Månadens forskare: Sarah Wikner

Helsingforssvenskan och dess särdrag står i centrum för språkvetaren Sarah Wikners forskning. Hon är intresserad av vilken uppfattning helsingforsarna själva har om den svenska som talas i Helsingfors och hur de här uppfattningarna stämmer överens med hur de faktiskt talar.

För att ta reda på vad Helsingforsbor anser är typiskt för svenskan i Helsingfors har hon intervjuat 40 personer som är födda, uppvuxna och bosatta i Helsingfors. Informanterna fick först berätta om sig själva, om sin bakgrund, var de bor och hur de rör sig i staden. Den andra delen av intervjuerna handlade om deras språk och vilka uppfattningar de har om det.

Av intervjuerna framgick det att två språkdrag uppfattas som speciellt typiska för svenskan i Helsingfors eller för olika grupper av människor som i sin tur koppas ihop med Helsingfors.

– De språkdrag som lyftes fram i intervjuerna var det som jag har kallat konsonantförlängning, alltså att man säger ”praatta” med långt a- och t-ljud, och det som jag har valt att kalla vokalförlängning i kombination med finalt r-bortfall.

Det senare betyder att man utelämnar ändelsens r i verbens presens och i substantivens pluralformer och dessutom förlänger slutvokalen, till exempel ”kommää” och ”blommåå.

Folkdialektologi

Sarah Wikner har ett folkdialektologiskt perspektiv i sin forskning. Det innebär att hon som språkvetare är intresserad av vad icke-språkvetare, det vill säga personer som inte har lingvistisk utbildning, har för uppfattningar om språk och språklig variation.

– Tidigare såg man de här icke-lingvisternas uppfattningar som mindre värda än språkvetarnas. Man ansåg att de inte var korrekta. I och med folkdialektologin har man börjat se dem som värdefulla för språkvetenskapen och att de kan tillföra språkvetenskapen nya perspektiv.

De nya perspektiven, som Wikner talar om, är till exempel att man kan undersöka vad användningen av olika språkdrag anses säga om talaren eller vilka attityder och förutfattade meningar folk har till olika språkdrag. När vi träffar en person för första gången kan vi skapa oss en uppfattning om personens sociala bakgrund eller sociala ställning utifrån språkdrag som han eller hon använder.

– Som sociolingvist undersöker man språket som ett fenomen i samhället. Då är det konstigt om man inte beaktar språkbrukarnas egen uppfattning om språklig variation och om vilka olika betydelser de olika språkdragen bär på.

Åsikter om typiska helsingforsdrag

Också de två särdrag i Helsingforssvenskan som Sarah Wikner har undersökt, det vill säga konsonantförlängningen och vokalförlängning vid finalt r-bortfall, bär på betydelser. Men informanterna hade inte någon entydig uppfattning om dem.

– En del kopplade ihop konsonantförlängningen med överklass i negativ bemärkelse och andra kopplade ihop den med ett fint helsingforsiskt språk i positiv bemärkelse. Vokalförlängningen hör enligt många ihop med ungdomsspråk eller med ett informellt språk.

Anledningen till att konsonantförlängningen väcker associationer till överklass eller ”fint” språk har delvis en historisk förklaring.

– Den har tidigare kopplats ihop med scenspråket på Svenska teatern och därför beskrivits som ”Skillnadska”. Överlag har konsonantförlängningen ansetts höra ihop med högprestigespråk i Helsingfors och med hög socioekonomisk tillhörighet.

Helsingforssvenskan ingen dialekt

Många, både språkvetare och icke-språkvetare, brukar ofta beskriva Helsingforssvenskan som en form av finlandssvenskt standardspråk i och med att den saknar utpräglade dialektdrag.

–  De flesta helsingforsarna anser att de inte talar en dialekt, för man förenar dialekt med landsbygden och med mera utpräglade särdrag. Men det finns också några som säger att de talar Helsingforsdialekt, fast kanske mest så att de framhäver att alla talar en sorts dialekt.

– De som säger att de inte talar dialekt har ofta svårt att säga vad de talar i stället. Det är få som säger att de talar standardsvenska. De flesta tycker att standardsvenska mer hör ihop med skriftspråkligt uttal. Och så finns det många som säger att man använder mycket finska och engelska ord i Helsingforssvenskan, och det inbegriper de inte i standardsvenska.

Däremot säger de flesta av Wikners informanter att de talar på samma sätt överallt. Helsingforsarna har alltså inte en uppfattning om att de skulle byta språk i olika situationer, att de skulle tala på ett sätt hemma och med vänner och på ett annat sätt i offentliga sammanhang.  

Informellt projekt

Sarah Wikner har varit anställd som forskare vid språkvetenskapliga nämnden vid SLS i tre år och hon har ytterligare ett år kvar. Hon började sina doktorandstudier direkt efter att hon blivit klar med sin magisterexamen vid Åbo Akademi.

– Det var på något sätt självklart. Jag hade tyckt om mina studier och forskningsaspekten i dem, och dessutom blev jag uppmanad att fortsätta.

Sin pro gradu-avhandling skrev hon om någonting helt annat än Helsingforssvenskan: den handlade om sportartiklar i Hufvudstadsbladet ur ett könsperspektiv, om hur man skriver om män och kvinnor och om det finns någon skillnad. Helsingforssvenskan blev aktuell som forskningsämne först  när pro gradun var klar.

– När jag funderade på att fortsätta forska startades ett informellt stadsspråksprojekt vid svenska institutionen vid Åbo Akademi. En forskare tänkte börja undersöka svenskan i Åbo och en annan svenskan i Vasa. Det var därifrån det startade.

Sarah Wikner kommer själv från Kyrkslätt, så svenskan i Helsingfors var ett naturligt val.

– Den har varit nära, men jag har ändå ett visst utifrånperspektiv.

Tre artiklar klara, den fjärde under arbete

Hittills har Wikner skrivit två artiklar om hur helsingforsarna själva uppfattar svenskan i Helsingfors och i vilken mån de själva använder de typiska särdragen. Dessutom har hon skrivit en artikel tillsammans med sin handledare Saara Haapamäki om hur olika personer identifierar olika varieteter av finlandssvenska. Här fick informanterna försöka identifiera talprov från Helsingfors, Åbo, Vasa och Kyrkslätt.

För den sista studien som ska ingå i avhandlingen har Wikner spelat in 15 samtal med sammanlagt 34 personer från Helsingfors. Som bäst analyserar hon samtalen för att se om språkbruket hos informanterna varierar enligt något mönster, t.ex. om vissa språkdrag är mer typiska hos personer med en viss bakgrund, en viss utbildningsnivå eller en viss ålder.

– Nog finns det en del samband mellan uppfattningarna och det faktiska språkbruket, men det är inte så enkelt. Det viktigaste resultatet kommer kanske att vara att man inte kan göra entydiga kopplingar mellan användningen av ett visst språkdrag och olika sociala kategorier.

– Användningen av olika språkdrag är ganska långt är kopplad till den enskilda individen, personliga erfarenheter och vem man vill vara eller utge sig för att vara i olika situationer och gruppkonstellationer, säger Sarah Wikner.