Månadens forskare: Eveliina Tolvanen

Informellt i Sverige, rakt på sak i Finland

Pensionsmyndigheternas språk under lupp

– Jag är intresserad av hur man kan uttrycka saker och ting på ett enkelt och begripligt sätt, säger Eveliina Tolvanen som förklaring till att hon började undersöka hur myndigheter uttrycker sig i informationen till medborgarna. I sin doktorsavhandling i nordiska språk analyserar hon hur Folkpensionsanstalten (FPA) i Finland och Pensionsmyndigheten i Sverige skriver om pensioner på webben.

Eveliina Tolvanen har undersökt framför allt texterna om pensioner men också annat material som finns på FPA:s och Pensionsmyndighetens webbsidor om pensioner, såsom bilder och diagram. Hon jämför de finska och svenska webbsidorna i Finland och de svenska och finska webbsidorna i Sverige. Texterna är avsedda dels för personer som ska ansöka om pension, dels för personer som redan har pension men till exempel vill ansöka om någon ändring.

Kulturella skillnader

– Det finns en del skillnader mellan språken, men de största skillnaderna finns mellan Finland och Sverige, säger Tolvanen.

– I Sverige har man en mer informell stil och myndigheten är mer på samma nivå som läsarna. Där säger myndigheten för det mesta inte explicit att den har auktoritet och fattar beslut, utan det sägs mellan raderna. I Finland är det mera formellt och samtidigt rakt på sak. Det konstateras uttryckligen att myndigheten bestämmer om pensionerna, beviljar och betalar ut. Man talar också mycket om att läsaren måste ansöka om pension, vilket inte nämns i texterna i Sverige.

En annan skillnad mellan länderna är användningen av imperativ. I texterna i Finland står det ofta till exempel ”Fyll i den här blanketten” eller ”Skicka blanketten till FPA”, både på finska och på svenska. Befallningar av det här slaget förekommer visserligen ibland i de svenska texterna i Sverige, men sällan i de sverigefinska.

– I de sverigefinska texterna använder man väldigt lite imperativ. Det beror på att imperativ är sällsynt i de texter som har översatts till finska. De som översätter måste ju följa originaltexten, säger Tolvanen.

Eveliina Tolvanen vill ändå inte ta ställning till vilken stil som är bättre.

– Vi är vana vid att man uttrycker saker på ett visst sätt här i Finland medan man gör annorlunda i Sverige. Det kulturella sammanhanget är viktigt och påverkar stilen. Man måste tänka på att läsarna ska förstå vad man vill säga. Stilen får inte göra det svårt att förstå innehållet, säger Tolvanen.

Satsa på texterna

Genom att peka på skillnader och likheter i texterna vill Eveliina Tolvanen visa hur myndighetstexter kan bearbetas så att de blir ännu mer begripliga och fyller sin funktion som information till medborgarna.

För sin undersökning har Tolvanen också gjort en enkätundersökning bland dem som arbetar med informationstexterna på FPA och Pensionsmyndigheten. Av enkäten framgår det att de som skriver och översätter texterna ibland har för lite tid att lägga ner på dem. Dessutom förändras och uppdateras webbtexterna ofta vilket påverkar arbetsmängden. Tolvanens råd är att myndigheterna borde satsa på att ge informatörer, översättare och andra som producerar text tid så att de inte behöver skriva så snabbt.

– Personerna som arbetar med webbtexter är ofta väldigt språkinriktade och kan skriva goda texter. Tyvärr hinner de inte alltid göra det, säger Tolvanen.

Ändå tycker Tolvanen att texterna för det mesta håller måttet. Man hittar inte så mycket kanslispråk i dem och ett aktivt du-tilltal är vanligare än till exempel passiv. Att den svenska Pensionsmyndigheten tilltalar medborgarna med du är kanske inte så förvånande, men nuförtiden använder också FPA genomgående du-tilltal, både på svenska och på finska.

– I mitt material är det faktiskt rätt lika på finska och svenska i båda länderna, konstaterar Tolvanen.

Men det förekommer långa meningar och terminologi som härstammar från lagstiftningen, vilket är kanslispråkliga drag. Tolvanen poängterar att sakinnehållet i texterna är komplicerat, vilket skapar utmaningar för dem som skriver texterna. Ibland ser man att det har varit bråttom – det kan t.ex. finnas stavfel vilket visar att man inte hunnit med språkgranskningen.

En stor skillnad mellan Finland och Sverige är att FPA har så gott som all information på både finska och svenska, medan Pensionsmyndigheten har bara en bråkdel av sin information på finska. FPA har svenskspråkiga informatörer och anställda översättare. Enligt Tolvanen varierar det hur mycket informatörerna själva hinner skriva på svenska och hur mycket som översätts från finska. Pensionsmyndigheten i Sverige anlitar en översättningsbyrå för översättningarna till finska och har ingen egen språkgranskning av de finska texterna.

Eveliina Tolvanen hoppas med sin avhandling också bidra till diskussionen av de språkpolitiska målen.

– Om vi tänker på situationen i Finland med två nationalspråk och jämför med Sverige som har ett huvudspråk och flera minoritetsspråk, så är det viktigt att vi i Finland bevarar den nuvarande modellen. Myndigheten ska erbjuda den centrala informationen på båda nationalspråken och inte gå över till den svenska modellen där en språklig minoritet endast får lite information på sitt eget språk, säger Tolvanen.

Stort forskningsfält

Eveliina Tolvanens intresse för myndighetsspråket väcktes redan under studietiden. Hon studerade nordiska språk vid Åbo universitet och skrev sin pro gradu-avhandling om FPA:s och den svenska Försäkringskassans broschyrer om föräldraförmåner. Att hon sedan började undersöka pensionstexter för avhandlingen berodde bland annat på att det är en typ av texter som är viktig för en allt större befolkningsgrupp i samhället.

Eveliina Tolvanen är doktorand vid Åbo universitet och för tillfället anställd som Språkvetenskapliga nämndens forskare vid SLS. Avhandlingen planerar hon att få färdig detta år och hoppas efter det kunna fortsätta med att arbeta för begripliga myndighetstexter.

– Det skulle vara intressant att samarbeta med någon myndighet och för att se hur man i praktiken jobbar med texterna.

Också fortsatt forskning intresserar.

– Jag tycker fortfarande att myndighetstexter är ett intressant forskningsämne. Det finns så många olika typer av myndighetstexter med olika innehåll och mottagare – och så många myndigheter. Gemensamt för alla de här texterna är att det är viktigt att de är begripliga.