Intresset för namn i Helsingfors förde henne till arkivet

Emmi Sulander har precis lämnat in sin magisteravhandling om inofficiella ortnamn i Helsingfors, efter ett gediget arbete och många timmar i SLS forskarsal på Riddaregatan.

Sulander har länge varit intresserad av slangen i Helsingfors, och 2016 belönade föreningen Stadin Slangi henne för kandidatavhandlingen om just Helsingforsslang. I sin pro gradu-avhandling följer Sulander samma tema, och i den undersöker hon inofficiella ortnamn i Helsingfors från 1800-talet till idag.

– Jag har gjort en historisk kartläggning av några inofficiella ortnamn i Helsingfors ända från 1800-talet fram till idag. Jag är speciellt intresserad av hurdana inofficiella namn den svenskspråkiga befolkningen använt på till exempel stadsdelar, bostadsområden och öar. Dessutom har jag tittat närmare på namnens konstruktion, geografiska spridning och vilket språk de influerats av, berättar Sulander.

För att kunna skriva om detta bestämde sig Emmi Sulander för att besöka SLS arkiv.

–  Min handledare tipsade mig om att SLS har material som kunde vara till nytta för mig, så jag tog kontakt med arkivet. De sa att de absolut kunde hjälpa mig, och i min undersökning har jag faktiskt mest använt mig av olika typer av arkivmaterial.

Så du har inte behövt samla in eget material för undersökningen?

– Nej, inte alls. Jag tänkte först att jag skulle samla in material också själv via en enkät, men det behövdes inte. Och det hade dessutom kanske blivit för mycket material i uppsatsen.

Slangfynd i arkivet

I undersökningen har Emmi Sulander använt sig inte bara av SLS arkiv, utan också av material från bland annat Institutet för de inhemska språkens arkiv. Totalt har hon använt nio samlingar av slangord och inofficiella Helsingforsnamn, bland annat en handskriven slangordbok från 1890-talet. På de gulnade sidorna är orden skrivna i bläck, stavade med ljudbeteckning i alfabetisk ordning. Redan i den här samlingen finns ortnamnet Espis för Norra Esplanadgatan (nuv. Norra Esplanaden) i Helsingfors med.

Det nyaste materialet som Sulander använt är arkivets enkät Stocka eller Stockis, Hesa eller Stan? Inofficiella ortnamn i Helsingfors från 2012. I enkäten fick folk svara på om de använder vissa inofficiella namn på platser i Helsingfors, och dela med sig av eventuella övriga beteckningar på platserna.

Hesa, H:fors och Espis

Ett namn som förekommer i nästan alla de undersökta samlingarna är Hesa för Helsingfors. Sulander kan också konstatera att Helsingfors haft åtminstone nio olika inofficiella namn från 1890-talet till idag, däribland H:fors och varianten Håfors.

Det vanligaste sättet att bilda inofficiella namn på platserna i Helsingfors är genom att förkorta det officiella namnet, och ofta också genom att lägga till en slutdel på förkortningen. Det vanligaste suffixet i materialet är -is, som i exempelvis Espis, Itis (från Itäkeskus) eller Skiffis (från Skifferholmen). Det här sättet att förkorta och lägga till -is förekom redan i det äldsta materialet i undersökningen, och hittas också i de nyare samlingarna.

Arkivupplevelsen

Trots att det är första gången som Emmi Sulander använt sig av arkivmaterial, tycker hon att det varit förvånansvärt enkelt.

– Jag gjorde mycket anteckningar och fick fota några av de viktigaste delarna i materialet. På det sättet behövde jag inte komma till läsesalen varje gång jag skulle arbeta med samlingarna, även om det är väldigt trevligt att sitta och jobba vid SLS. Och så är det förstås en helt annan sak att bläddra i riktiga papper än att klicka sig fram bland elektroniskt material!

En annan fördel med arkiv är möjligheten att få tillgång till material och information som inte längre går att samla in på egen hand. Man får också chansen att upptäcka sådant som andra inte upptäckt.

– Ja, trots att många forskare intresserat sig för namnen i Helsingfors kan jag ändå bidra med någonting nytt, säger Emmi.

Tankar och tips

Vad har då varit det mest utmanande med att utgå från arkivmaterial i din undersökning?

– Det är ju inofficiella namn jag har fokuserat på, så det svåraste har kanske varit att veta vilken plats ett namn egentligen hänvisar till. Och så kan jag utgående från materialet inte säga något om hur vanligt ett namn har varit, hur mycket det har använts av befolkningen.

Emmi Sulander lyfter fram att det inte forskats lika mycket i de svenskspråkiga inofficiella ortnamnen i Helsingfors som i de finska. Eftersom det därför inte finns så väldigt mycket material om de berörda svenska inofficiella ortnamnen att utgå från, har också alla de nio slang- och ortnamnssamlingar hon kommit över fått komma med i undersökningen.

På frågan om hur hon lyckats hittat allt det material hon behövde om ortnamnen, betonar Sulander vikten av att göra breda sökningar. Ett råd är att tänka på att inkludera också sådant som inte direkt berör det man fokuserar på i sin undersökning.

– Det kan ju hända att man får viktig information också från andra områden än just det man själv letar efter. Till exempel har jag hittat mycket genom att söka på slang, även om mitt fokusområde varit ortnamn.

Så fortsätter hon:

– Men så är det ju, man kan aldrig vara säker på att man hittat allt som finns att hitta i ett arkiv.

PS. Letar du ämne för en uppsats? Ta en titt i vår Idébank för forskare och studenter!