25.1.2017 - 16:23, Elisabeth Stubb

Inslag från Edelfelts värld: Kvinnor på egen hand i Paris

Madame Jacquinot är ett ofta förekommande namn i Albert Edelfelts brev från de första åren i Paris. Likaså nämns en Madame Enjolras. Gemensamt för de båda var att de drev varsin pension för damer. Madame Jacquinot verkade i första hand ha varit etablerad bland svenska och norska kvinnor, medan finländska kvinnor sökte sig till Madame Enjolras pension. Det var också tack vara de inneboende gästerna som Edelfelt först kom i kontakt med dessa värdinnor. Edelfelts svenska väninna Pauline Ahlberg bodde under sina vistelser i Paris hos Madame Jacquinot, medan Edelfelt sökte upp sina landsmaninnor hos Madame Enjolras.

Utifrån Edelfelts brev verkade Madamerna Jacquinots och Enjolras pensioner ha tjänat som en blandning av en klassisk flickpension och ett pensionat. Sedan 1700-talet hade främst adelsflickors uppfostran finslipats med en tid på en flickpension där de övade upp sina färdigheter som framtida värdinnor och husmödrar. Pensionaten å sin sida betecknade ett hotell av enklare slag, där man erbjöd kost och logi (helpension), för ofta längre perioder. I kombination blev det en inrättning där kvinnor, oftast från de högre samhällsklasserna, kunde bo och leva utan make eller familj under sin vistelse i Paris.

Bland gästerna på Madame Jacquinots pension nämner Edelfelt svenskorna Mathilda Grabow och Marie Friberg. De var sångerskor inom opera och skådespelerskor. I Paris var de för att förkovra sitt sjungande. Edelfelt ger i ett av breven en samtidsskildring av Mathilda Grabows debut på Stora Operan i Paris. Hon fick göra ett inhopp i rollen som Marguerite, drottningen av Navarra, i Giacomo Meyerbeers opera Hugenotterna. Enligt Edelfelts skildring gick debuten inget vidare. Rädsla skall ha varit en av orsakerna och hon verkade därtill ha ytterst svårt för franskan, fastän hon, som Edelfelt påpekade, varit i Paris i tre år.

Mathilda Grabow löstes från sitt treåriga kontrakt med Parisoperan ett par månader senare. Som orsak angavs att hon hade fått ett engagemang vid Italienska operan i Sankt Petersburg, men hon kunde på grund av sjukdom slutligen inte tillträda detta. I stället kom hon under resten av karriären att i huvudsak framträda vid Kungliga teatern i Stockholm. Hon lämnade scenen 1886 som 46-åring då hon också ingick äktenskap med översten greve Carl Evert Taube.

Marie Friberg var i sin tur senare anlitad vid Kungliga svenska operan och Nya Teatern i Stockholm. Hon var kung Oskar II:s hålldam (försörjd älskarinna), innan hon 1891 som 39-åring gifte sig med adelsmannen Pascal d’Aubebard, vicomte de Ferussac. Två år senare ingick hon ett nytt äktenskap med Edvard Leman.

Marie Friberg, Helledaysamlingen, Wikipedia Commons
Marie Friberg, Helledaysamlingen, Wikipedia Commons

Då Albert Edelfelt hösten 1876 åkte till Paris för andra gången hade även en finländska tagit in hos Madame Jacquinot. Fröken Krogius hade för avsikt att ta baccalauréaten (studenten) och gick på föreläsningar på både humanistiska och naturvetenskapliga fakulteten. Pauline Ahlberg, som dittills känt sig ensam bland alla ytliga inneboende på pensionen, fick nu ett sällskap hon kunde uppskatta. Till Edelfelts lättnad hade hon inte längre behov av att han följde med henne på föreläsningarna vid Sorbonne, då hon nu hade sällskap av fröken Krogius.

Kvinnornas frihet att ensam röra sig på staden var begränsad. Edelfelt och andra män som ansågs tillräckligt betrodda spelade därför en betydande roll på två sätt. Dels verkar de ha tillåtits att hämta damer som de kunde påvisa bekantskapsband med för att eskortera dem till någon konsert, utställning eller annat utflyktsmål. Dels var de en välkommen gäst på pensionen.

Tableau vivant, Tropenmuseum (Nederländerna), Wikipedia Commons
Tableau vivant, Tropenmuseum (Nederländerna), Wikipedia Commons

Både Madame Jacquinot och Madame Enjolras hade lagt sig vinn om att en betydande del av de inneboende damernas sällskapsliv, och övning i sällskapsliv, skulle tillgodoses på pensionen. Edelfelt och andra lämpliga unga män bjöds till baler och ombads delta och bidra till musiksoaréer, skådespel, och så kallade tableaux vivants. Ibland ombads han stanna kvar på middag.

Pensionerna med sina kvinnliga inneboende blev en samlingsplats där ofta ett par äldre herrar fanns bland värdinnornas stamgäster. Yngre män valde i konkurrensen från sina andra kvällsnöjen att allt som oftast också spendera en afton hos någon av Paris alla Madame Jacquinotar och Madame Enjolrasar.

Källor vid sidan av Albert Edelfelts brev:

Bertil Hagman, ”Mathilda E E Grabow”, Svenskt biografiskt lexikon

Flickpension”, Wikipedia

Marie Friberg”, Wikipedia

Vid SLS arkiv håller vi som bäst på att i samarbete med Finlands Nationalgalleri publicera konstnären Albert Edelfelts brev, konstverk och skisser på webben. I återkommande inslag bloggar redaktionen för Albert Edelfelts brev om ämnen som anknyter till den värld som träder fram i den elektroniska brev- och konstutgåvan. På Facebook kan du också följa med Edelfelts liv i den takt hans konstnärsbana utvecklar sig.

Lägg till ny kommentar