16.3.2011 - 16:00, Nelly Laitinen

Arkivet som samhällets spegel

Vem besöker ett arkiv och vems uppgifter kan man hitta i ett arkiv? Vem besöker museer, vem lär sina barn att besöka museer? Vem konsumerar kultur? ”Kulturen är till för alla”, sägs det, men är det så?

Anne Bamford, från University of Arts, London, hävdade nyligen på en konferens att kulturen ingalunda är ”för alla”. Statistiken visar att kultur till största delen konsumeras av utbildade, vita kvinnor i en viss ålder – och deras barn. Kulturkonsumtion är med andra ord ett inlärt beteende som lärs ut från förälder till barn.

Det är dessvärre i lika hög grad en fråga om att känna sig delaktig av den kultur man intresserar sig för. Står man utanför den kultur som representeras av arkiven, biblioteken eller museerna i ett samhälle så kan dessa institutioner knappast heller väcka något större intresse.

Många av föredragen under konferensen Kreativitet och mångfald, Kulturarvspedagogik för ett nytt decennium (9-10.2 2011 vid Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik, Östersund) hade som övergripande tema hur speciellt främmande kulturer i högre grad kunde och borde bidra till det gemensamma samhälleliga kulturarvet. Invandrarnas inflytande på det nordiska samhället är stort och om devisen ”kulturen är till för alla” ska stämma så borde man i mycket högre grad visa intresse för invandrarnas historia och den vägen även få dem integrerade i (och intresserade av) det nya hemlandets kultur och historia. Man borde förmedla insikten om att den personliga historian är värdefull, att varje berättelse är unik och att alla människor, oberoende av den etniska bakgrunden, ingår i skapandet av ett gemensamt samhälle, och därför också i skapandet av ett gemensamt samhälleligt kulturarv. De nationella kulturinstitutionerna betraktas annars lätt som ”endast för majoritetsbefolkningen” eller ”endast om majoritetsbefolkningen”.

I de övriga nordiska länderna pågår glädjande många projekt vars syfte är att integrera alla som vill i det gemensamma kulturarvet. Ett imponerande exempel står Opplandsarkivet i Norge för. Där har gjorts en omfattande digital insamling av människors livsberättelser, ju personligare desto bättre. Man kan läsa mer om insamlingen på www.digitaltfortalt.no

Nelly Laitinen, arkivarie

Lägg till ny kommentar