Jul borta hemifrån

Julen 1874 hade ett antal finländare i Paris kommit överens om att fira julafton tillsammans. Det var konstnärerna Albert Edelfelt och Adolf von Becker, estetikstudenten Rafael Hertzberg, den blivande operasångaren Filip Forstén, skriftställaren och affärsmannen Anders Ramsay, orientalisten Karl Eneberg och arkitekten Karl Alfred Caveen. I ett brev till sin mor berättar Albert Edelfelt om festligheterna.

På aftonen begav vi oss, Hertzberg och jag, till Rue Pelletier och köpte på vägen en massa skräp till julklappar åt de andra, bland annat en trumpet för Filip, emedan han har ett så frappant cherubtycke. Hertzberg författade under vägen verser på melodin Knappt Jeppe hann å gluggen gå in o.s.v. varvid refrainen var

"I med och motgång, arm eller rik / Förbliv dock Filip ständigt dig lik / I alla öden, så glad och trind och fet / Stöt din trumpet!

Middagen var ganska rolig, och kostade med supplement av kaffe och en halv butelj vin för var och en 5.50. I alla fall var det alls ej jul-likt och jag behövde riktigt anstränga mig för att få det i mitt huvud att det var ”jul i min älskade nord, och jul i vart hjärta också”. Ofta tänkte jag på Er på julgröt och skinka och hembryggt öl, saker som jag allt fick blott drömma om, och vilka skulle ha smakat tusen gånger bättre än ”rognons à la brochette, poulet au cresson, salade de l’escargot” [gäddrom, kyckling med krasse, snigelsallad] m.m. som vi trakterades med.

Efter maten begav vi oss kl. 9 vid lag till Ramsay, som avtalat var. Här tänds julgran dracks svensk punsch, och julklapparna började smälla. Jag fick även några småsaker såsom ett tändsticksfodral, av Ramsay en gubbe som åker Veolciped o.d. men utan egentlig mening. Filip var ”l’enfant gaté” [det bortskämda barnet]. Utom flere värdefulla saker han fick av Ramsay såsom en mycket vacker notställare, en bokhylla o.d. hade var och en dessutom ansträngt sitt genie för att tänka ut något skoj och några verser. Hertzberg fabricerade ännu under aftonens lopp verser i massa, Ramsay var mycket artig och glad värd, men stämningen fattades. Eneberg blev livad och han, smärtornas sorgsne son, begynte hålla patriotiska tal med sammanblandning av fennomani och skogsåverkning, ett rådd, som kom mig att sätta ifråga hans intelligens som jag aldrig förr betvivlat. Caveen var naturbarn som vanligt. Dumma anmärkningar och mycken beskedlighet.

Sedan alla hållit tal hit och dit, tog jag mig friheten att proponera en skål för Finland, i så enkla ordalag jag kunde. I alla fall gick Hertzberg och jag bort med medvetandet, att om också vi tillbringat en icke oangenäm afton, vi dock ej haft den minsta julfröjd utifrån åtminstone.

Denna och andra redogörelser av livet i Paris kan du läsa i årgång 1874 av Albert Edelfelts brev och konst som lagom till julen lagts ut på nätet i Svenska litteratursällskapets publikation Albert Edelfelts brev. Elektronisk brev- och konstutgåva. Från och med nyår kan du på Facebook följa Edelfelts liv år 1874 i brevutdrag publicerade på det datum han själv skrev dem, genom att gilla och följa sidan Albert Edelfelts brev (www.facebook.com/albertedelfeltsbrev)

Befinner eller har du befunnit dig själv utomlands för en längre tid? Nu kan du besvara SLS frågelista: Tur (och retur?) om migration, så bevaras inte enbart berättelser från två sekel tillbaka, utan även material om nutida utlandsvistelser.

God Jul!

Bild: konstverkssida från edelfelt.sls.fi, Edelfelts teckning av honom själv och amerikanen Julian Alden Weir, julklapp till Alexandra Edelfelt 1874.