods och kallade sig mods medan finnarna som gick med Elvis-frisyr kallades ”Rockers”. Wivex-gänget, före 1963, bestod av de intellektuella – pjattar i terylene kostym vit skjorta och slips, man gick i läroverk. Senare intog också modsen stället, som efter att Wivex stängde flyttade till Atrium-gården och nya Valiobaren.

Nya Valiobaren. Efter att Wivex stängde sina dörrar någon gång 196–-66 flyttade modsen till ”nya” Valio-baren, inne på Atriumgården (senare Rewell Center).

Lägg till ny kommentar