En finlandssvensk beat

Tänkte med anledning av det årligen återkommande spektakel som på svenska kallas Melodifestivalen och på finska Euroviisut (och förmodligen på finlandssvenska, beroende på ort, någondera av de två, eller kanske bådadera) i två blogginlägg fundera lite kring schlager, pop och finlandssvenskhet. Årets vinnare i den finländska uttagningstävlingen var ju en finlandssvensk sångare, Paradise Oskar (Axel Ehnström från Kyrkslätt). Trean i tävlingen var ett bidrag som också det hade en stark finlandssvensk bakgrund. Sångaren och låtskrivaren i bandet Father McKenzie (med låten Good Enough), Tobias Granbacka, som bor i Sverige, är född och uppvuxen i Kronoby.

Egentligen kan jag utgående ifrån namnet på Granbackas grupp, alltså Father McKenzie, göra en reflektion om ett ord som i finlandssvenskt popsammanhang tycks ha en alldeles speciell resonans, nämligen  det engelska ordet beat, som ju var en del av namnet på den grupp som sjöng om just Father McKenzie, alltså Beatles i sången Eleanor Rigby, från år 1966 (ingår på deras Revolver-vinyl).

Beat betyder ju i det här sammanhanget slag, takt, stöt, men har också kommit att få andra bibetydelser inom popmusiken, framför allt som beteckning på en viss sorts tidig brittisk popmusik, speciellt då från Liverpool-trakten, Merseybeat, efter Merseyfloden. Senare har stilnamnet förenklats till beatmusik, en form av popmusik som kom att få stor betydelse också i t ex de nordiska länderna som på 60-talet var starkt brittiskt influerade vad gällde popmusiken. Om vi ser på Finland gäller detta perioden mellan det som på finska kallas rautalanka (tidig instrumental poprock) och progg (svenska) eller proge (finska, finlandssvenska), alltså ungefär åren 1963–67.

Detta är också den finlandssvenska popmusikens gyllene år, både i Helsingfors, i Åbo, i Vasa och i endel andra urbana centra i landet. Bland de många beatbanden med finlandssvensk anknytning i Helsingfors var ett som skulle komma att bli speciellt framgångsrikt gruppen Jim & Beatmakers som senare döptes om till Jormas. När gruppen turnerade i Sverige noterade man nämligen att det i både Sverige och Danmark fanns band som hette Beatmakers (copycattraditionen inom popen förnekar sig inte, namnet är självfallet skapat med Beatles som modell).

I Åbo under samma tidsperiod skapades en popmusik som kom att kallas Föribeat. Frapperande många av de tidiga popmusikerna också i Åbo bar svenska namn. Och i Åbo kom ett finlandssvenskt pudelrock- eller snarare popband som hette Beat, med bröderna Jan och Kim Engblom som frontfigurer, att år 1990 bli historiskt, eftersom man svarade för det första finländska sånginslaget på svenska i Melodifestivalfinalen. Låten hette Fri? och var skriven av bröderna Engblom samt Tina Krause, med text av Stina Engblom-Colliander.

Men den finlandssvenska beatkopplingen slutar inte där. Ett ganska nytt österbottniskt poprockdansband (alltså en hybrid genremässigt) från Vörå/Oravais, som spelar övervägande coverlåtar kallar sig Back Beat. Gruppen har fått understöd av Svenska Kulturfonden, något som fick en kolumnist i Vasabladet att undra varför fonden ger pengar åt ett band som sjunger på engelska. Att engelskan, vilket också min lilla diskussion om ordet beat antyder, är ett slags lingua franca inom finlandssvensk rock och pop är något som är både intressant och inte helt lätt att analysera.

Årets semifinaler och final i Schlager-EM kommer att försiggå i Düsseldorf den 10–14 maj.