22.5.2017 - 15:23, Sara Rönnqvist

Finlandssvenskan i en föränderlig värld – rapport från konferensen Svenskan i Finland

Jennica Thylin-Klaus, utgivningschef vid SLS, berättar om hur bondsonen Per Stenberg, som reste från Umeå till Åbo för att studera till präst, reagerade på språket i Åbo-trakten.
Jennica Thylin-Klaus, utgivningschef vid SLS, berättar om hur bondsonen Per Stenberg, som reste från Umeå till Åbo för att studera till präst, reagerade på språket i Åbo-trakten.

SLS arkivarie Sara Rönnqvist (FM) var på plats på konferensen Svenskan i Finland 17, 18–19.5 på Helsingfors universitet. Läs hennes rapport från konferensen där hon också höll föredraget ”Hurja kiva” eller ”grymt bra” – Förstärkningsord i finlandssvenskt talspråk med hjälp av talspråkskorpusen Talko tillsammans med Therese Leinonen (FD).

Svenskan i Finland är en språkvetenskaplig konferens för forskare vars forskning på något sätt berör och anknyter till det svenska i Finland. Konferensen återkommer med ett och ett halvt års mellanrum och de olika institutionerna där man kan studera svenska i Finland turas om att arrangera konferensen. I år är det Helsingfors universitets tur med Finska, finskugriska och nordiska institutionen som värd för den 17:e upplagan  av konferensen. Temat för i år är Finlandssvenskan i en föränderlig värld.

Man kan närma sig det här temat på många olika sätt. Jörg Tiedemann (prof. i språkteknologi vid Helsingfors universitet) är en av plenarföredragshållarna och han håller sitt föredrag om finlandssvenskan i en digitaliserad (samtida) värld. Den andra plenarföredragshållaren Jennica Thylin-Klaus (utgivningschef vid Svenska litteratursällskapet) anlägger ett mer historiskt perspektiv med sitt föredrag som handlar om finlandssvenskan kring tiden då Finland fick sin självständighet, sett ur både ett samhälleligt och språkligt perspektiv.

Häremellan ryms föredrag som berör stavningsnormer på medeltiden (Viveca Rabb), 1700-tals svenska i Finland (Charlotta af Hällström-Reijonen), normering och språkvård (Bianca Holmberg), uttal och uttalsinlärning (bland annat Henna Heinonen inom projektet Fokus), samtalsresponser ur ett kontrastivt perspektiv (bland annat Jan Lindström och Catrin Norrby) samt attityder och relationer till språk och språkproduktion av olika slag (bland annat Sarah Wikner). Abstrakten kan du bekanta dig närmare med här.

En närvarande och jämförbar historia

Med utsikt över Domkyrkan i festsalen på Språkcentrum i centrala Helsingfors börjar Thylin-Klaus med att ta konferensdeltagarna bakåt i tiden och placerar många för språkvetare kända herremän som Axel Olof Freudenthal och Hugo Bergroth i ett historiskt sammanhang. Även en av Svenska litteratursällskapets grundare Carl Gustav Estlander får sitt sammanhang som en förespråkare av en s.k. kultursvenskhet kontra Freudenthals bygdesvenskhet.

Thylin-Klaus ställer sig frågan hur man har diskuterat svenskan och visar på konkreta exempel. Hon betonar slutligen att när det gäller språkvård och synen på normering är det – i takt med en ökad mobilisering kring det svenska på 1800-talets andra hälft – den praktiska frågan som har varit dominerande i Finland. I Sverige har man däremot betydligt längre kunnat fokusera på en mer språkvetenskaplig syn som i högre grad har kunnat ta i beaktande att språket utvecklas och att språklig förändring är naturlig.

Den här förändringen är något som med dagens digitala metoder har blivit allt lättare att undersöka med hjälp av annoterat, dvs. sökbart, material som finns samlat i till exempel olika korpusar, som utgör en samling texter som representerar en eller flera genrer vid en eller flera tidpunkter (Leinonen 2015: 197). Med hjälp av dem är det möjligt att till exempel jämföra språk över tid och rum men även utreda effekt för bland annat kön och ålder, vilket för det finlandssvenska talspråkets del har möjliggjorts med hjälp av bland annat talspråkskorpusen Talko.

Med en samtid som förlitar sig mer och mer på maskiner frågar sig många dock vad människans roll är. Tiedemann utgår i sitt plenarföredrag långt från den här oron inför språkteknologin och dess verktyg. Med ett ökat beroende av existerande söktjänster och –algoritmer är oron över att till exempel små lågstatusspråk inte ska få tillräckligt bra stöd till viss del också befogad. Därför är det av största vikt att den akademiska forskningen får tillräckligt med stöd när det gäller att ta fram genomtänkta språkteknologiska verktyg och att metoderna görs i samarbete med forskare från olika discipliner. Minst lika viktigt är att de språkteknologiska lösningarna inte är under kommersiella tvång, vilka till största del endast gynnar stora resursstarka språk. Tiedemann efterfrågar därtill transparens med så mycket öppen data som möjligt så att forskningen kan följa med vad som görs i de stora företagen osv. Han uppmanar även de finlandssvenska fonderna att samarbeta kring och utveckla en gemensam digital strategi med tanke på svenskan i Finland.

 Jörg Tiedemann berättar i sitt föredrag bland annat om hur man med språkteknologiska verktyg kan stöda små och resursfattiga språk.
Jörg Tiedemann berättar i sitt föredrag bland annat om hur man med språkteknologiska verktyg kan stöda små och resursfattiga språk.
Den gyllene medelvägen

Språkvetarens uppgift har med tiden blivit mer beskrivande än normerande, även om den normerande och deskriptiva synen fortsatt ligger i vågskålen. Fastän språkvetare ofta granskar språkets utveckling och förändring är det alltid i relation till ett set normer och regler, vilka dessutom ofta frågas efter i det vardagliga livet. Däremot påminner Thylin-Klaus om hur viktigt det är att hålla i minnet att ett standardspråk aldrig skapas automatiskt. Det skapas och utvecklas i sin kontext. Och fastän tyngdpunkten för finlandssvenskans del – av historiska orsaker – har legat mer åt det normerande hållet, visar konferensbidragen i konferensserien Svenskan i Finland ändå på en bredd när det gäller att beskriva och förstå lik- och olikheter inom det svenska språket.

Likt idealet med en jämvikt mellan att normera och beskriva inom språkvetenskapen är det värt att inom språkteknologin sträva efter någon form av medelväg mellan de instruktionsbaserade manuella och de exempelbaserade automatiska datamodeller som Tiedemann presenterar. Båda modellerna behövs för att nå en språkteknologi som kan tjäna människan och inte tvärtom. Teknologins utveckling och de möjligheter som den medför är nämligen något som forskare inom alla discipliner är tvungna att förhålla sig till. Digitaliseringens möjligheter gör det möjligt att få tillgång till och sprida material som annars är svårt att få tag i. Annoterat och sökbart material gör i sin tur det möjligt att forska i hur språk har använts i sina naturliga kontexter samt att göra jämförelser av olika slag.

I en värld där vi är beroende av sökalgoritmer för att visa på och bevisa vår existens förutsätts dock ett stort ansvar av dem som är med och stöder den digitala utvecklingen. När det gäller svenskan i Finland har Svenska litteratursällskapet (SLS) en viktig roll. Det är därför glädjande att se att en handfull föredragshållare på konferensen Svenskan i Finland har finansierats av SLS.

 

Källor:

Leinonen, Therese. 2015. Talet lever! Fyra studier i svenskt talspråk i Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet.

Lägg till ny kommentar