23.5.2017 - 16:30, Elisabeth Stubb

Edelfelts värld: Pietro Krohn

”Jag är bra lycklig att ha en sådan vän som Krohn. Han säger mig svåra sanningar, men jag hör dem gerna, då jag ändå i allt ser att han håller så mycket af mig. Han har en magt i sin blick som är förvånande. Den värmer och upplifvar. Sjelf säger han sig ej ha varit så ung på många år som han är nu. Det är ju en stor skilnad i ålder oss emellan. Han är 13 år äldre än jag, men jag kommer aldrig att tänka derpå”, skrev Albert Edelfelt till sin mamma Alexandra den 24 april 1878.

Dansken Pietro Krohn (1840­–1905) befann sig i Paris med anledning av den stora världsutställningen, där han var kommissarie för den danska avdelningen. Det hade förflutit nästan två år sedan han och Edelfelt senast sett varandra. De hade första gången träffats i Rom under en resa Edelfelt gjorde till Italien. Om det första mötet skrev Edelfelt den 10 maj 1876: ”Beläst, kunnig, bildad till hjertat lika mycket som till förståndet, warm, anspråkslös (ända till överdrift, isynnerhet som konstnär) kunde han ej undgå att helt och hållet fängsla mig redan den första aftonen jag såg honom hos Runeberg. Vi voro då redan i ett lifligt raisonnemang om Gerôme, och om konst i allmänhet. ’Ni tycks ha gjort ett synnerligt godt intryck på hvarandra, du och Krohn,’ sade Runeberg dagen derpå, och dessa ord gladde mig obeskrifligt.”

Om Paris var konststaden nummer ett för Edelfelt, tjänade Rom en motsvarande funktion för Pietro Krohn. Han vistades där i sex år mellan åren 1872 och 1878. En annan långvarig nordbo i Rom, Walter Runeberg, menade att det inte fanns någon annan nordisk konstnär som kände och förstod den gamla italienska konsten som Krohn. Dennes konstsmak sträckte sig till Rafael och Michelangelo, de som kom efteråt gav han inte mycket för.

Tack vare Runebergs och Krohns nätverk skymtar en del av den skandinaviska kolonin i Rom fram i Edelfelts brev från Italien. I SLS-arkiv finns också Runebergska släktarkivet och Walter Runebergs arkiv där man hittar ett fotografi av Walter och Lina Runeberg i Rom. Framför samma bakgrund har Pietro Krohn också förevigats. Fotografierna är tagna av dansken Pietro Boyesen som livnärde sig på att fotografera bland annat skandinaver på besök i Rom, oftast i trädgården framför dörröppningen till hans ateljé på Via di San Basilio.

Pietro Krohn, Harald Jerichau, Elisabeth Jerichau, foto: Pietro Boyesen, Wikipedia Commons
Pietro Krohn, Harald Jerichau, Elisabeth Jerichau, foto: Pietro Boyesen, Wikipedia Commons

På fotografiet med Pietro Krohn syns också två andra personligheter i den skandinaviska kolonin i Italien, den dansk-polska konstnären Elisabeth Jerichau Baumann och hennes son Harald. Edelfelt nämnde under sin vistelse i Italien att fru Elisabeth Jerichau hade skrivit en levnadsteckning över Hans Christian Andersen, vilken väckt löje i och med att den handlade mer om fru Jerichau och hennes barn än om Andersen. Harald Jerichau nämndes i sin tur i ett brev från slutet av mars 1878, med anledning av hans död. Det framgår att Pietro Krohn skött Harald Jerichau under dennes sjukdom. Edelfelt hade själv erfarenhet av Krohns självuppoffrande tjänstvillighet. Han tackade Krohn för att inte ha dött i den tyfus som drabbade honom under hans resa till Italien.

Pietro Krohns självuppoffrande drag kom också till uttryck under världsutställningen i Paris. Förutom att samvetsgrant och nitiskt utföra sina egna uppgifter tog han på sig att färdigställa den danska industriavdelningen då de ansvariga danskarna reste bort. En av Krohns kollegor, den danske utställningskommissarien Schou menade att ”Krohn är alls ej den karl, som borde ha åtagit sig allt detta. Han är en konstnär, och har aldrig förut sysselsatt sig med dylikt: han får vara arkitekt, qvartersman, bokhållare, kassör o.d. – har till chef en halftassig, afsigkommen kammarherre, och under sig endast arbetare; allt beror således på honom.”

Pietro Krohn var emellertid en man med många begåvningar. Det fick Edelfelt veta redan i Rom. Den 4 juni 1876 skrev han: ”Krohn lärer enligt Runebergs utsago af danskar anses som ovanligt begåfvad åt alla håll – minst som målare. Detta kan jag ej förstå sedan jag sett denna tafla och hans teckningar, som äro utmärkta. Han säger själv att han ofta tänkt överge måleriet för att bli konsthistoriker och skribent.”

Exempel på Pietro Krohns mångskiftande intressen och talanger är hans illustrationer till sin bror Johans omtyckta barnbok Peters Jul (1866), som Edelfelt fick som ett minne av vistelsen i Rom. Efter världsutställningen återvände Krohn till Danmark, där han småningom blev kostymdesigner på Kungliga Danska Teatern, dess ekonomiinspektor och sedan också operaregissör. År 1885 blev han konstnärlig ledare för Bing & Grøndals porslinsfabrik. Världsutställningen 1878 hade öppnat Krohns ögon för konstindustri och det intresset ledde honom slutligen 1893 till posten som direktör för det nyupprättade Kunstindustrimuseet i Köpenhamn.

Peters Jul, Den Store Danske, Wikipedia Commons
Peters Jul, Den Store Danske, Wikipedia Commons
Mirjam Gelfer-Jørgensen, Pietro Krohn - Danmarks Kunstneriske Puls, 2014
Mirjam Gelfer-Jørgensen, Pietro Krohn - Danmarks Kunstneriske Puls, 2014

I januari 1881 kunde Edelfelt dessutom berätta: ”Krohn är förlofvad och skall gifta sig den 28 januari. Det är ej någon ungdomsblomma men intelligent, rik och chic, en fröken Bull, som jag såg i Köpenhamn och som jag då på skämt ifrigt rekommenderade åt Krohn. Hon har i sin ungdom varit förlofvad med en sjöofficer som dog, har rest mycket, sett och läst allt som kan ses och läsas, och derigenom har redan en viss klockarkärlek etablerat sig mellan henne och Krohn. Hon lär ha ungefär 10 000 i räntor hvilket ej heller är illa för Krohn. Han säger sig vara obeskrifligt lycklig i sitt bref. Han har aldrig tålt blodunga flickor, och då han sjelf är 40 år nu tror jag att det kanske ej är så galet att ha vändt sig till en mera bedagad. Fröken Bull lär ha smak och l’esprit d’arrangement i högsta grad och de passar således också i detta fall för hvarandra.”

Vänskapen mellan Edelfelt och Pietro Krohn kan man följa i Edelfelts brev till sin mamma. Edelfelt hälsade ofta på hos familjen Krohn på sina resor till och från kontinenten, men eftersom de sällan vistades någon längre tid på samma plats finns deras vänskap också bevarad i brevväxlingen med varandra. Edelfelts brev till Pietro Krohn och hans son Mario förvaras på Nationalarkivet i Köpenhamn. På SLS arkiv finns också en kopia av samlingen. Spåren av Edelfelts kontakt med familjen Krohn har också tagit sig konstnärliga uttryck. Han har bland annat målat ett dubbelporträtt av Pietro Krohn och hans son Mario. Det finns också ett porträtt av Krohns dotter Michaela, gift Pooley. Vänskapen varade livet ut, nästan bokstavligen för dem båda. Edelfelt dog den 18 augusti 1905, två månader senare, den 15 oktober, avled även Pietro Krohn.

Källor förutom Albert Edelfelts brev:

O. Andrup: Pietro Krohn i Dansk Biografisk Leksikon, 3. udg., Gyldendal 1979-84.

Pietro Boyesen, Wikipedia

Vid SLS arkiv håller vi som bäst på att i samarbete med Finlands Nationalgalleri publicera konstnären Albert Edelfelts brev, konstverk och skisser på webben. I återkommande inslag bloggar redaktionen för Albert Edelfelts brev om ämnen som anknyter till den värld som träder fram i den elektroniska brev- och konstutgåvan. På Facebook kan du också följa med Edelfelts liv i den takt hans konstnärsbana utvecklar sig.

Lägg till ny kommentar